Jag och min käresta har inte sex

Så, din partner vill inte ligga med dig och du får inte ligga med någon annan. Jag förstår att du går i de tankar du gör. Lura dig inte bara, den närheten sex ger skulle vara väldigt tillfällig och inte det samma med en annan, det skulle sannolikt inte gynna relationen hemma heller.

Fråga din partner vad hon har för lösning på situationen eftersom hon inte accepterar din lösning. Gör sen precis som du vill men du ska kunna se dina barn i ögonen när de är tonåringar och förklara dig om sanningen kommer fram. Jag hoppas ni hittar en lösning som för er ihop eller vidare för ni båda förtjänar att få era behov tillgodosedda.

Tack Klas,

Uppskattar dina kloka tankar - får väl hitta ett bra sätt att prata om det igen och fråga henne vad hon tycker kan vara en lösning. Jag hoppas också att vi finner en. Men lite orolig för att vi hamnar i samma positioner som efter förra gången vi pratade om det.

Är er relation verkligen bra? Att jag frågar vi är för att jag har varit din fru. Jag slutade ligga med min exman när barnen kom. I början tror jag det mest var hormonellt. Jag gick in i någon sorts mamma-läge där sex inte var viktigt och jag fick all närhet jag behövde av min bäbis. Jag tänkte inte på sex och onanerade inte heller. Men sen dämpades det och jag fick tillbaka lusten, dock inte för min man. Han förändrades också av att få barn, från att vara en rolig, lättsam och framförallt jämställd kille var det som att han fick för sig att han var familjeförsörjaren. Trots att vi hade samma löner (i vissa perioder tjänade jag mer). När han inte jobbade fixade han med huset, ofta ganska meningslösa projekt som gav honom rätt till ensamtid medan jag var fast i kök och vardagsrum med barnen.

När vi pratade om våra problem tog han direkt upp bristen på sex, för det var ju mitt fel. Men han såg inte sin förändring som en del av problemet. Jag menar inte att allt var hans fel, vi var båda skyldiga till den situation som uppstått, men medan jag försökte förbättra relationen var det enda problem han tog upp att vi inte låg med varandra längre.

Vi gick i terapi och det var bra för vi började förstå varandra bättre. Men vi möttes aldrig helt igen och ingen fick sina behov i relationen uppfyllda så vi skilde oss efter några år. När jag pratar med väninnor som också är skilda är det många som upplever samma sak. Bristen på sex är tydlig och påtaglig men att lusten för sin partner försvunnit är inget som bara hänt utan det finns alltid orsaker.

Så mitt tips är att du rannsakar dig själv. Om du pratar med din fru om sex igen så försök vidga perspektivet till att handla om hela er relation. En bra parterapeut kan hjälpa till.

Jag vill även säga att jag tycker hon är orättvis som inte vill ha sex med dig, inte vill att du träffar andra och inte själv försöker jobba på en lösning. Jag fattar att du vill vara otrogen för ett liv utan fysisk närhet är futtigt. Jag hoppas ni kommer fram till en lösning.

Inte helt lätt att skriva en snart rubrik till detta - för det handlar om mer än så. Men essensen är denna: vi har inte sex.

Jag är en man på dryga 40 som har en partner och fantastiska barn.

Vi är tillsammans sedan ett decennium och har två barn där vi är på väg att passera småbarnsåren.

Innan vi fick barn ville min sambo ha sex väldigt ofta - mer än mig till och med.

Men sedan vårt första barn kom för sex år sedan har vi kanske haft sex 4-5 gånger.

I början kändes det ok för vi var så upptagna med att vara föräldrar.

Men de senaste åren har det känts jäkligt jobbigt. Jag saknar närheten som sex ger något så otroligt mycket.

Vår relation är annars bra och familjen betyder allt för mig så att lämna är inget alternativ.

Men jag tänker ofta på att ha sex med någon utanför relationen. Vi har pratat lite om detta, men när jag förde det på tal, att ha en öppen relation eller att ha en sexpartner utanför, så avfärdade min sambo det kategoriskt. Det skulle vara slutet på vår relation.

Så det som återstår då är ju att vara otrogen.

Jag känner mig faktiskt bekväm med den tanken, för jag vet ju att jag älskar min partner och våra barn, och en sådan utsvävning skulle då vara på ett helt fysiskt plan.

Men det skulle likväl vara otroligt riskfyllt, för jag vet ju att jag då riskerar allt som vi har.

Men samtidigt är ju min längtan och mitt behov av att få ha sex med en annan kvinna (eller man) väldigt stark.

Skulle gärna höra tankar och reflektioner från både kloka kvinnor och män om detta - ifall ni upplevt något liknande och vad ni tänker kring detta.

Tack på förhand!

Är er relation verkligen bra? Att jag frågar vi är för att jag har varit din fru. Jag slutade ligga med min exman när barnen kom. I början tror jag det mest var hormonellt. Jag gick in i någon sorts mamma-läge där sex inte var viktigt och jag fick all närhet jag behövde av min bäbis. Jag tänkte inte på sex och onanerade inte heller. Men sen dämpades det och jag fick tillbaka lusten, dock inte för min man. Han förändrades också av att få barn, från att vara en rolig, lättsam och framförallt jämställd kille var det som att han fick för sig att han var familjeförsörjaren. Trots att vi hade samma löner (i vissa perioder tjänade jag mer). När han inte jobbade fixade han med huset, ofta ganska meningslösa projekt som gav honom rätt till ensamtid medan jag var fast i kök och vardagsrum med barnen.

När vi pratade om våra problem tog han direkt upp bristen på sex, för det var ju mitt fel. Men han såg inte sin förändring som en del av problemet. Jag menar inte att allt var hans fel, vi var båda skyldiga till den situation som uppstått, men medan jag försökte förbättra relationen var det enda problem han tog upp att vi inte låg med varandra längre.

Vi gick i terapi och det var bra för vi började förstå varandra bättre. Men vi möttes aldrig helt igen och ingen fick sina behov i relationen uppfyllda så vi skilde oss efter några år. När jag pratar med väninnor som också är skilda är det många som upplever samma sak. Bristen på sex är tydlig och påtaglig men att lusten för sin partner försvunnit är inget som bara hänt utan det finns alltid orsaker.

Så mitt tips är att du rannsakar dig själv. Om du pratar med din fru om sex igen så försök vidga perspektivet till att handla om hela er relation. En bra parterapeut kan hjälpa till.

Jag vill även säga att jag tycker hon är orättvis som inte vill ha sex med dig, inte vill att du träffar andra och inte själv försöker jobba på en lösning. Jag fattar att du vill vara otrogen för ett liv utan fysisk närhet är futtigt. Jag hoppas ni kommer fram till en lösning.