Bortstött av killen jag är kär i.

Hej mitt namn är Anna. Ska försöka fatta mig så kort jag kan, men vill ändå att ni ska få en helhetsbild av vad som hänt.

Är 36 år och är själv en stabil, intelligent person. Träffade en kille från Tinder i höstas, 33 år gammal. Vi klickade verkligen och började hänga flera dagar i veckan. Kändes som att vi verkligen tyckte om varandra. Han var så snäll, varm och omtänksam. Vi var i en kärleksbubbla.

En fredagkväll frågade han om han fick komma hem till mig. För att sedan inte dyka upp. Och han ignorerade mig och alla planer vi hade dagen efter. Detta ledde till vårat första bråk. Han berättar senare att han på fre kväll rökt på och somnat på sin kompis soffa (!) Han sa att han började få känslor för mig och att han inte visste hur han skulle hantera det. Att han där och då känt att han inte var fri. Men att han tycker jätte mycket om mig. Och nu känner att han visst vill fortsätta träffa mig. Han bad om ursäkt flera gånger och berättade hur naturligt och bra allt kändes med mig.

Ska även tillägga att han tar antidepressiva och har haft självmordstankar tidigare. Trasslig uppväxt osv. Men att han nu beskrev att det var under kontroll.

Det går två veckor, han visar ständigt att han har känslor för mig och säger att han bara vill vara med mig, att han inte vill träffa någon annan. Han vill vara mig nära. Jag säger att jag känner samma sak.

Men jag började även se täcken på att något inte stod rätt till. Han åt jätte mycket skräpmat. Brydde Sig inte om hur han klädde sig så mycket (hål i sina kläder). rökte på en hel del. Sov väldigt mycket. Han hoppade av lärarutbildningen några år tidigare då hans syster dog i cancer. Lagt sina drömmar om att äga en secondhandbutik på is. Jobbar numera istället på ett lager. Ville inte prata om det när jag frågade.

Sedan går det bara några dagar.

Jag börjar märka att han inte är lika gullig på sms, svarar inte lika snabbt och återkopplar inte när jag ringer. När jag tar upp det så förstår han inte vad jag menar. Han ställer in våra planer den helgen för att han skriver att han behöver ta hand om sig själv, städa, träna och känna efter. Han skriver att vi kan ses på måndag. När måndagen kommer så dyker han inte upp. Han svarar inte på mina samtal eller mina sms. Jag frågar om nåt har hänt, om han är ok? På tisdagen svarar han ?Jag är ok. Gick in i nån galen depp i helgen. Har varit hos mamma sedan dess. Orkar inte riktigt prata, hör av mig nån dag. Du behöver inte vara orolig?

Ger honom utrymme. Skriver efter några dagar att jag tänker på honom men får inget svar. Ser på insta efter nästan två veckor gått utan någon kontakt att han är och tränar med sitt fotbollslag. Då vet jag ju åtminstone att han inte ligger inne eller är så deppig att han bara stirrar rakt in i väggen. Så jag skriver ett snällt och vänligt meddelande att jag respekterar att han mår dåligt men att han måste kunna ge mig någonting. Att jag hoppas han kan visa mig hänsyn. Får svar ?aha nä strunta i mig så mycket du kan?. ?Förlåt för ovisshet? ?Nu är jag bara för mig själv?. Jag skriver ?men va?? ?Va kall du är? ?Trodde vi hade något du och jag?? Försöker ringa en gång också. Han skriver då ?Hejdåååååå?

Blev så ledsen. Försökte ringa några gånger dagen efter. Han svarar inte. Har smsat hur jag känner. Att jag tycker han beter sig märkligt och att jag vet att vi hade något speciellt. Att jag måste få prata med honom för att få ett avslut åtminstone. Han svarar då ?förstår inte vad du vill få ut av detta?. ? Hoppas du kommer över mig och blir lycklig i livet? sedan dess har jag inte hört något. Det var tre veckor sedan.

Har aldrig varit med om något liknande förut. Han som var så snäll. Han har blivit som en helt annan person. Försöker prata med mina vänner, och många vet inte vad dom ska tro och några bara avfärdar honom som ett svin. Känns som att ingen förstår.

Enda logiken jag kan komma på varför han blivit elak och avståndstagande är att han går igenom en depression och klarar inte av det ansvar som det innebär att träffa någon. Därför stöter han bort mig. Eller vad tror ni? Om någon som läser detta har en liknande erfarenhet eller kunskap inom ämnet får ni gärna skriva. Känner mig så ledsen och vilsen Mvh/Anna

NosNa

Sat 8 Jan 2022 15:25

#4

Jag berättar så som jag upplevde våran relation. Hans psykiska ohälsa var aldrig en stor del av allt för än han avvisade mig. Och han var ren. Hade lite småmål i sina kläder ibland. Detta var inget som syntes väl. Många som har sådan här problematik döljer det. Var ingenting som var uppenbart när vi träffades. Tack för rådet.

NosNa

Sat 8 Jan 2022 15:55

#8

AnnaZL skrev 2022-01-08 15:35:48 följande:

Det är inte ovanligt att psykisk ohälsa kommer i skov. Nu ser du varför han inte har hoppat av sin utbildning, inte jobbat för att förverkliga sina drömmar etc. Det är inte troligt att han kommer bli helt frisk bara sådär, utan det är såhär hans liv ser ut: bra ibland, dåligt ibland. Han klarar inte av att bete sig på det sätt som skulle göra dig nöjd med relationen (förutom att han uttrycklien gjort slut), så var glad att ni inte hann skaffa barn.

Jag tror det är så också. Och jag förstår att en person som beter sig såhär kan man inte ha en stabil långvarig relation med utan att själv gå under. Men har aldrig varit med om något sådant här förut, är glad för alla konstruktiva medkännande kommentarer. Känner mig väldigt ensam i detta. Jag vill bara försöka förstå vad det är som har hänt.

NosNa

Sat 8 Jan 2022 16:19

#11

Anonym (Emma) skrev 2022-01-08 15:33:29 följande:

Förstår förvirringen om vilken person han är. Han var snäll och gullig i början för att sedan tvärvända. Inte konstigt att du vill hitta en förklaring till den vändningen. Helst att den intygar att det beteendet bara är tillfälligt och att han egentligen är den underbara person han var i början. Absolut kan psykisk ohälsa vara en förklaring men sanningen är att du aldrig kommer att få veta vad som hände och varför.

Vi kan inte styra andra människor och vi kan heller inte läka dem. Jag träffade en kille för några år sen som var väldigt svängande. Han kunde vara hur underbar som helst för att sen komma med dåliga ursäkter till att inte ses eller anklaga mig för att skapa drama. Hans svängningar hjärntvättade verkligen mig och fick mig att vilja ha honom mer för när han var snäll så var han så oerhört snäll. Orsaken till hans beteende har jag inte fått en förklaring till men efter lite tid ifrån honom i såg jag hur fel hans beteende var emot mig.

Vi kan inte styra över hur någon annan behandlar oss men vi kan styra över vad vi accepterar och vilka vi tar in i våra liv. Stirra dig inte blind på en persons bra egenskaper även dem dåliga är en del av personen. Han är lika mycket det bra som det dåliga. Det tar bara längre tid innan vi ser eller får uppleva dem dåliga sidorna.

Tack! Träffade själv en kille när jag var mycket yngre som behandlade mig på ett liknande sätt som du beskrev. Och vet hur jobbigt det är.

Att han är lika mycket det bra som det dåliga var bra sagt! Det stämmer ju verkligen. Tror jag är så förvirrad för han aldrig varit elak mot mig ansikte mot ansikte. Endast på sms eller genom att ignorera. Och jag önskade verkligen att jag bara kunde strunta i honom och aldrig se tillbaka som vissa här ger som råd. Men jag är bara människa. Måste nog låta det ta lite tid!

Bortstött av killen jag är kär i.

INNEHÅLL