Hur mycket ska man hjälpa?

Tack för era synpunkter. Vi har gemensam ekonomi där alla pengar går in på ett o samma konto. Vi var väl inne lite på det med en egen summa varje månad, det blir kanske ändå bästa lösningen.

Men hur skulle ni då göra med dricks? Min man kan få allt mellan 2-6 tusen/mån i dricks, dessa menar han isf är hans egna pengar och inte lön.

Om vi tex tar 1000 kr var till eget varje månad från våra löner så skulle han då ta all sin dricks också?

Kan tillägga att vi aldrig diskuterat om pengar i annat fall än just när han, enligt mig, vill hjälpa andra lite för mycket. Ingen av oss slösar några stora pengar på onödigheter.

Tack för alla svar! Brukar inte skriva i forum, många år sedan sist jag diskuterat något så här, men nu blev jag bara så irriterad på gubben! Hans familj är definitivt inte fattiga! Alla äger sina lägenheter och de flesta av hans syskon har bil. När min man var liten hade de det knapert och då han är näst yngst så har hans äldre syskon hjälpt honom med pengar när han studerade och nu känner han att han vill ge nåt tillbaka...frågan är ju bara när det ska räcka!? Vi äger inte vårt boende, har en gammal bil och jobbar heltid båda två. Vi har sparat så mycket vi kunnat till kontantinsats men har inte ens något ordentligt sparande ens till våra egna barn och ändå vill han ?hjälpa? andra. Min dröm om större bostad känns större än hans.

Ett annat problem är att han inte har någon större känsla för pengars värde, skulle han gå och tappa 10.000kr på gatan så skulle han bara typ ?jahapp, de va ju synd? medans jag skulle grämt mig nåt otroligt!

Hatar att diskutera om pengar och vi brukar inte göra det annat än just när han vill skicka iväg pengar. Jag anser ju att hans familj är här, hans egna barn! Hans syskon är fullt kapabla till att ta hand om sina egna barn. Hans bror blev arbetslös och hade någon skuld därför sa jag ok till det ?lånet? (räknar inte med att få tillbaka pengarna) Hans mamma är änka och har väl ingen direkt pension så därför sa jag ok att köpa sängen (annars hjälps syskonen där borta åt med att ta hand om henne) Men en iPhone tycker jag också är en ren lyxvara! Vi har tom avstått att förnya våra egna mobiler och har äntligen betalat av för dem vi har och därmed kommit ner i telefonkostnad! Nu vill han ta ut en ny telefon på abonnemanget o skicka iväg istället...

Vi har inte köpt hus än och inte lånat några pengar heller, än. Min man ?frågar? alltid innan han skickar pengar. Oftast säger jag nej och han är ok med det, men lite surande brukar det bli över att han inte får hjälpa familjen. Jag säger hela tiden att prio ett måste vara VÅR familj! När vi har det vi behöver (större boende, bättre bil) så kan han få bidra till sin familj, inga problem. Fast jag tycker ändå att det är lite väl mycket att ge en iPhone till systerdottern- men det kanske bara är jag som är snål?

I övrigt har vi inga problem med att alla pengar som kommer in är våra ihop och skulle en av oss vinna något så blir det ju våra pengar tillsammans.

Är väldigt kluven, för lika väl som min man hjälper sin familj så vet jag att han utan diskussion skulle hjälpa min familj med vad som helst, om de skulle behöva. Nu har det inte behövts, tack och lov. Jag VILL såklart hjälpa hans familj också, men det känns så oerhört frustrerande att så fort vi fått in lite extra på sparkontot så försvinner de till något annat än vårt husköp! Såklart är min man noga med att vi betalar räkningar och han skulle såklart betala lån/amorteringar o annat på ett hus...som sagt alla våra inkomster går in på samma konto, därifrån betalas alla räkningar, en del av det som blir kvar sätts på spar och en liten del lämnas kvar till sånt vi ?villhöver?. Vi båda har kort till kontot och köper vad vi vill, har aldrig tjafsats något om det! Vill vi köpa något lite dyrare så kollar vi m varandra om det är ok. Sparkontot har däremot bara jag tillgång till så därav blir det ju jag som behöver flytta över om större summor ska spenderas.