Hur mycket ska man hjälpa?

Detta är en av anledningarna till att jag inte skulle ha gift mig någon utanför den västerländska kulturen. För de har ju den där synen, att man är en storfamilj och hjälper varandra hela livet. Vilket är fint på ett sätt, men i och med att han nu bor i Sverige och är gift med en svenska, så blir det helt ensidigt. Familjen i hemlandet tror antagligen att alla svenskar är rika, och att den där mobilen är en piss i Nilen för er.

Var glad så länge som din man inte bestämmer, att hans systerson ska få läsa till läkare eller ingenjör på er bekostnad! Sådant har jag också hört, nämligen.

Vad du ska göra? Ja, det är väl inte så mycket att göra nu, när ni har tre barn och allt. Det är som det är. Om det bara var ni två skulle du ha kunnat begära helt delad ekonomi, men med tre barn lär det mesta av era inkomster gå till dem i alla fall. Det blir inte mycket utrymme över för någon av er.

Anonym (Stina) skrev 2022-01-13 07:15:04 följande:

Problemet verkar ju vara att ni har olika syn på vem som är familj och det är en kulturell skillnad. Håller inte med de i tråden som tycker att en säng för 6000 till gamla mamma och en iPhone till ett syskonbarn är lyxkonsumtion. Men visst är det mycket pengar. Ni behöver ha en diskussion om vilka summor som han ska kunna hjälpa sin familj med så slipper ni diskussion varje gång. För det blir ju fel också att han ska behöva be om allt och du ska säga nej. Jag kan förstå honom faktiskt, har också bott utomlands under en period då min ursprungsfamilj hade det kämpigt ekonomiskt och det är inte en lätt sits. Man vill hjälpa helt enkelt, särskilt när man inte är nära.

Kostnader för resor är en annan fråga. Där tycker jag det är en självklarhet att man får räkna med att en del pengar går till att resa och hälsa på i hemlandet. Man kan själv bestämma om man vill åka med eller inte men att en partner med släkten utomlands vill hålla en kontakt får man räkna med. Det är helt naturligt och faktiskt något fint. Även här känner jag igen mig från åren utomlands - det var en del tjafs med min dåvarande partner som tyckte det var onödigt att åka till Sverige en gång i året, dessutom var det kallt osv osv. ;)

Men det var viktigt för mig och det är viktigt för alla som flyttat utomlands. Det är inte roligt att sitta i sitt fina hus man sparat pengar till men längta efter att se sin gamla mamma.

Att man hjälper en gammal mamma skulle jag dock kunna acceptera mera, och särskilt om hon var ensam kvar i ett land utan folk- eller änkepension eller annat stöd från samhället - än att man hjälper syskon och deras barn. Det är inte TS' man som ska betala för syskonbarnens mobiler! Det får deras föräldrar tjäna ihop till själva, eller så får ungarna vara utan mobiler.

Hur mycket ska man hjälpa?

INNEHÅLL