-
Fast orsaken behöver inte vara något värre eller mer mystiskt, än att vardagen är ganska trist för de flesta av oss. Och att man kan få naturliga och ofarliga endorfinkickar av kärlek till någon av motsatt kön - även på avstånd - är ju inbyggt i oss. Om den glädjen i en person av det motsatta könet inte fanns, och längtan efter mer-och-mer (fysisk närhet) för att få ännu starkare lyckokänslor - så skulle vi ju vara utdöda.Anonym (L) skrev 2022-01-14 16:14:01 följande:Exakt! Fantiserandet är en flykt från verkligheten. Så vill man sluta upp så får man gå till botten med varför man har behov av att fly verkligheten till att börja med, varför man dagligen flyr från att fokusera på sig själv och det som är här och nu.
-
Jag googlade på det där testet, och det där var verkligen inte något för mig. Det där är ju för utflippade, gränslösa sexmissbrukare:Anonym (L) skrev 2022-01-14 21:51:03 följande:Lyssna på poden om du vill ha hjälp med detta. Det finns 12-stegsprogram som heter Anonyma sex- och kärleksberoende vilka är jättebra. Googla dem, gå in på deras hemsida och läs vad som är kärleksberoende, du kan göra ett online-test. Gå på deras möten.
Om du har tröttnat på ditt beteende alltså.
Till grund ligger en mycket otrygg anknytning som styrs omedvetet av rädsla för äkta närhet och intimitet. Det driver att dras till otillgängliga människor och ägna sig åt fantasier snarare än möten med personen där relationen sker i verkligheten i nuet, inte i fantasin på distans.
Du kommer aldrig kunna skapa äkta intimitet i vardagen i verkligheten här och nu så länge du drömmer dig bort och fantiserar ihop relationer med otillgängliga människor där du baserar attraktionen på fantasior o. påhittade karaktärsdrag, situationer som inte skett och inte sker i verkligheten här och nu.
Men jag vet ärligt talat inte om du verkligen är villig att ta dig ur din problematik du skriver att du har.
- Har du haft sex vid olämpliga tidpunkter, på olämpliga ställen och/eller med olämpliga personer?
- Har du haft eller har du sexuella kontakter trots eventuella konsekvenser (t.ex. risken att bli avslöjad, risken att få herpes, gonorré, AIDS osv)?
- Har du tappat räkningen över hur många sexpartners du har haft?
- Känner du dig obehaglig till mods på grund av omfattningen av ditt onanerande, de fantasier du ägnar dig åt, ?rekvisita? du använder och/eller platserna du gör det på?
- Håller du på med voyeurism, exhibitionism osv. på ett sätt som för med sig obehag och smärta?
Detta har ju inget ALLS att göra med att svärma för ouppnåeliga stiliga män, eller att läsa mycket romantiska romaner..? Det är två helt väsensskilda typer av kvinnor som gör det första respektive det andra. -
Alltså, om man levde instängd med en oattraktiv man i en barack i Antarktis i flera år, och inte träffade någon annan man - inte ens hade tillgång till filmer där det förekommer attraktiva män, eller böcker som handlar om spännande män - så skulle man kanske kunna utveckla känslor bara för att man inte har någon måttstock, och inte har något annat val s.a.s.. Men faktum är att jag inte tror att jag skulle kunna det, ens då. Jag är alldeles för medveten om vad som är en attraktiv man och vad som är en oattraktiv man, och det är mina hormoner också...Anonym (L) skrev 2022-01-15 01:15:05 följande:Saken är att om du inte fantiserar om någon när du inte umgås med honom utan är närvarande med personen då du umgås med honom blir du ju endast attraherad av den som du umgås med, i vekliga situationer i nuet och då är ju inte den personen avlägsen.
Men om man lever ett vanligt liv, hur skulle man då kunna bli kär i en tönt som man arbetar tillsammans med t.ex.? När man stöter på andra, mer attraktiva män, och kontrasten blir tydlig. -
Så kan det ju vara, om mannen i fråga t.ex. är trådstartarens läkare, psykolog, socialsekreterare, behandlingsassistent eller själasörjare (alltså präst, pastor etc.), eller en jurist eller polis som har att göra med ett ärende hon är inblandad i. Då får den professionella personen inte inleda någonting; han kan i så fall förlora sin tjänst och t.o.m. rätten att utöva sitt yrke i fortsättningen. Just vid sådana tillfällen kan man ha den där tråkiga tanken "tänk om vi träffats under andra omständigheter". "...what might have been..."Anonym (Sanne) skrev 2022-01-16 22:33:31 följande:"... om en person offrar hela sin karriär i princip och jag och denne inleder nåt och jag inte vill riskera att få det på mitt samvete, det betyder också att personen inte vill ha mig?".
Varför i hela fridens namn behöver någon in love offra hela sin karriär i princip om personen ifråga inleder ett förhållande med dig?? Innebär ett samboskap eller äktenskap med dig det omöjligt att samtidigt göra karriär? Hur kommer det sig? Handlar det om ojämställdhet i skötsel av hemmet, tiden med barnen eller vård av vänner under fritiden? Ingen uppdelning av gemensamma uppgifter?
Och speciellt om förälskelsen går över så småningom, men man fortfarande kan se att man skulle ha haft mycket mer gemensamt med honom, än han och hans fru har. (Om man har stalkat lite och tagit reda på vem hon är och hur hon är.)
Bor du under en sten, eller vad var det som gjorde att du inte kände till det här? -
Nja, jag tror mer på det jag läste i en amerikansk damtidning en gång, en kuratorspalt. Det var en ung kvinna som frågade om det var något fel på henne, när hon alltid bara blev olyckligt förälskad i tjusiga karlar som inte såg henne. Kuratorn svarade ungefär att man ska inte försöka hitta några mörka och mystiska ("murky") orsaker hos sig själv, till att man är singel. "Good men have always been hard to find", skrev hon.Anonym (Jag) skrev 2022-01-18 18:08:08 följande:
Ja jag har känt som du i tidigare relation. hur jag hanterade det? Som jag förstår hade jag en lite otrygg ambivalent anknytning och partnern var otrygg undvikande.
attraktionen bygger på att jag söker mig till min motpart som beter sig som mina föräldrar. de var undvikande o bekräftade inte mig på rätt sätt, då kommer jag att fortsätta att söka det även i vuxen ålder.
då behöver jag jobba med mig själv för att bli trygg o inte söka mig till undvikande personer helt enkelt.
om du fantiserar då o då byggs lätt en drömvärld som inte är sann upp o dina känslor bygger omedvetet upp något som inte finns. Sedan när drömmen inte blir sann blir drömmen svår att släppa. Det är en sorts skyddsmekanism då hjärnan inte vill släppa in verkligheten.
många som är otryggt undvikande är dessutom bra på att dölja just att de är undvikande och otillgängliga känslomässigt
att träffa o dejta en trygg person är inte lika stora himlastormande känslor vilka många tolkar som att det inte är rätt för dem. Medan när de träffar någon som är otillgänglig känslomässigt tror de att de har funnit rätt medan de bara söker sig till otryggheten, för det är en otrygghet de känner igen från barndomen och tror dem att det är äkta känslor vilket är att lura sig själv
Det finns inte så många attraktiva män, och har man då god smak och bara kan bli kär i de mest attraktiva, så får man också en massa konkurrens. Och risken är väldigt stor att han redan är upptagen - och även nästa attraktiva man som man har möjlighet att träffa, och nästa. Det är mycket mer troligt att oattraktiva män fortfarande är singlar, och att de vill ha en... tyvärr. Det är ren matematik. -
Fast tyvärr går det inte att spara ihop mer kvinnlig skönhet och fertilitet med tiden - tvärtom: dessa varor går snabbt ner i värde! Någonstans får man lov att göra en reality check. Ta bästa möjliga, typ. Och ha de tjusiga karlarna som hemliga svärmerier... det ingen vet, har ingen ont av.Anonym (otillgängligt tillgänglig) skrev 2022-01-18 20:26:57 följande:Förenklat och kirrat;) Tror jag ska gå på hennes linje. Lite som med övriga livet. Om man inte har råd med kvalitet ska man inte köpa på sig en massa skit som ändå går sönder direkt. Bättre att spara till något riktigt länge och ihärdigt!
-
Jo, och det förekommer även, att män försöker göra de fruar de har fulare av den anledningen. Truga i dem mer tårta och chips så de ska bli tjocka, förbjuda dem att använda make-up, nagellack, skor med klack eller kläder som visar det allra minsta av figur eller naken hud. Muslimerna har t.o.m. inkorporerat detta i sin religion, och i vissa länder - som Saudi och Iran - t.o.m. i sina lagar (det är olagligt för en kvinna att visa sig för män hon inte är gift med eller nära släkt med utan heltäckande lösa svarta kläder). Det måste passa denna typ av män, för då behöver de inte själva ta striden med sina fruar... Staten sköter det åt dem.Anonym (Man) skrev 2022-01-19 05:36:44 följande:Det har inte riktigt med här att göra, men tänkte ändå nämna det här, jag såg någon amerikansk film en gång där mannen tänker skaffa sig en ful fru så att det inte finns någon risk att hon blir otrogen.
-
Om jag ska vara lite cynisk, så tror jag också att man kanske inte skulle bli så lycklig med den andre, om man träffats under sådana omständigheter. Det är lätt att det är hans YRKESPERSON man blir kär i. Man har så stort behov av att bli sedd och lyssnad på och omhändertagen av någon, att man blir kär i detta hos honom - men det är ju hans YRKESROLL.(Och handlar det dessutom om en präst, så finns även det där heliga och därför kittlande, förbjudna med - typ "Törnfåglarna".)Anonym (Sanne) skrev 2022-01-20 01:05:18 följande:Nix. Personligen äger jag viss insyn i de s k "omöjliga attraktioner" som kan uppstå mellan behandlare och klient i de situationer du berör. Have been there, have felt it... Den professionella personen får som du mycket riktigt påpekar inte inleda någonting eller lägga in en stöt. En sådan kunde även upplevas obekväm för klienten trots om känslorna som utvecklats vore besvarade mellan ex vis prästen och klienten i de återkommande själavårdssamtalen. Etiska manualer behöver iakttas. Professionella arbetet avrundas när så bedöms lämpligt, innan en eventuell privat kontakt tas upp.
HBO serien "In Treatment" belyser allt utmärkt när en uppenbar attraktion mellan doktor Paul Weston (psykiatriker med terapiinriktning) och klienten Laura uppstod. Terapeutiska kontakten var avklarat när en privat relation inleddes. En avgörande och springande punkt i alla professionella möten, om en vilja till kontakt av privat natur väckts hos båda parter. Eller om en ömsesidig attraktion aktiverats. In Treatment igen: "In the end Paul confesses to Laura his love for her at her home in the final episode of season 1, but a panic attack after receiving a call from his daughter, Rosie, stops him from consummating the relationship".
En solklar grej "Tänk om vi träffats under andra omständigheter" utan Love restriktioner. ..." What might have been...". Om känslan i två riktningar emellertid möjligt med Paul's hantering i HBO serien, men initieringen behöver ske genom klienten precis som hos Laura.
"... Om en person offrar hela sin karriär i princip och jag och denne inleder nåt och jag inte vill riskera att få det på mitt samvete..." kan verkligen tolkas på fler sätt än din tolkning. Min förstahandsvariant aktuell för vissa par.
Samma etiska principer gäller i Europa som i USA.
Hyser själv ett par "what might have been" tankar...
Det är inte alls säkert att han vill se och lyssna och ta hand om sedan, när man bor ihop i en vardag. Det har han nog av på jobbet. Då vill han kanske vara den som blir sedd och lyssnad på och omhändertagen av HENNE, när han kommer hem och är slut efter att ha lyssnat på folks problem och elände hela dagen...
Och han kanske också tänder på kvinnans hjälplöshet och beroende och dyrkan... ingen bra grogrund för ett jämställt äktenskap. -
Nu verkar tråden ha börjat handla om annat än omöjliga förälskelser. För att återgå till ämnet, så har jag som sagt haft en lång rad sådana svärmerier. När man googlar på ämnet (på engelska), får man upp psykologer som säger att det beror på att man är rädd för relationer. Typ "det är ett sätt att få berusa sig på erotiska känslor, utan att behöva gå in i en relation med allt vad det innebär". Vissa säger också att det beror på sexualskräck.
Men det stämmer ju inte på mig. Jag har varit gift, och haft andra relationer också. Har haft sex, varit gravid, fött barn. Är ingen oskuld. Så jag förstår inte riktigt vad jag skulle vara rädd för..? -
Man kan bli lite tokig när man blir förälskad, även i verkligheten! Och vi är alla produkten av, att ett antal av våra förfäder har kunnat bli galet förälskade, och t.ex. lämna sina föräldrar för att följa med en främmande man som hon egentligen inte kände...Anonym (Man) skrev 2022-01-27 02:58:28 följande:Andra saker som förekommer i romantiska filmer och serier är när de direkt blir kära, det här leder till att man förväntar sig att ett förhållande kommer att hålla trots att man har väldigt få saker gemensamt utan man attraheras i stunden och glömmer bort det viktigaste för ett långvarigt förhållande nämligen att när kärleken avtar så kan man ändå stå ut med varandra, det är därför viktigt att man lär känna varandra innan man börjar ett kärleksförhållande.
För inte så länge sedan, bara 150 år sedan, kunde det vara så att en kvinna som gifte sig med en man som var på väg att utvandra till Amerika, fick räkna med att hon aldrig skulle få träffa sina föräldrar, syskon och vänner igen. Och på stenåldern var det troligen så, att kvinnan följde med mannens klan, och fick räkna med att aldrig träffa sin ursprungsklan igen. Ingen skulle ha gjort det, om inte den erotiska kärleken skule vara så stark att den övertrumfar syskonkärlek, vänskapskärlek.och ett barns kärlek till sina föräldrar... i alla fall för ett tag. Och sedan var det för sent. Men då hade man i alla fall satt den nya generationen till världen. -
Dock händer det faktiskt vissa lyckliga i verkligheten!Anonym (Man) skrev 2022-02-13 06:19:31 följande:Ja och det är just det som folk har överdrivna förhoppningar på grund av romantiska filmer och serier.
-
"vid första ögonkastet" stod inte i kommentaren jag svarade på! :)Anonym (Man) skrev 2022-02-14 03:58:29 följande:Ja visst händer det men det är väldigt sällan att det sker så där direkt vid första ögonkastet.
-
Är det? Jag minns många romantiska serier och filmer, där känslorna växte fram. Ett väldigt vanligt tema i romantiska komedier är ju att mannen och kvinnan har något emot varandra först, tycker att den andra är hopplös, och smågrälar med varandra. Men sedan tar känslorna över, och de måste motvilligt inse att de har blivit kära i varandra.Anonym (Man) skrev 2022-02-15 04:55:35 följande:Det är oftast endast det som sker i romantiska filmer och serier.