”Omöjliga” attraktioner

Exakt! Fantiserandet är en flykt från verkligheten. Så vill man sluta upp så får man gå till botten med varför man har behov av att fly verkligheten till att börja med, varför man dagligen flyr från att fokusera på sig själv och det som är här och nu.

Lyssna på poden om du vill ha hjälp med detta. Det finns 12-stegsprogram som heter Anonyma sex- och kärleksberoende vilka är jättebra. Googla dem, gå in på deras hemsida och läs vad som är kärleksberoende, du kan göra ett online-test. Gå på deras möten.

Om du har tröttnat på ditt beteende alltså.

Till grund ligger en mycket otrygg anknytning som styrs omedvetet av rädsla för äkta närhet och intimitet. Det driver att dras till otillgängliga människor och ägna sig åt fantasier snarare än möten med personen där relationen sker i verkligheten i nuet, inte i fantasin på distans.

Du kommer aldrig kunna skapa äkta intimitet i vardagen i verkligheten här och nu så länge du drömmer dig bort och fantiserar ihop relationer med otillgängliga människor där du baserar attraktionen på fantasior o. påhittade karaktärsdrag, situationer som inte skett och inte sker i verkligheten här och nu.

Men jag vet ärligt talat inte om du verkligen är villig att ta dig ur din problematik du skriver att du har.

Saken är att om du inte fantiserar om någon när du inte umgås med honom utan är närvarande med personen då du umgås med honom blir du ju endast attraherad av den som du umgås med, i vekliga situationer i nuet och då är ju inte den personen avlägsen.

"... om en person offrar hela sin karriär i princip och jag och denne inleder nåt och jag inte vill riskera att få det på mitt samvete, det betyder också att personen inte vill ha mig?". 

Varför i hela fridens namn behöver någon in love offra hela sin karriär i princip om personen ifråga inleder ett förhållande med dig?? Innebär ett samboskap eller äktenskap med dig det omöjligt att samtidigt göra karriär? Hur kommer det sig? Handlar det om ojämställdhet i skötsel av hemmet, tiden med barnen eller vård av vänner under fritiden? Ingen uppdelning av gemensamma uppgifter?

Ja jag har känt som du i tidigare relation. hur jag hanterade det? Som jag förstår hade jag en lite otrygg ambivalent anknytning och partnern var otrygg undvikande. 

attraktionen bygger på att jag söker mig till min motpart som beter sig som mina föräldrar. de var undvikande o bekräftade inte mig på rätt sätt, då kommer jag att fortsätta att söka det även i vuxen ålder. 

då behöver jag jobba med mig själv för att bli trygg o inte söka mig till undvikande personer helt enkelt. 

om du fantiserar då o då byggs lätt en drömvärld som inte är sann upp o dina känslor bygger omedvetet upp något som inte finns. Sedan när drömmen inte blir sann blir drömmen svår att släppa. Det är en sorts skyddsmekanism då hjärnan inte vill släppa in verkligheten. 

många som är otryggt undvikande är dessutom bra på att dölja just att de är undvikande och otillgängliga känslomässigt

att träffa o dejta en trygg person är inte lika stora himlastormande känslor vilka många tolkar som att det inte är rätt för dem. Medan när de träffar någon som är otillgänglig känslomässigt tror de att de har funnit rätt medan de bara söker sig till otryggheten, för det är en otrygghet de känner igen från barndomen och tror dem att det är äkta känslor vilket är att lura sig själv

 

 

Förenklat och kirrat;) Tror jag ska gå på hennes linje. Lite som med övriga livet. Om man inte har råd med kvalitet ska man inte köpa på sig en massa skit som ändå går sönder direkt. Bättre att spara till något riktigt länge och ihärdigt!

Det har inte riktigt med här att göra, men tänkte ändå nämna det här, jag såg någon amerikansk film en gång där mannen tänker skaffa sig en ful fru så att det inte finns någon risk att hon blir otrogen.

Nix. Personligen äger jag viss insyn i de s k "omöjliga attraktioner" som kan uppstå mellan behandlare och klient i de situationer du berör. Have been there, have felt it... Den professionella personen får som du mycket riktigt påpekar inte inleda någonting eller lägga in en stöt. En sådan kunde även upplevas obekväm för klienten trots om känslorna som utvecklats vore besvarade mellan ex vis prästen och klienten i de återkommande själavårdssamtalen. Etiska manualer behöver iakttas. Professionella arbetet avrundas när så bedöms lämpligt, innan en eventuell privat kontakt tas upp.

HBO serien "In Treatment" belyser allt utmärkt när en uppenbar attraktion mellan doktor Paul Weston (psykiatriker med terapiinriktning) och klienten Laura uppstod. Terapeutiska kontakten var avklarat när en privat relation inleddes. En avgörande och springande punkt i alla professionella möten, om en vilja till kontakt av privat natur väckts hos båda parter. Eller om en ömsesidig attraktion aktiverats. In Treatment igen: "In the end Paul confesses to Laura his love for her at her home in the final episode of season 1, but a panic attack after receiving a call from his daughter, Rosie, stops him from consummating the relationship". 

En solklar grej "Tänk om vi träffats under andra omständigheter" utan Love restriktioner. ..." What might have been...". Om känslan i två riktningar emellertid möjligt med Paul's hantering i HBO serien, men initieringen behöver ske genom klienten precis som hos Laura.
"... Om en person offrar hela sin karriär i princip och jag och denne inleder nåt och jag inte vill riskera att få det på mitt samvete..." kan verkligen tolkas på fler sätt än din tolkning. Min förstahandsvariant aktuell för vissa par.

Samma etiska principer gäller i Europa som i USA. 

Hyser själv ett par "what might have been" tankar...

     

    

Andra saker som förekommer i romantiska filmer och serier är när de direkt blir kära, det här leder till att man förväntar sig att ett förhållande kommer att hålla trots att man har väldigt få saker gemensamt utan man attraheras i stunden och glömmer bort det viktigaste för ett långvarigt förhållande nämligen att när kärleken avtar så kan man ändå stå ut med varandra, det är därför viktigt att man lär känna varandra innan man börjar ett kärleksförhållande.

Ja och det är just det som folk har överdrivna förhoppningar på grund av romantiska filmer och serier.

Ja visst händer det men det är väldigt sällan att det sker så där direkt vid första ögonkastet.

Det är oftast endast det som sker i romantiska filmer och serier.