Kollegor, dålig attityd

Om vi skalar av ett par saker först. Det beror inte på att man jobbar i kontorslandskap eller på kontor öht. Folk snackar skit. Där är den korta sanningen.

Ja innehållet i samtalen är tämligen normalt.

Däremot brukar det ju finnas störningsregler i kontorslandskap om att man inte ska stå å småsnacka inne i landskapet.

Har suttit många år i olika varianter av öppna landskap.

Ja - folk pratar ibland i telefon och med kollegor om privata saker
Ja - ibland pyser folk lite väl mycket om kunder, andra kollegor, chefer mm

Vad är den dåliga attityden menar du? Jag fattar faktiskt inte.

Att man pratar "skit" är fullt normalt eftersom det är det enda sättet personal har att ventilera sig.  Din värdering är däremot lite underlig.

Ja, tror du att en AG kan förbjuda vad man får prata eller kanske till och med tänka på arbetstid? Du är där för att få ett jobb utfört, inget annat.

Men för att vara lite snäll också så har jag precis bytt jobb därför att min nu fd chef trodde att hen kunde styra vad personalen pratade om, även på våra raster som är icke arbetstid!

Inom loppet av tre månader har alla slutat. Det säger dig kanske något?

Har ingen värdering..
Ville bara veta om det var normalt. 

Jobbar med funktionsnedsatta och trodde alla som jobbade för att hjälpa den gruppen visade respekt gentemot dem, iaf när folk hör.. Det är inte direkt ett arbetsområde man jobbar i för pengarna. Då är det bättre att jobba på bank. 

Hur är det med självinsikten?
"kollegor prata illa om tex brukare" är en värdering i allra högsta grad...

Dålig attityd är det också. Och med tanke på att du inte förklarar vad du menar så antar jag att du tycker att de har dålig attityd för att de pratar illa om. Du har med andra ord en negativ inställning till hur de pratar eller kanske hur de bemöter dig.

Respekt... Är världens mest missbrukade ord.
Man måste kunna få ventilera sig även när man jobbar med människor. Däremot ska man ha en respektfullt förhållningssätt i sitt bemötande.  I personalutrymmet sker normalt sett inget bemötande av patienter/brukare.

Herregud människa. Har du ingen som helst koll på varför människor jobbar eller vilka utbildningar som krävs för att "jobba på bank"?

Definiera normalt.

Det låter inte bra som det är så. Man ska givetvis inte prata illa om dem. Det får man vara lite tyst med, om man har frustration över olika situationer. Man kan absolut få prata av sig med kollegor som förstår vad man pratar om, men då kan man gå undan någonstans lite mer privat. 
Man ska givetvis visa respekt och inte säga saker som "idiotgubben som jag besöker på tisdagar"  - då ska man byta jobb. 

Och om gubben verkligen är en idiot? Kanske han tafsar, vilket är mycket vanligt att hemtjänstpersonal råkar ut för? Är det fortfarande inte ok att faktiskt säga så?

Min poäng är att man måste kunna vara nyanserad i sina åsikter och kunna se saker från mer än ett perspektiv.

Jag har själv jobbat i hemtjänsten och var en av dem som drev på att kollegor skulle kunna prata öppet om det de råkar ut för, som olika former av övergrepp. Från början var det ett ganska stort motstånd från bakåtsträvare som ansåg, föga förvånande, att det var respektlöst att prata om de övergrepp brukare begår på personalen.

Är nog mer produktivt att prata om ev övergrepp med chefen istället för kollegor. 

Jo, bakåtsträvare hävdar exakt det. Ungefär som att chefer har tid att reflektera och lägga upp strategier hur man ska förhindra det?

Allvarligt behöver du ta dig en funderar på varför vill du tysta ner sådant.
För det är faktiskt det du säger.

Olika företag har olika värderingar. Man snackar inte skit om brukare på alla företag, men på vissa gör man det.

Jag har jobbat på båda och trivs där man inte pratar illa om andra personer. Andra trivs där det är ok att snacka och skvallra. Tror man är olika som person helt enkelt.

Vi hos oss har inte behov av att "pysa" genom att säga elaka saker och jag personligen säger ifrån om någon försöker skvallra elakt. Sådana personer trivs inte hos oss, utan slutar rätt snart. 

Jag tror det du märker av är helt normalt, men det är olika på olika företag och man får leta tills man hittar ett ställe där man passar in helt enkelt. 

Att prata om sin fritid är helt normalt dock, tycker jag. Sålänge man inte ägnar sig åt sin fritid hela sin arbetstid...

Det ger en dålig stämning. är Inte så konstigt man ej vill höra någon prata så om en brukare man vet har det svårt och mår dåligt. 

Det handlar inte om att brukarna är svåra eller aggressiva. Det som sägs är att personer är jobbiga om de ringer för ofta. Att de ställer dumma frågor osv. Så är inget som man behöver ventilera.. 

Låter som att du har hamnat på ett ställe med en trist kultur då. Svårt att göra nåt åt om de andra är inne i det förhållningssättet. 

I början på en ny arbetsplats kan det vara väldigt mycket olika saker man snappar upp och reagerar på och det är tämligen vanligt att folk som jobbar med omsorg i vissa situationer uttrycker sig på ett sätt som faktiskt inte upplevs respektfullt.

Jag tänker att man också får vara lite ödmjuk som ny, att det faktiskt tar lite tid innan man riktigt förstår vad man hör. Exempelvis har jag flera gånger suttit i möten där chefen verkar säga väldigt vettiga saker och gruppen plötsligt ställer massa frågor och verkar på gränsen till otrevliga, för att några månader senare verkligen ha ett annat perspektiv på chefens "vettiga" budskap.

Det kan vara oerhört påfrestande att stötta människor i arbetet och ibland behövs gruppen för att bära frustration och faktiskt orka jobba konstruktivt och med ett gott bemötande. Vissa sitter och är jätterespektfulla i gruppen, men katastrofala hos brukare/den enskilda. Då är det faktiskt bättre att ibland säga något på gränsen till en kollega, men vara professionell i bemötandet i den faktiska hjälpen.

Akta dig för att snabbt dra slutsatser och konfrontera kollegor, eller skvallra till chefen. Ofta används den nya personen i en verksamhet av chefen för att få insyn på ett sätt som faktiskt kan göra att du för vidare information om saker som faktiskt inte är så allvarliga, men som chefen kommer att försöka ta tag i.

Tids nog kommer du ju få bättre koll på vilka dina kollegor är och om deras beteende faktiskt är ett problem eller inte. Det är ju så att verksamheten faktiskt behöver en blandning av folk med mycket erfarenhet och de som är nya. Men som ny är det viktigt att först försöka förstå, innan man går in och försöker förändra eller kritiserar kollegor.

Nu när du är ny, så är det självklart att du inte behöver ventilera, att någon ringer ofta och ställer dumma frågor. För den som jobbat i ÅR, så kan det faktiskt vara tämligen jobbigt att någon ringer varje vecka med samma fråga. 

I mitt eget arbete så pratar jag med samma människa 1-9 gånger i veckan och får meddelande på min svarare. Första veckan är det inga som helst problem, men efter 2-3 år är det faktiskt tämligen tröttsamt. Faktiskt ingenting som man som ny kan föreställa sig.

Varför sitter du på dina höga hästar och avgör vad andra känner?
Du känner att det blir trist och det är ju ok men du säger också att det inte är ok vad de känner.
Hoppa ner och bli lite mer ödmjuk. Det tjänar alla på, dina kollegor, brukarna och framförallt du själv.

Känner någon ATT den behöver ventilera så behöver den det helt oavsett vad DU har för ÅSIKT.

Du har inte funderat på att byta bana? Man behöver vara rätt ödmjuk om man ska kunna jobba som assistent och just det verkar du ha en rätt stor brist på.

Är inte assistent. Är arbetsterapeut med inriktning funktionsnedsättning.

Och jag är ödmjuk. Jag säger aldrig något. Har inte nämt något till någon. Är därför jag reflekterar här.

Jag tror att du är lite speciell som menar att det är okej att prata illa om funktionsnedsatta. Så kommer inte svara dig mer? 

Jag menar det jag skriver. Så försök inte hitta på skit och gör mig ansvarig för det. Det är halmdockor av värst sort du faktiskt kommer med.

Jag skriver ventilera för att det är vad jag menar och avser. Att du har problem med att jag inte tycker lika som dig är mycket uppenbar men för den sakens skull har DU inte rätt att prata skit om mig. För det är faktiskt vad du gör när du påstår helt påhittade och lögnaktiga saker om mig.

Jag står fast vid att du sitter på dina höga hästar och försöker bestämma vad andra får och inte får känna, tycka, tänka och säga. Och beter de sig inte som du kräver hittar du på saker som du gör om mig, att jag anser att det är okej att prata illa om någon. Det är ren lögn och ditt sätt att prata om andra för att få prata illa om dem.

Jag förstår att du inte vill svara mig eftersom det blir obekvämt för dig att se hur du själv beter dig.

Oavsett utbildning så saknar du en sak: självinsikt. Du framstår inte alls som det minsta ödmjuk.  Måhända att du har en del av det men det är villkorat till att enbart vara på det sätt DU anser är okej. Du pratar eller ventilerar inte därför ska ingen annan heller göra det. Det är inte att vara ödmjuk utan dess motsats.

Men du vet att det finns hopp. Du kan träna upp det här. Sätt dig och fundera och analyser hur och varför du tycker och tänker som du gör. Sen sätter du dig och analyserar för dig själv varför du tycker som du gör om någon eller en företeelse. Sen funderar du på hur det är att gå i andras skor.