Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

Jag håller delvis med dig, och delvis inte. En del biskopar o präster driver partipolitik och borde inte vara på sina poster om de inte ändrar inställning och kurs. Däremot finns det som jag ser det på lokalplanet åtskilliga bra församlingar. I en del församlingar förkunnas och tros kristen tro, men bara en spårvagnshållplats bort kan det förkunnas politik och genus.

Men så länge det finns väldigt fina församlingar, t.ex. Pauli Göteborg, så har jag hopp om samfundet, och jag sitter i kyrkofullmäktige för att förändra.

Bjuda in i huset gör man till gudstjänsterna. Där ska alla vara välkomna, men erfarenheten visar att många som bjuds in o gifter sig kyrkligt ändå inte kommer till tro, Det har inte blivit någon folkväckelse trots att det funnits en tid då de flesta som gifte sig gifte sig kyrkligt. Det fungerande inte.

Jag menar att receptet är att göra som i de församlingar där det finns ett starkt andligt liv - t.ex. Göteborg Pauli, där det kan sitta 200 på en vanlig söndagsgudstjänst. Där satsar de på en stark gedigen förkunnelse. Det märks att där finns levande tro, ett levande böneliiv , och DET väcker nyfikenhet hos andligt intresserade, för det FINNS en andlig hunger i Sverige. Den FINNS, och där det ges tjänlig andlig föda kan mycket märkliga saker ske. Jag har sett detta med egna ögon. 

De kyrkliga förrättningarna har inte hjälpt. De har inte gjort Sverige kristet. Lite elakt har någon sagt att svensken kommer till krkan 4 gånger, och 2 av gångerna bärs man in.

Jag håller helt o fullt med dig om att politiken måste bort, och att fokus ska ligga på tron, och jag har säkert minst lika mycket att bikta som du. Jag är SANNERLIGEN INGET moraliskt föredöme. Däremot tror jag att mina synder är sonade utav Kristus. VÄLKOMMEN som medlem om du är intresserad. Det är JUST intresserade medlemmar Sv K behöver som jag tänkt om saken.

Jag talar inte om antalet formella medlemmar. Medlemskapet på papperet säger inget om var indivderna står i andlig mening. Jag talar om att det är en liten minoritet av folket, och även av Sv. K:s medlemmar som lever som kristna i vardagen. Komma till tro ? Ja, det ver det jag gjorde när jag var 16. Jag är barndöpt vid 2-3 månaders ålder, men jag var absolut ingen kristen innan jag var 16. Då fick jag förtroende för Kristus, lita på honom. Jag började tro att han faktiskt är världens frälsare, och ville följa honom. Som den ende i familjen började jag gå på gudstjänster - vara aktiv i min församling av Svenska Kyrkan.

Det är inte bara det att inte alla "köper produkten". Det är väldigt få som köper produkten, och med många helt sekulära medlemmar, som väljer företrädare som är inne på en liknande linje, påverkas kyrkans möjligheter att vara radikal och andligt verkligt intressant och spännande negativt som jag ser det..

Förlovning har dock inget med endast ringbyte att göra. 

Ha ha ha. jag är frestad att anta denna tävling, men nån bil jag inte, så det får bli nåt annat. Jag skiter fullständigt i ekonomiavdelningen.   Sant att vetenskap o tro inte utesluter varandra. Jag är civilingenjör och adjunkt i naturvetenskapliga discipliner,, och troende kristen sen jag var 16. Jag har också erfarenhet av det övernaturliga. Jag vet vad som jag har sett med mina egna ögon av den arten.  (Jag menar absolut att klassisk kristen tro totalt sett tycks komma närmare svaren på de stora livsfrågorna än både ateism och andra religioner. Däremot säger jag inte att alla andra religioner har fel i varje enskild fråga. Långt ifrån allting i dem strider mot min kristna tro.)

Ja, Jackelén har jag varit missnöjd med, men hon överraskade positivt i ett par frågor nu under förra året,. Hon kritiserade faktiskt partipolitiken. Göteborgsbiskopen gjorde mig besviken midnattsmäsan julen 19 i Göteborgs domkyrka - typ inte ett ord kristet budskap, helt anpassat till sekulära tillfälliga kyrkobesökare, inget  evangeliskt.

Jodå, jag VET allt det där. Jag har haft mitt eget lilla svärmeri för Katolska kyrkan, när jag var i tonåren, och påbörjade även konverteringskursen.

Men frågan är då om det är bättre, att vissa är så rädda för att gifta sig, på grund av att de tror att de inte får skilja sig, att de inte vågar ge sig in i något förhållande alls? Under sina bästa, mest fruktsamma år? Observera att Katolska kyrkan inte heller accepterar egensex...Inte till skilsmässa, det går ju genom myndigheter och i Sverige går det mycket snabbt och lätt att få skilsmässa. Det tar aldrig mer än ett halvår, inte ens om det finns små barn.

Men om en av parterna sedan önskar gifta om sig i kyrkan, så skulle kanske vigselprästen kunna syna skälen till den tidigare skilsmässan? Eller någon över honom i den kyrkliga hierarkin. För jag tycker också att det blir löjeväckande när folk envisas med att uttala de heliga löftena i kyrkan, bryter dem efter ett par år, återkommer ett halvår senare med ny partner och hela balunsen som hör till ett stort kyrkbröllop... och detta upprepas * 3 eller 4. Jag menar, har man brutit vigsellöftena en gång, så kanske man ska hålla sig till borgerliga ceremonier i fortsättningen, som inte inbegriper eviga löften? I stället för att ta bort vigselrätten helt för Svenska kyrkan.

Nu KAN vi ju gifta oss borgerligt i Sverige, och de juridiska följderna blir precis desamma, plus att du kan tala om din partner som "din hustru" eller "din make" (vilket är viktigt för många) och ha de där ringarna på fingret. Så jag ser inte riktigt varför det skulle vara så hemskt. Det FINNS en viss löjes-faktor över att stå i kyrkan och upprepa samma heliga löften till nya partners igen och igen och igen... "den HÄR gången ska jag hålla dem!". Och det borde man inse själv.

Jodå, jag vet folk som har gift sig så många gånger som fem stycken - i kyrkan varje gång... Och vid ett tillfälle var bröllopet en exakt kopia av bröllopet närmast innan: samma kyrka, samma festlokal, samma meny, samma tärnor, samma brudklänning, ungefär samma gäster. Det vara bara brudgummen som var en annan.