Blivit en mansgris

Det här är nog ingen mansgris du talar Om.

Jag tror att din man har gjort sitt bästa ur situationen. Sen har det inte funkat. Man kan komma i en diol/ depression i livet. Och det är nog du som har tjatat sönder honom.

Det är självklara saker och jobbiga saker. Utan det handlar om hur man kommunicerar. Du är förmodligen den kvinnan som alltid klagar och vill få rätt hela tiden.. 

Inget jag kommer ta råd till dig utan du vet ditt svar redan. 

Skilsmässan. Det finns på nätet. En speciell ansökan. Dela rätt och gör rätt.

OH jag är en kvinna 3 barn gift över 20 år. 

Men stopp här nu. Hur har du kunnat missa att han drabbats av en djup depression?? Med tanke på vad han varit med om med företag som gått i putten, konkurs och kronofogden. Hans liv har ju vält totalt. Han har ju just nu inte förmågan att ta tag i sig själv. Å du har mage att gnälla om disk och sex samt att du vill ha ut honom. Fy fanken vilken dålig partner du är. Ja det är tungt att dra hela lasset själv men det är du banne mig skyldig till. Du har bergis levt gott när hans företag gick bra. 

Hjälp honom att söka vård! Sedan kan bara han själv ta tag i sitt mående. 

Men då duktig du är då! Tänker inte göra en jämförelse för man har sina egna ok. 

Du glömmer dock att det varit bra en gång. Låter jävligt småaktigt av dig och prata om att du inte får bara med vänner. Klart du får det men kanske inte 24/7. Lät han ansöka om skilsmässa då så slipper du. 

Han kan hämta sitt kaffe själv. 

Varför kan du inte ta in att han faktiskt just nu är svårt sjuk. Vilket i sig inte innebär att han behöver vara ett anus. Men en delförklaring. 

Ni måste sätta er ner och prata igenom allt. Lyssna på varandra och inte anklaga. Berätta ur sin egen synvinkel och hur du själv skulle vilja ha det. Det funkar inte att häva ur sig vad du anser att han inte gör och borde göra. 

Har ni redan gett upp gå vidare med separation mm. 

Först och främst vill jag beklaga sorgen, när hände det? Var hon sjuk eller en tragisk olycka?

Du nämnde inte dottern i trådstarten så självklart är det ingen som kan veta hur jobbigt det har varit för dig.

Jag och min man drev ett företag som vi nyligen förlorade, han fick nytt jobb ganska omgående medan jag är den som går hemma, är även gravid så kommer att fortsätta vara hemma. Min man har tagit konkursen väldigt hårt medan jag försöker se fördelarna med det, mindre stress osv. Men det är ju fortfarande skittrist att vara i denna situation. När han kommer hem vill han inte göra mycket vilket resulterar i att jag får ta allt ansvar med hem och barn, hemmet är det rätt självklart eftersom jag är hemma men vore kul om han kunde engagera sig lite i barnen iaf, varje morgon är han på dåligt humör när han ska åka iväg och i stort sett alla motgångar tas ut på mig, detta är ju självklart inte en hållbar situation utan även jag mår ju sämre av detta, jag har lugnt och sansat förklat för honom att jag är medveten om att det inte är lätt nu men så här kan vi inte fortsätta, därför har vi nu ett psykologtid bokad om ca 1,5 vecka. 

Jag vet inte varför ni inte har sökt vård för längesen då detta verkar vara år och inte ett par månader som det är för vår del. Jag vet att skulle vi även behöva flytta/förlora huset så skulle det helt ta knäcken på honom.

I nästan alla familjer så är det en som får dra det tunga lasset vid en tragedi, brukar vara den som är psykiskt starkast, den "svagare" brukar förlita sig på sin partner, det kanske är orättvist men sant. Nu verkar du ha bestämt dig och inte vill satsa på äktenskapet men snälla var medmänniska och hjälp honom att få hjälp, om inte annat för att dina barn ska få en bra och lycklig pappa.

Den här mannen har aldrig varit bra för dig. Tyvärr har du insett det först nu. Om du vill vara medmänniska så kan du som sista insats erbjuda dig att hjälpa honom att söka hjälp eftersom han förmodligen mår dåligt också. Därefter lämnar du. Det som har hänt med företaget och er dotter (jag beklagar) har ingenting att göra med hur han är som person. Du har alltid tagit hand om honom, hushållet och barnen. Bara det att innan hade han en ursäkt att inte hjälpa till (sitt företag).