BF oktober 2022

Jag är gravid i vecka 22 nu, men innan denna graviditet hade jag tre missfall/MA. Från stunden jag plussade denna gången har jag bara gått och väntat på att något ska gå fel, erfarenhetsmässigt har det ju alltid varit så innan. Jag klämde och kände på mina bröst exakt varje dag i början. Ena dagen var de gigantiska och ömma för att nästa dag ha minskat i både storlek och "smärta". Molvärken i magen kom och gick från dag till dag den med. Att konstant känna efter var mental terror för mig. Lyckligtvis fick jag en underbar barnmorska som verkligen tog till sig av min oro och ville göra allt för att stilla den. Vi fick inbokat ett VUL när jag var i vecka 9 och dagen innan tog de ett blodprov för att mäta HCG. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas något levande där inne och fick en chock när jag såg att HCG låg på över 200 000 och VULet visade ett fladdrande hjärta på en böna som var större än beräknad vecka. Tiden fram till NIPT någon vecka senare var oron tillbaka och jag vågade inte ens titta på skärmen när barnmorskan skulle titta på bebis, men nog sjutton fanns där en liten krabat som ännu en gång mättes större än beräknad vecka och hjärtat tickade på. 

Det är helt normalt att oroa sig, framförallt om man har erfarenheter som du och jag. Jag har efterhand lärt mig att oro alltid kommer finnas där och att fokuset kommer skifta allteftersom tiden går. Jag har ju passerat de mest kritiska veckorna, så istället för att oroa mig för missfall tänker jag nu på fostervattenavgång, havandeskapsförgiftning, hur stress påverkar bebis osv. Försök landa i tanken på att du är gravid tills motsatsen är bevisad. Sånär som alla tecken som kan tyda på att något är fel, är också vanliga tecken på en normal graviditet. Jag förstår att det är SUPERsvårt, men försök för din egen skull att inte ta ut ett missfall i förskott. Du kommer inte vara mindre ledsen om det väl händer även om du mentalt tänkt tanken innan, så försök att glädjas åt all tid som du faktiskt är gravid. Skulle något gå åt skogen kan du tackla det då, men tills vidare är du gravid. 

Jag håller ALLA tummar för att det bara är kroppen som spökar för dig, precis som den gjorde för mig, och att allt är som det ska! 

Det låter positivt tycker jag! Jag ska tänka en extra tanke åt dig på tisdag och håller alla tummar för att allt ser bra ut och att ni kan se något, så att din oro förhoppningsvis dämpas så fort som möjligt. Kram på dig! <3

SÅÅÅ glad att läsa detta, vad skönt! Försök att njuta nu! 

Mitt gravidillamående yttrade sig så, istället för att kräkas blev jag dålig i magen när jag mådde illa. Det började omkring vecka 12 och pågick fram till typ vecka 22, är nu i vecka 28 och nu är det sällan magen beter sig sådär. 

Min barnmorska förklarade att vissa får illamående som sätter sig på det sättet, men att det vanligaste är kräkningar. Med tanke på hur olika graviditeter kan vara låter det ju rimligt att symptom kan yttra sig på olika sätt. 

Vad jag minns hade jag sånär som inga besvär före vecka 12 men å andra sidan glömmer och förtränger man snabbt, så det är möjligt att det kom redan tidigare.