BF oktober 2022

Jag känner lite samma som dig. Har alltid också längtat efter barn redan sedan jag var i ca 18-årsåldern(är 28 nu) men nu när man väl blivit gravid så känns det lite overkligt och läskigt typ xD En sak som jag tycker känns lite skrämmande är att det snart kommer att kännas att det är en liten människa där inne och jag tycker att det känns lite otrevligt och läskigt att ha någonting levande i sig. Vet inte om jag sett för många skräckfilmer genom åren men det är iallafall känslan jag har just nu. Typ som att det lever en alien i en xD Men det kanske känns bättre senare :D

Hej på er igen. Inatt vaknade jag och skulle gå på toaletten och när jag torkar mig ser jag att det är blod på papperet igen... Dessa blödningar gör mig tokig. Jag fick orgasm igår kväll och somnade ganska direkt efteråt så jag hoppas att det bara är det som gör att det spökar och att det inte är ett missfall på gång :( Är i ungefär samma tidpunkt nu också som jag var i sist när jag fick missfall. Det hade varit så otur om jag fick se ett tickande hjärta i måndags och att det nu skulle ha dött. Det känns ju lite för "dåligt" för att vara sant?

Ja jag fick missfall i somras i slutet på vecka 7. Det var första graviditeten någonsin för mig och då blödde jag ingenting alls förrän jag faktiskt fick missfall och då var det som en vanlig mens bara. Minns inte att jag hade nämnvärt ont heller. Men den gången hade jag inte gjort något tidigt ultraljud så det är oklart om hjärtat ens hade börjat slå då. Den här graviditeten verkar jag ju blöda hejvilt till höger och vänster och ändå verkar det som att embryot klarat sig. Jättekonstigt det där. Men blödningarna verkar ha avtagit nu i alla fall. Får väl hoppas att jag bara har kärl i livmodertappen som spruckit och att det inte är nåt fel på själva embryot. :( men min boost jag fick i måndags är som helt bortblåst nu iallafall :(

Kan inte citera via telefonen men måste bara skriva ett stort grattis till tvillingar! Vad häftigt

Jag har förövrigt drabbats av det här hemska gravid-illamåendet nu. Blödningarna har avtagit helt nu *pepparpeppar* och det känns lite bättre ändå nu när jag fått mer symtom, trots att jag mådde illa och spydde som en gris imorse när jag kom hem från jobbet(jobbar natt). ???? Är det bara jag som redan kan känna att det är nåt där nere i magen? Det känns som en dov mensvärk mest hela tiden. 

Välkomna alla nya :) Ska bli roligt att följa den här resan tillsammans :D

Hej Mandyyy! Välkommen till FL. Jag förstår precis vad du går igenom. Vet inte hur mycket du har läst i den här tråden men jag har också, precis som du, haft rosa blödningar tidigt i graviditeten. Det kom bara nån gång nu och då under ca 4 dagars tid och de ökade aldrig i intensitet. Någon vecka efter blödningarna bokade jag in ett tidigt ultraljud för att se om det fanns någonting kvar där inne och det fanns det! "Bebisen" levde. Jag tog kanske för många graviditetstest under och efter blödningarna och för mig ökade hcg koncentrationen som den skulle. Sen för några dagar sedan fick jag en till blödning, dock lite mer än rosa men den varade bara i ca 1 dag, och den var inte så "stor" att det skulle kunna vara hela paketet där inne som kom ut, och jag hade aldrig särskilt ont heller. Jag blev ändå SÅ orolig. Men bara någon dag efter så kom graviditetsillamåendet. Även fast det inte är så roligt att må illa så har det ändå lugnat mig. Jag försöker att lita på kroppen och att den gör det den ska.
Jag kan även tillägga att jag inte heller haft speciellt många symtom i början av graviditeten. Har haft lite känsliga bröstvårtor men i övrigt mått som vanligt. Sen jobbar jag natt så jag är jämt trött så det är svårt att veta vad som är vad xD Mitt illamående kom inte förrän i slutet av v7 så du har ju några dagar kvar dit :) Men det är inte alla som mår illa heller! 

Hade jag varit du hade jag bokat in ett tidigt privat ultraljud bara för att få svar på vad som händer där inne. Önskar dig all lycka till! 

Välkomna alla nya! :)

Hej igen! Är det någon fler här inne som får "mensvärkskramper"? Är i v.8. Det gör så ont att jag behöver ta Alvedon och helst en kylklamp mot magen också. Sen kan det vara lugnt i någon/några dagar och sen börjar det igen. 

Har varit lite frånvarande här ett tag men har läst ikapp allt som jag missat sedan sist. Ser att det är många här som har problem med illamående och är extremt trötta. Samma här! Illamåendet är dock inte lika jobbigt som när det började i v 7 (Är i vecka 9 nu). Jag har lärt mig vad som lindrar illamåendet och tyvärr är det bara coca-cola och gorbys som funkar för mig ???? Postafen har också funkat rätt bra för mig. Är aldrig sugen på nåt men äter konstant ändå för att hålla borta illamåendet och halsbrännan på morgonen (främst när jag jobbat natt) är inte att leka med. Tidigare hade jag "mensvärkskramper" vid kanske 3-4 tillfällen men har inte haft ont nu på länge så det känns skönt. Eller, i alla fall inte så pass ont att jag behövt ta smärtlindring.

Jag avundas er som kan jobba hemifrån. Själv jobbar jag som sjuksköterska på en hematologisk avdelning vilket innebär att jag inte kan ha hand om patienter med aktiv cytostatikabehandling samt cmv-positiva patienter. Eftersom att jag jobbar natt och vi bara är 2 sköterskor och 1 undersköterska innebär det att min ssk-kollega tyvärr får ta det tyngre lasset. Som tur är jobbar jag inte med så många vilket gör att jag inte behöver berätta för så många ännu om graviditeten. Cheferna vet inte heller om det än men vet inte riktigt när jag ska berätta det för dom. Hur har ni gjort? Känner att jag helst vill vänta ett tag till. 

Sen känner jag också att mitt tålamod har blivit mycket sämre sen jag blev gravid. Blir lätt irriterad över saker jag normalt inte skulle bli irriterad över. Jag och min ssk-kollega har haft en del problem med vår undersköterska som vi haft rätt så långt tålamod med. För ca 1 år sedan blev hennes dotter på 12 år psykiskt sjuk med självskadebeteende vilket gjort att uskan vakat över henne på dagarna och kommit till jobbet och sovit i princip, trots att vi inte får sova på arbetstid. Hon har varit så trött och slut att hon inte orkat göra sina arbetssysslor och försöker hela tiden putta över hennes sysslor på oss sköterskor. Det är jämt gnäll så fort hon kommer till jobbet över hur mycket disk som kvällspersonalen lämnat och hon ljuger för patienterna att vi har många patienter och mycket att göra(fastän vi har det hur lugnt som helst) bara för att dom inte ska ringa i onödan. En riktigt skvallertant är hon också så jag har faktiskt inte berättat för henne än att jag är gravid och jag bävar mig för att göra det för då kommer alla veta om det sen. Varje kväll när vi läser på säger hon "jag skriver på den här lappen vilka kontroller som ska tas imorgon bitti" (det är hennes uppgift egentligen att ta alla kontroller) så att vi sköterskor ska passa på att ta hennes kontroller om patienterna larmar mot morgonkvisten (för då är hon oftast spårlöst försvunnen). Sist hon nämnde dessa kontroller på kvällen och frågade "vad tycker ni om att jag ska skriva lappar" så svarade jag rakt ut "jag bryr mig inte, du får göra va du vill för det är din uppgift. Jag och min andra sköterska har andra arbetsuppgifter vi ska göra under morgonen, t.ex ta prover,  starta cytbehahandling  ge antibiotikainfusioner osv" och då blev hon knäpp tyst. Efter det har hon aldrig nämnt kontrollerna nåt mer. Kanske borde bli gravid oftare så jag faktiskt vågar säga vad jag tycker och tänker. ????