Imorgon släpper jag bomben.

Det viktigaste är att du har en fast ståndpunkt och inte tänker rubba på ditt beslut för att du får dåligt samvete över tårar eller känsloutbrott. Har du bestämt dig så har du. Annars gör du bara mer skada än nytta. 
Han kommer säkert vilja veta rent konkret hur du tänkt dig, det är ju inte säkert att han är vänligt inställd till ditt beslut.. 
Kalkylera med ett värsta tänkbara scenario och lägg upp en plan.. allt som inte blir så är en bonus. 

Har du kontaktat några hyresvärdar eller ställt dig i kö för boende? Om inte, gör det nu. Det kan ju ta ett tag innan du får tag i en lägenhet.

Eftersom ni inte bråkar eller du har träffat en annan, är det ju ingen brådska för dig att flytta ut direkt så tills du får tag i en lägenhet bor du bäst kvar hemma. Din sambo kommer säkert att ha många frågor och det är bra för er om ni pratar. Både om relationen, vad ni båda känner, om ni vill försöka göra det bra eller om separation är den bästa lösningen. Hur ni ska dela upp allt, hur blir det för barnen, ska han bo kvar eller gården säljas osv.

Tråkigt med uppbrott men hoppas det löser sig till det bästa för er!

Är det inte bättre att vänta tills yngsta fyllt 18? Det är ju bara ett par år kvar.
Varför komplicera det och stöka till nu när barnen fortfarande bor hemma och vi är mitt uppe i en pandemi.
Vänta 3 år kan du nog och då hinner du planera medans du väntar och hitta en vettig lägenhet, samt hinner landa i beslutet. 

Än så länge är det bara en som undrat om du talat om hur du mår, men det fick inget svar. Har du talat om för din make hur du känner, TS? Eller är det ändå skilsmässa som lockar snarare än att ni jobbar på förhållandet för att få det bra ihop? Du skriver till och med att alla tror att ni har det bra, men du känner inte så. Varför inte tala om det istället för att gå på skilsmässa?

Jag skilde mig efter 25år tillsammans. Det svåraste vara att säga det högt 'jag vill skiljas'. tog mig flera år innan jag var säker och tog det steget. Det var jobbigt, men mest för min ex-man tog det dåligt. Men jag har aldrig ångrat mig.
kram

Det är många som funderar i samma banor. 

Vi är ett par som varit tillsammans i tjugoåtta år och har två barn tillsammans. Vi har lagt ned så mycket tid på hus och hem, men jag tycker att vi är så tråkiga tillsammans. 

om inte jag tar initiativ till roliga saker så händer ingenting. Det har dessutom, åtta gånger av tio, varit jag som tagit initiativ till sex. När jag lade av med det så hände ingenting. Han gör jättemycket här hemma med allting och det uppskattas, men livet då? Innerst inne har jag beslutat att ge detta fem år. Då är barnen såpass stora att de fixar en skilsmässa. Då är dessutom allt klart här hemma med hus och renovering så om hans lovord om att ?då har vi tid att hitta på grejer!? inte stämmer så är det dags. 

Jag förstår hur du känner och tänker. Det var som att läsa sina egna tankar. Min man är också en riktig snäll make och fin på alla sätt, men det känns som att tåget gått. 

Hoppas att det går bra!