Komplicerad graviditet, hatar kroppen

Nu går jag igrnom en komplicerad graviditet med förtidsbörd o hela resan har eg varit fruktansvärt påfrestande kroppsligt o mentalt. Jag har så svårt att känna npn glädje att vara gravid är mer tacksam att barnet stannar i magen lite längre såklart, är nu i v29+ o låg inne på sjukhus i 6v med förtidsbörd, kan föda i stort sett när som helst..jag tassar på tå, har jobbiga sammandragningar så fort man reser sig upp i stort sett, foglossning om det nu är de men värk i underlivet, blygdbenet typ..
Jag kan omöjligt förstå hur en del kan älska att vara gravida, känner mig så otacksam, så dålig , ja allting... magen känns jättetung o barnet sparkar ner i underlivet typ o ändtarmen, blir rädd varje gång ..är öppen 2cm o tapp 5mm. Buktande hinnblåsa .

Finns de andra som gått en graviditet o mått slit rent av? Fysiskt o psyksikt? Släppte de när ni sen födde ?

Jag mådde uselt med båda barnen. Ännu mer med andra eftersom jag var höggravid sommaren -18. Går inte beskriva hur jävulusiskt jag mådde! Fanns det en krämpa att få fick jag den. + en synnerligen ovanlig min b.m aldrig stött på- jag hade ont i själva magomhöljet. Dvs inte livmoder eller tarmar eller muskler utan i hela allt som håller ihop magen. Stenhård och fruktansvärt öm.

Jag tog dag för dag. Inte ens det egentligen utan timme för timme. Jag orkade helt enkelt inte tänka på hur länge det var kvar. Men det tog ju slut! För ungarna kommer ut för eller senare. Och då försvinner de flesta krämpor på en gång.

Hoppas det går bra för dig! ${#emotions_dlg.flower}$

Komplicerad graviditet, hatar kroppen

INNEHÅLL