Hur fan släpper man taget?

Depression, panikångest  - har du hjälp från vården? 
Sånt är nog det viktigaste, innan man kan orka jobba med en relation.

Vad och hur har ni försökt jobba med er relation förut? Parterapi låter det som att ni skulle behöva. 

Tar sig ur en depression är inte lätt, men att sitta hemma och tycka synd om sig själv är inte en lösning, tror inte ens man får vara sjukskriven för depression mer än en kort tid, utan bästa lösningen är att vara med folk, på jobbet osv.

Vad du kan börja göra är att ta tag i ditt liv, lägg ut mål, gör inte för stora mål, utan mål du kan nå inom en snar framtid, som ex börja träna, är första målet, sedan jag ska träffa mina vänner oftare, mål 2. ev träffa nya vänner eller bara 1 ny vän.
Ska resa, man gör en budget för den eller vad man vill sikta på.

Sedan har du större och längre mål, som kanske bytta jobb, vart du vill vara när du blir 40 år osv.

Det är bara och skriva om det, man får upplopp för sina känslor samtidigt som man bearbetar känslorna och dom börjar då avta, man tar sig vidare.

Kan ni inte fortsätta att vara särbos, men styra upp vardagen mer? 

Men om han nu är lika kär i dig och delar denna bild av att du är hans andra hälf, varför vill han inte kompromissa för att kunna ha kvar dig i sitt liv? Varför vill han inte träffa dig oftare? varför är han inte redo att kämpa på sitt håll (det låter som de är du som försökt få det att funka)? och varför har ni då inte samma framtida mål och drömmar?

Jag tycker inte det låter som att han är lika kär som du om jag går vara brutalt ärlig. 

Du kräver mer engagemang och emotionell bekräftelse läser jag ut av din text. Detta är varken konstigt eller en brist.  Detta är något du har rätt till. Du har rätt att må bra i din relation och han kan uppenbarligen inte ge dig detta. Han är fel man.

och det finns män där ute som kan ge dig detta. Ibland när man läser inlägg hör på FL så märker man en viss uppgivenhet bland kvinnor över att det inte finns så många bra män. Men det gör det. Det finns helt fantastiska män där ute. 

Jag är också i din sits. Jag var tvungen att flytta ifrån och bli särbos eftersom vi inte fungerade av olika anledningar efter över 5 år. Jag var också helt förstörd psykiskt och gick på tabletter. Jag sjukskrev mig i 1 månad och bara rådde om mig själv. Vi hade inte mycket kontakt under den perioden. Sedan började vi träffas igen som särbos, men insåg nu att inte heller det fungerar så bra. Så nu är jag inne i separations fasen IGEN.

Jag är på Tinder och försöker chatta med andra. Har väninnor att skriva och prata med och även träffa ibland. Jag försöker träna 4 ggr/v, vilket jag inte gjort på länge. Nu bor jag i en lägenhet som är min borg och där ingen styr och ställer över mig som han gjorde. 
Jag vill inget hellre än att vara med honom, men så fort vi skriver, pratar eller träffas så blir det bråk. Så infekterat och så många irritationsmoment. Jag tror att det behövs en riktig paus helt utan någon kontakt så att hans bitterhet och ilska kan dö ut.

Känns som att vad jag än gör eller säger så blir han irriterad, så kan inte göra mer just nu utan vänta ut honom. Eller gå vidare och se om där finns något som passar mig bättre, även om mitt hjärta absolut inte vill ha någon annan.

Du har fastnat i någon slags vanföreställning att erat förhållande och han var så fantastiskt. Hade det varit det hade det inte tagit slut.

Vad svarade han på ditt meddelande igår? Hur känns det?

Har inte läst allt men känns som att du TS ställer orimliga krav på ett förhållande? Är det så att ni älskar varandra så borde ni få det att funka. Det handlar inte bara om vad han kan göra för dig utan även vad du kan göra för honom. Jag tyckte att du skrev i ts att han var rörigare än dig? Kan du inte leva med det? Det kommer vara svårt att hitta en person som vill och gör allt exakt som man själv. Den personen skulle man förmodligen tycka var urtråkig. Vad har han för plus? Vad har han för minus? Alla människor har minus sidor som inte lirar med ens egna. Vilka kan du leva med? Jag förstår att han tappat tron på dig och er kärlek när du ville bli särbo. Hade inte du det? För varje dag som går blir han starkare i sin tro att han aldrig kommer leva upp till ditt ideal. Jobba med dig själv, skaffa en självkänsla, inse att ingen är perfekt gör livet lite enklare.

Nu har även min partner valt att gå vidare och avsluta en 5,5 år lång relation. Så ledsen, men samtidigt så gick luften ur mig och det känns lite som en lättnad att allt är över efter så jobbiga år den sista tiden.