• Anonym (Kaka)

    Min sambo har förändrats

    Hej alla! Min (28 år kvinna)  sambo (31 år man) har varit helt annorlunda mot mig de senaste veckorna. Vi har haft problem en längre tid och jag funderar mer och mer på att vi kanske borde gå isär. Vi har två små barn (4 och 2 år gamla). De senaste veckorna (sen årsskiftet) har min sambo varit iskall mot mig, visst att vi inte hade någon närhet innan heller men nu undviker han kontakt med mig över huvud taget. Är jag i vardagsrummet håller han sig till köket, är vi båda i samma rum sitter han endast med mobilen. Han skriver knappt meddelanden heller längre vilket han brukade göra ofta innan. Han har tillochmed köpt lunch på jobbet varje dag för att slippa prata med mig om vad vi ska göra för matlådor... Jag har frågat han om något är fel men han blir bara sur och säger att "allt är bra". Varför tror ni han beter sig såhär? Vill han också "göra slut" tror ni? Eller har han fått känslor för någon annan? Eller har jag kanske sårat honom djupt på något sätt och han inte vill veta av mig pga det? Vad tror ni? Hur kan jag ta reda på mer när han VÄGRAR diskutera något

  • Svar på tråden Min sambo har förändrats
  • Anonym (man)

    Jag tänker att det inte spelar någon roll varför han beter sig som han gör eftersom oavsett anledning så vägrar han ju prata om det och då finns det inget att göra annat än att skilja sog eller fortsätta leva sådär.

    Jag tycker du borde fundera mindre på vad han tycker och tänker om mer på vad du själv vill?

    Vad vill du?

  • Tiffany

    Enda sättet att ta reda på det är att sätta dig ner med honom o ifrågasätta detta beteende o förändring. Viktigt så ni båda berättar vad ni känner för uppebarligen är nåt väldigt fel.

  • Anonym (Qwerty)

    Vilken sorts problem har ni haft och hur har ni försökt lösa dom? Om man har svårt att kommunicera så kan det vara bra att ta hjälp av tredje part med familjerådgivning. Så prova det om ni inte redan gjort det.

  • Anonym (Tjej)

    Hade jag levt med någon som beter sig så hade jag misstänkt att han pratar eller träffas med någon annan. 
    Typiskt undvikande beteende. 

  • Anonym (Förståsigpåaren)

    Han är otrogen och har troligen skön sex med en annan kvinna

  • Anonym (be om en lögn)
    Tiffany skrev 2022-01-31 03:57:25 följande:

    Enda sättet att ta reda på det är att sätta dig ner med honom o ifrågasätta detta beteende o förändring. Viktigt så ni båda berättar vad ni känner för uppebarligen är nåt väldigt fel.


    Det absolut sämsta rådet är att ifrågasätta och konfrontera.

    Om man vill få reda på sanningen, eller åtminstone någon del av sanningen, så är det allra sämsta rådet att ifrågasätta, ta upp saken, alltså att konfrontera.
    Detta är detsamma som att be motparten att komma med lögner.
    Sedan man själv har lockat motparten att börja komma med lögner blir det för varje meningsutbyte bara svårare och svårare att få redan på sanningen. Vid varje meningsutbyte övar sig motparten i att förneka och ljuga, kör in sig själv alltmera i lögner och förnekanden, så att det bli i princip omöjligt för den att någonsin kunna ta ett steg tillbaka och berätta sanningen.

    Om misstanken verkligen är befogad så gäller det tyvärr att man är tvingad att vara smart, beräknande och metodisk för att ta reda på så mycket information som möjligt. 
    Man måste absolut se till att man har så mycket information som det bara är möjligt innan man så småningom bestämmer sig för och gör sitt val att ifrågasätta och konfrontera.
    Endast om man själv sitter på mycket god information kan man räkna med att få reda på sanningen, eller åtminstone någon del av sanningen.
    För att skaffa sig information brukar det (tyvärr) krävas en hel del väl genomfört detektivarbete.
    När man så småningom fattar beslutet att ta upp saken, om man har en önskan nå ett vettigt resultat, så måste man vara lugn och aldrig i tidigt skede avslöja detaljer och hur mycket information man faktiskt har. På så sätt får man snart se om motparten försöker ljuga eller om den självmant väljer att berätta sanningen (vilket väl nästan aldrig sker...).

    Nu hoppas vi självfallet att TS farhågor är obefogade.
    Men tyvärr tyder väl det allra mesta på att det finns sannolika skäl för misstanke och då brukar det ju tyvärr ofta vara värre och har redan gått längre än vad man från början kan befara.

    Men det enda sättet att göra det omöjligt att få reda på sanningen är att sätta sig ned med honom och ifrågasätta.
  • Anonym (man)
    Anonym (be om en lögn) skrev 2022-02-01 14:57:23 följande:
    Det absolut sämsta rådet är att ifrågasätta och konfrontera.

    Om man vill få reda på sanningen, eller åtminstone någon del av sanningen, så är det allra sämsta rådet att ifrågasätta, ta upp saken, alltså att konfrontera.
    Detta är detsamma som att be motparten att komma med lögner.
    Sedan man själv har lockat motparten att börja komma med lögner blir det för varje meningsutbyte bara svårare och svårare att få redan på sanningen. Vid varje meningsutbyte övar sig motparten i att förneka och ljuga, kör in sig själv alltmera i lögner och förnekanden, så att det bli i princip omöjligt för den att någonsin kunna ta ett steg tillbaka och berätta sanningen.

    Om misstanken verkligen är befogad så gäller det tyvärr att man är tvingad att vara smart, beräknande och metodisk för att ta reda på så mycket information som möjligt. 
    Man måste absolut se till att man har så mycket information som det bara är möjligt innan man så småningom bestämmer sig för och gör sitt val att ifrågasätta och konfrontera.
    Endast om man själv sitter på mycket god information kan man räkna med att få reda på sanningen, eller åtminstone någon del av sanningen.
    För att skaffa sig information brukar det (tyvärr) krävas en hel del väl genomfört detektivarbete.
    När man så småningom fattar beslutet att ta upp saken, om man har en önskan nå ett vettigt resultat, så måste man vara lugn och aldrig i tidigt skede avslöja detaljer och hur mycket information man faktiskt har. På så sätt får man snart se om motparten försöker ljuga eller om den självmant väljer att berätta sanningen (vilket väl nästan aldrig sker...).

    Nu hoppas vi självfallet att TS farhågor är obefogade.
    Men tyvärr tyder väl det allra mesta på att det finns sannolika skäl för misstanke och då brukar det ju tyvärr ofta vara värre och har redan gått längre än vad man från början kan befara.

    Men det enda sättet att göra det omöjligt att få reda på sanningen är att sätta sig ned med honom och ifrågasätta.
    Håller med, det är oerhört naivt att tro att man kommer få sanningen bara man frågar. 
  • Anonym (A)

    Oj, vad konstig han är! Det verkar som att han är arg på dig nästan, som att han straffar dig för något. Otrohet är svårt att säga något om men kanske.

    Innan du bestämmer dig för att lämna honom, tänk på att ni har två barn som ni måste dela tiden med, ju äldre de blir desto mer jämlikt, tills barnen är gamla nog att själva bestämma kring umgänget. Jag skulle inte kunna tänka mig att lämna bort mitt barn på deltid utan att verkligen ha gjort allt för att försöka laga relationen. Det blir så klart väldigt svårt när han är som han är... Du måste ta ett samtal med honom, säg att du känner som att det finns en enorm distans emellan er och att det blivit värre på sistone, fråga om det har hänt något eller om det är något du behöver veta, sen väntar du på svaret. Säger han att det inte är något osv så ta det svaret och vänta nån vecka innan du försöker igen, be honom vara brutalt ärlig för det är ändå bättre än att gå omkring och undra varför det är som det är mellan er.

  • Tukt

    Det är väl ett rätt typiskt beteende vid två typer av lägen, och ingen av dessa betyder otrohet. 
    Är man otrogen försöker man i regel snarare normalisera läget hemma för att inget ska märkas. Här söker han snarare uppmärksamhet i sina protester.
    Så antingen så tycker han sig vara trött på dig och hur ni har det. Och känner själv (rätt eller fel) att han inte får den respons från dig som han känner sig behövd av.
    Eller så är han helt enkelt omogen i sitt sätt att ha relationer och klarar inte av den diskussion han gärna känner sig vilja  ha.
    I båda fallet skulle jag rekommendera en parterapeut.

  • Anonym (straff)

    Jag tycker att det låter som om han straffar dig för något. Gissningsvis är han djupt sårad av någon anledning och klarar inte att förmedla det på ett vuxet sätt utan kör utfrysningsmetoden. Svårt och plågsamt att leva med någon som hanterar konflikter på ett sådant sätt. Testa att gör något drastiskt eller helt oväntat. Häll ett glas vatten i hans knä eller gå och kittla honom i sidan. Får du ingen reaktion på det heller är det dags att fundera över separation.

  • Anonym (Kväll)

    Han har troligen fått känslor för nån annan. Han känner att det finns ett annat liv att leva, om inte med henne, så med någon eller själv. 
    Du känner ju lite lika, att det är dags att gå åt olika håll. 

  • Anonym (Packa)
    Anonym (Kaka) skrev 2022-01-31 01:19:36 följande:
    Min sambo har förändrats

    Hej alla! Min (28 år kvinna)  sambo (31 år man) har varit helt annorlunda mot mig de senaste veckorna. Vi har haft problem en längre tid och jag funderar mer och mer på att vi kanske borde gå isär. Vi har två små barn (4 och 2 år gamla). De senaste veckorna (sen årsskiftet) har min sambo varit iskall mot mig, visst att vi inte hade någon närhet innan heller men nu undviker han kontakt med mig över huvud taget. Är jag i vardagsrummet håller han sig till köket, är vi båda i samma rum sitter han endast med mobilen. Han skriver knappt meddelanden heller längre vilket han brukade göra ofta innan. Han har tillochmed köpt lunch på jobbet varje dag för att slippa prata med mig om vad vi ska göra för matlådor... Jag har frågat han om något är fel men han blir bara sur och säger att "allt är bra". Varför tror ni han beter sig såhär? Vill han också "göra slut" tror ni? Eller har han fått känslor för någon annan? Eller har jag kanske sårat honom djupt på något sätt och han inte vill veta av mig pga det? Vad tror ni? Hur kan jag ta reda på mer när han VÄGRAR diskutera något


    Packa ihop, meddela honom att ni ska separera, kommer sen han gråtandes lyssna inte. Han har gått vidare, eller är på väg att göra det. Förmodligen vet han inte hur han ska ta upp saken. Fastna inte i en flera år lång loop av dåligt förhållande bara för att inse om några år att du borde fattat detta beslutet nu. Han är feg och tar gärna genvägen ut genom att vara dryg och jävlig för att slippa vara den som tog beslutet. Då kan han skylla det på dig för evigt.
  • Tukt
    Anonym (Packa) skrev 2022-02-02 08:32:38 följande:
    Packa ihop, meddela honom att ni ska separera, kommer sen han gråtandes lyssna inte. Han har gått vidare, eller är på väg att göra det. Förmodligen vet han inte hur han ska ta upp saken. Fastna inte i en flera år lång loop av dåligt förhållande bara för att inse om några år att du borde fattat detta beslutet nu. Han är feg och tar gärna genvägen ut genom att vara dryg och jävlig för att slippa vara den som tog beslutet. Då kan han skylla det på dig för evigt.
    Oj, du var inte mycket för kommunikation...
  • Anonym (Han Solo)

    Ja jag tycker det låter som att han förälskat sig i någon annan.  Då kan det bli precis så här. 
    Då kommer han inte vilja lösa något med nuvarande relationen. Förmodligen laddar han inför seperationssamtalet. 
    Jag vet av egen erfarenhet. 

  • Anonym (Packa)
    Tukt skrev 2022-02-02 09:48:39 följande:
    Oj, du var inte mycket för kommunikation...
    "Han har tillochmed köpt lunch på jobbet varje dag för att slippa prata med mig om vad vi ska göra för matlådor."

    Jag får en känsla av att den gränsen är passerad. TS har ju försökt men får kalla handen och ett taskigt bemötande. Kommunikation är centralt i alla förhållanden, men när bara en vill prata blir det monolog inte dialog och vad tjänar det till mer än en negativ spiral?
  • Tukt
    Anonym (Packa) skrev 2022-02-02 09:58:34 följande:
    "Han har tillochmed köpt lunch på jobbet varje dag för att slippa prata med mig om vad vi ska göra för matlådor."

    Jag får en känsla av att den gränsen är passerad. TS har ju försökt men får kalla handen och ett taskigt bemötande. Kommunikation är centralt i alla förhållanden, men när bara en vill prata blir det monolog inte dialog och vad tjänar det till mer än en negativ spiral?
    Ofta är det väl så att det blir en monolog, för att den parten som tystnat har "fastnat" i sina känslor. I bland går det inte göra något åt det, men många gånger kan det med hjälp av en parterapeut, eller liknande, få personen bete sig lite mer vuxet. (Ofta är där arga barn fastnar, de förväntar sig att andra ska förstå hur de känner utan att berätta)
    Och sitter man då med ett gemensamt ansvar kring 2 barn, så är det nog viktigt man försöker få kommunikationen att fungera. För även om man drar, så kommer man behöva kommunicera även efter separationen.
  • Anonym (Kaka)
    Tukt skrev 2022-02-02 10:32:53 följande:
    Ofta är det väl så att det blir en monolog, för att den parten som tystnat har "fastnat" i sina känslor. I bland går det inte göra något åt det, men många gånger kan det med hjälp av en parterapeut, eller liknande, få personen bete sig lite mer vuxet. (Ofta är där arga barn fastnar, de förväntar sig att andra ska förstå hur de känner utan att berätta)
    Och sitter man då med ett gemensamt ansvar kring 2 barn, så är det nog viktigt man försöker få kommunikationen att fungera. För även om man drar, så kommer man behöva kommunicera även efter separationen.
    Tyvärr så vägrar sambon parterapi eller familjerådgivning av något slag. Jag har föreslagit det två gånger (senast för tre veckor sedan) och tagit fram all information om vart man kan boka, kostnad osv. Sa även till sambon att han kan välja om han vill att det ska vara en manlig eller kvinnlig terapeut, beroende på vad han känner sig bekväm med. Han bara fnäste åt mig och sa att han ställer inte upp på det för han vet precis hur det kommer gå och att han kommer få en massa anklagelser kastade på sig. Jag sa att det är inte alls tanken utan vi behöver en medlare i vår konversation, men nej han vill inte alls, inte nu, inte någonsin...
  • Tukt
    Anonym (Kaka) skrev 2022-02-02 11:16:17 följande:
    Tyvärr så vägrar sambon parterapi eller familjerådgivning av något slag. Jag har föreslagit det två gånger (senast för tre veckor sedan) och tagit fram all information om vart man kan boka, kostnad osv. Sa även till sambon att han kan välja om han vill att det ska vara en manlig eller kvinnlig terapeut, beroende på vad han känner sig bekväm med. Han bara fnäste åt mig och sa att han ställer inte upp på det för han vet precis hur det kommer gå och att han kommer få en massa anklagelser kastade på sig. Jag sa att det är inte alls tanken utan vi behöver en medlare i vår konversation, men nej han vill inte alls, inte nu, inte någonsin...
    Det där bekräftar väl lite min tes på omognad i relationer. Mitt förslag är att du letar rätt på någon annan, som han inte är arg på, och som han klarar av att lyssna till. Och att den personen säger åt honom att han måste ta sig samman och kunna prata med dig. Helst då via en terapeut. Samma person kan hjälpa er att boka, eftersom han inte är i ett läge där han är kapabel till att ta sådana initiativ.
    Men visst, som "packa" skriver ovan, så finns det också en brytpunkt för hur långt det kan gå. Men tror, om inte annat än för dit egna själslugn, att testa de utvägar som går, innan du kastar in handduken.
  • Anonym (Packa)
    Anonym (Kaka) skrev 2022-02-02 11:16:17 följande:
    Tyvärr så vägrar sambon parterapi eller familjerådgivning av något slag. Jag har föreslagit det två gånger (senast för tre veckor sedan) och tagit fram all information om vart man kan boka, kostnad osv. Sa även till sambon att han kan välja om han vill att det ska vara en manlig eller kvinnlig terapeut, beroende på vad han känner sig bekväm med. Han bara fnäste åt mig och sa att han ställer inte upp på det för han vet precis hur det kommer gå och att han kommer få en massa anklagelser kastade på sig. Jag sa att det är inte alls tanken utan vi behöver en medlare i vår konversation, men nej han vill inte alls, inte nu, inte någonsin...
    Du kan gå ur det där med huvudet högt, du verkar ha gjort vad du kunnat för att rädda situationen. Han bör ju kunna förklara varför han inte är bered på att kämpa för eller jobba på ert knakande förhållande. Gå vidare säger jag.
Svar på tråden Min sambo har förändrats