Min man har slutat älska mig. I ett år har han inte kunnat säga ?Jag älskar dig? till mig. han har inte träffat någon ny. Han känner sig kvävd i förhållandet med mig. Livet blev inte som han tänkt sig. Han avskyr ekorrhjulet med mig. Efter 3 barn och 15 år tillsammans.
Ja, jag känner mig ensammast i världen i vårt äktenskap.
Han klagar att jag är bitsk, men vem blir glad av att leva med en egoistisk surgubbe som jämt är irriterad, svär hela tiden och suckar. Den som säger det är det tycker jag. Jag tycker själv att jag har mått mkt bättre senaste åren och varit gladare- covid har gett mig mera tid att vara hemma och stressen la sig för mig. Medans han har gått åt andra hållet. Vi gör roliga saker ihop som familj med baren. Mycket aktiviteter och sport. Men ändå så klagar han att det är så mkt. det var inte så här han ville att hans liv skulle se ut, han har för många barn och är dessutom för gammal för att ha småbarn tycker han. Ändå var det jag som ville att vi skulle skaffa vårt första barn när vi var i yngre 30 års åldern. Han kunde annars vänta tills han var runt 35.
han slutade älska mig någonstans här. jag älskar hans gamla version. Men den han är idag vet jag inte. Önskar att han vaknar upp och säger att han älskar mig. Men det kommer inte ske. Han rör inte vid mig. vi bråkar inte. Jag har gett upp att anstränga mig nu. Vi pratar normalt kring barnen. Kan diskutera nyheter och så. Ser på tv med barnen.
han vill skiljas från mig men nu är han med mig endast för barnens skull. Hur länge kan vi leva såhär?
jag vill inte ha mina barn varannan vecka. Så jag bara är- bråkar inte, tjafsar Inte. bara låtsas som normalt med barnen.