Ni som har era barn placerade i familjehem

Tycker att det är bra att det omhändertagna barnet får stanna kvar i tryggheten i sin nya familj. Barn blir inte placerade enligt LVU om inte de biologiska föräldrarna har stora brister i sitt föräldraskap. 
Har själv haft en vän vars mamma var missbrukare. Min vän placerades hos ett familjehem där hon bodde med flera andra placerade barn och de blev som syskon. Familjen bodde i ett stort fint hus, barnen hade fritidsaktiviteter och fick åka på semestrar tillsammans. Min väns "mamma" lyckades till slut bli drogfri och min vän fick flytta hem till mamman som var arbetslös och levde på bidrag, hade tydliga spår av sitt långa missbruk i både utseendet och i handling, och min vän fick knappt ha födelsedagskalas för hennes "mamma" kunde inte styra upp sånt. Så fort min vän skulle börja gymnasiet flyttade hon till en folkhögskola för att slippa bo hos sin mamma. Hon sörjer än idag att hon inte kunde få fortsätta bo med sin familj och sina fosterhemssyskon i ett välfungerande hem, istället för att tvingas flytta hem till biologiska mamman som var som en främling. 

Det som är problematiskt i den här typen av trådar är att de som fått sina barn LVU:ade och placerade i fosterhem rent generellt inte har förmåga och/ eller vilja att se sina brister och barnens behov och accepterar  därför inte den hjälp och de åtgärder som föreslås.