Min man älskar en porrtjej
Hej
Vet bara inte med vem jag ska prata om detta men... Det är iaf så att jag har en underbar man. Snygg, rolig, smart, RIK, snäll, fantastisk med barn, osv. Men sedan han var i tonåren har han varit förälskad i en typ utvikningstjej från Kalmar (vi kan kalla henne Ally Nilsson). Han har alltså tillfredsställt sig själv när han tittat på henne i princip dagligen i typ 15 år. I övrigt är han typ helt ointresserad av porr. I perioder har han varit helt ointresserad av mig också och inte kunnat bli hård, men det räcker alltid att säga hennes namn, eller se en enda bild och så är han redo. Jag fattar inte. Jag känner mig värdelös, jag känner att inget jag gör räcker till. Ofta har jag försökt skratta bort det med att vi har gratis viagra och att jag har en man som kan bli kåt som en tonåring på sekunder, vilket kan vara praktiskt, men... jag önskar det var mig han blev kåt på.
Iaf. Vi gifte oss nyligen, bröllopsnatten kom, och han var helt slak. Inget jag gjorde hjälpte. Han bad om ursäkt, blev jätteledsen, grät och kändes helt desperat att få det att fungera. Så jag svalde stoltheten, sade "om du vill kan vi titta på Annie". Och vips. Stenhård. Min bröllopsnatt. Min dag. Min man. Allt hade varit perfekt, och så avslutas dagen så. Egentligen är han hennes man. Och hon vet inte ens att han finns.
Jag vill inte ha det såhär, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Man har hört om många porrskadade, men att ha en partner som bara bryr sig om EN enda person i världen och att det inte är en själv. Vad gör man????!?!?!
Jag är en man som har en situation som påminner om din mans, utan att för den sakens skull vara identisk. För min del handlar det om att jag tänder på att tänka på/få prata om/få veta hur brösten på kvinnor i min omgivning ser ut. Vem det är kan variera över tid och betyder inte heller att jag har något intresse för kvinnan i fråga.
Förklaringen till varför jag har det här behovet ligger i min barndom, nämligen att jag var mobbad och blev retad med fraser som "du kommer aldrig att få se en tjej naken", "har du någonsin sett ett par riktiga bröst" och så vidare... och mycket riktigt jag hade aldrig sett några bröst och ingen tjej visade intresse för mig förrän jag var närmare 25 än 20 och det formade hur min sexualitet utvecklades. Att få veta, tänka på och fantisera kring hur tjejerna i min omgivnings bröst såg ut blev så viktigt för mig under tonåren att det blev ett begär som fortfarande lever kvar i mig i vuxen ålder. Det är inget jag väljer att tända och tänka på, utan det är bara så jag är och fungera.
Så varför berättar jag det här för dig? Jag känner igen mig i din man och sanningen är helt enkelt så att inte alla handikapp är synliga. Tittar man tillräckligt långt bak i din mans historia så finns det en förklaring till varför han har utvecklats på det viset sexuellt. Det är jag säker på.
Det betyder inte att jag inte älskar min fru och på samma sätt betyder inte det här att din man inte älskar dig. För det är jag helt säker på att han gör om han har valt att gifta sig med dig. Jag vet också att din man, liksom jag, hade önskat att verkligen såg annorlunda ut och att det här begäret inte fanns. För det är klart att det är jobbigt, inte bara för dig utan också för honom.
Jag älskar min fru, mer än livet självt, jag tycker att hon är världens sexigaste, finaste och bästa på alla sätt och vis. På samma sätt tror jag att din man känner för dig. Men det här med behovet att få se andras bröst är ett hål eller sår hos mig som har varit öppet under en livstid och det är klart att det triggar en respons. På samma sätt tror jag att det är för din make. Det är helt enkelt så kroppen har lärt sig att reagera.
Det viktiga, tror jag, är att det gäller att förstå och komma till den insikten att det här inte handlar om "Ally" utan om din make. Det handlar inte om att hon är åtråvärd utan om att din make har ett sår som han försöker läka och hon råkar vara verktyget för det.
Jag har som du kanske förstår, funderat en hel del på det här och varje gång frågan aktualiseras så kommer jag fram till samma slutsats, nämligen att det här i grund och botten handlar om en filosofisk fråga, nämligen vad innebär ett äktenskap?
För mig, handlar det om att acceptera sin partner fullt ut för den personen som han/hon är, inklusive alla styrkor och brister och göra det bästa av det och släppa tanken på hur man istället önskade att partnern var.
Min roll som make är att göra allt och då menar jag verkligen allt för min fru, stötta henne i de områden som kämpar med och hjälpa henne att laga sina hål oavsett vilken del av livet det handlar om. Inom det sexuella tänker jag också att det handlar om att jag ger henne det hon behöver för att maximera sin njutning och sina fantasier och så vidare och så hoppas jag att hon gör det samma för mig. Det är så jag ser på ett äktenskap, ett givande och tagande.
Jag förstår och har full respekt för att det här inte är enkelt för dig, och jag tycker att det låter som att även din man förstår och har respekt för det. Ni borde således ha goda förutsättningar för att kunna prata öppet, ärligt och naket om det. Med lite förståelse, empati och hjärta kommer man långt.
Om du ställer upp för din make och ger honom det han behöver för att börja läka sina sår och på så sätt blir en del av lösningen på problemet så kanske det här blir något som för er närmare varandra och då kan det bli en win-win situation av det. Kanske är han värd ansträngningen om han är en bra make.