Fortsätta kämpa eller ge upp?

Tänk dig hur du skulle ha mått om du inte fick något barn alls. Fokusera på den ni har tänker jag

Är i samma situation som er..
Försöker få syskon med ivf, det går trögt...
Har testdag imorgon men har redan testat negativt och haft ont i magen i flera dagar. Och mitt mående är där efter.

Undrar ibland om det är värt, men den där jävla längtan..
Är fruktansvärt tacksam för det barn vi har, men man vill kunna ge barnet ett syskon.

Sen tänker jag ibland att lyckas man få ett så måste det ju finnas en chans till ett till, än om det tar lite längre tid.

Jag förstår verkligen hur du känner ????
Fick ni ert första barn via IVF?

Skulle inte vara massa frågetecken... skulle vara ledsen  gubbe :( 

Första barnet fick vi genom ivf, gick på första försöket, dock inga som överlevde till frysen...
Så har gjort två äp följt av två ET och ett FET. Men inget av dessa har tagit sig... Tack och lov har vi nu båda gångerna fått sammanlagt 5 till frysen, så kan ju göra 5 FET. Men då har min äl lagt av och blivit konstig efter alla äp.. 
Och jag har sagt att jag vill sätta i FET men i stimulerad, eller att kroppen iaf får lite hjälp nu när den hamnat i sån obalans, trots att vi haft uppehåll emellan..

Hopp är ibland destruktivt och hindrar folk från att ge upp och gå vidare. Självklart finns det en punkt i livet där det är dags att ge upp.

Eftersom det oftast bara talas om att kämpa på, så är det svårt att faktiskt landa i att ge upp, men med acceptans så kommer faktiskt viss frid.

Ja då har ni ju 5 bra chanser kvar.
Alla våra i frysen är slut nu, och jag känner väl lite att jag inte orkar gå igenom en stimulering till och allt hopp som bara bryts ner gång på gång :( all tid och mycket tankar går åt till detta känns det som. Kanske bättre att acceptera läget och börja njuta ordentligt av den lilla familj vi har istället 

Om priset för ett till barn är mer sorg än vad ni mäktar med tror jag det kan vara dags att titta på vad ni har och inte på vad ni missar.

Nej tråkigt att ni inte har fler. 
Ne någon gång måste man ju komma till ett vägskäl om man ska sluta, pausa en stund eller fortsätta.
Tyvärr så tar allt detta på ens mående och det är nog viktigt att föröka fokusera på det man har här och nu.
Än om denna längtan är hemsk...

Hur har det gått för er? Något plus än? ????