ADHD SOM VUXEN?

Hej! 

Jag hoppas någon känner igen sig och eventuellt kan komma med några råd?

och orkar läsa denna långa text.

Jag är 32 år idag, lever med min blivande man och vår 7 åriga son samt arbetar som fritidspedagog/lärare. 

Min bror har fått adhd diagnos i vuxen ålder. Hans liv har kretsat kring alkohol och droger sen han var 19. Nu är han 30 och på samma bana fortfarande. Jag är 32 har familj, lärarexamen och ett jobb men ändå känner jag att jag inte fungerar som jag borde. 

För att göra en lång historia kort så har jag som 11-12 åring blivit utsatt för sexuella övergrepp av  min styvfar, jag har gått i terapi för detta och känner att jag har bearbetat det tillräckligt så det inte påverkar mig nämnvärt idag. Högstadiet var ett helvete med självskadebeteende och detta som hände mig påverkade mig otroligt mycket så jag kan inte avgöra om skoltiden är påverkad av det eller eventuell adhd. Jag skolkade mycket, hade självskadebeteende,  koncentrationssvårigheter etc men klarade ändå de ämnen jag var intresserad av väldigt bra. 

Högstadiet och gymnasiet präglades av fest varje helg och skolkade en hel del men klarade ändå av de betygen jag behövde för att få slutbetyg. 

Flyttade till en större stad och började studera lärarprogrammet. Upplevde utbildningen som rolig och de ämnen jag var extra intresserade gick bra. Var alltid ute i sista stund med inlämningsuppgifter etc för att jag då kunde få hyperfokus och lämna in i sista stund. Övrigadagar inför tex inlämningsuppgifter fokuserade jag på fest och killar och struntade helt i allt som inte var obligatoriskt. Jag fick jobb som förskollärare, träffade min nuvarande och fick barn efter 1 år. Sen sonen på 7 år kom har livet varit upp och ner. Min hjärna började gå på högvarv, jag gick ner otroligt mycket i vikt och när jag började jobba på en ny förskola när han var 2 år så blev allt mycket värre. Hög arbetsbelastning, en två åring hemma och en hjärna som ständigt gick på högvarv gjorde att jag blev totalt utbränd. Jag ville inte bli sjukskriven då vi hade det väldigt dåligt hemma pga att jag blev kär i en annan kvinna och fattade dåliga beslut (som jag inte behöver gå in på i denna text) . jag körde på i 100 fortfarande och efter en väldigt dålig period så hittade jag och min sambo tillslut tillbaks till varandra. Efter 4 år på en förskola där jag tog på mig för mycket ansvar, gick på högvarv hela tiden osv så bytte jag jobb för ca 1 år sedan till en väldigt lugn arbetsplats. Nu kretsar inte mina arbetsdagar längre kring stress och att hinna med så mycket som möjligt men jag känner att jag ändå inte funkar riktigt: 

- håller alltid på och fipplar med någonting. Kollar jag på tv så pillar jag med något. Jag har en inre rastlöshet som innebär att jag måste göra saker hela tiden och har jag inget att göra är det telefonen jag håller på med.
Kan inte slappna av eller varva ner förutom när jag ska sova. Då somnar jag på en gång och sover mellan ca 21-06:30 
-jag är ständigt trött i form av dålig energi och allmänt trött. Efter att ha gått med trötthet i så många år så känner jag inte samma glädje längre till saker och ting utan känner mig rätt likgiltig till det mesta 
-extremt dåligt minne
-pratar ibland för mycket i sociala sammanhang och när någon annan berättar något så måste jag ibland koncentrera mig på det personen säger eller så missar jag detaljer denne berättar
-extremt glömsk (glömmer tex nycklarna i dörren) och tankspridd. Jobbrelaterade saker har jag bra koll på som jag utvecklat en strategi för att alltid skriva upp allt på en lista i telefonen så jag inte ska glömma saker. Har en kalender hemma och en på jobbet så jag ska ha koll på saker och ting. 
-om jag städar hemma så blir det stora städprojekt, är dålig på att hålla ordning runtomkring mig. 
-kan inte vara stilla längre stunder. Min räddning under föreläsningar och lektioner i skolan var att skriva och rita ständigt i skrivböckerna. Aldrig att jag kunde sitta och lyssna rakt upp och ner. Känner mig lätt uttråkad och vissa perioder har jag svårt att ta tag i att göra något alls.
-har gjort självtest på adhd online flera gånger och hamnar alltid på att jag troligtvis har adhd 
-har varit extremt spontan och impulsiv som lett till fel beslut flera gånger i mitt liv så jag tänker till mer nu för tiden. 
-jag skjuter ofta upp saker som jag inte är motiverad till
-dricker vin och snusar några gånger i veckan för att slappna av. Dricker kaffe/energidryck på dagarna för att bli pigg och få mer energi. 
-har dållig motivation till saker jag inte har press på mig att genomföra. skjuter upp allt som har med träning att göra fast jag vill träna, har skjutit upp det i mer än 1 år nu. Har tänkt skicka ett brev till en släkting i ca 3 månader men kan inte ta mig för att göra det. 

finns säkert massa fler saker som jag inte kommer på just nu. 

Jag har idag träffat läkare för att utreda detta med min ständiga trötthet, ska ta prover i morgon så får se vad dom visar. Vet att man inte utreder personer som ändå har ett fungerande arbete och familjeliv men tycker ni att det är någon mening att försöka få till en utredning? Jag har varit yrkesverksam i ca 5 år och har redan varit utbränd. Jag vill kunna känna mer igen utan att gå runt och vara avtrubbad, rastlös och trött.