Dela arv med vuxna barn?

Ni lär få ärva huset och bilen sen

Krasst sett är det HENNES arv och ingen annans, och du verkar ha en väldans massa åsikter om sånt du inte har med att göra, t ex hur hon ska bo. Det hade väl varit fint om ni hade kunnat få några minnessaker men hon har ingen skyldighet att ge er en soppslev efter tanten. Sen tror jag säkert hon kommer bjuda er på middag i dyra villan nån gång ändå, som du ville.

Jag tycker inte du är girig alls, det verkar vara mer att du har orimliga förväntningar. Ja, många ger en slant av sina arv men det ska man aldrig räkna med. Nu står du här med besvikelse och negativa känslor emot din mamma istället för att vara glad att hon kan leva ett liv hon drömt om. Fundera på det att hon faktiskt inte är skyldig dig en enda krona, försök komma ihåg det när besvikelsen blir för stor.

Hur är din relation med din mamma annars? Umgås ni mycket? Brukar hon vara så självcentrerad? 
Hur var din kontakt med din mormor, och hur funkade det vid hennes bortgång? Var det bara din mamma som tömde hennes bostad eller var ni med och hjälpte till?

Förstår att det blir jobbigt när ni har det svårt ekonomisk. Hur har din mamma haft den ekonomiskt innan? Hon kanske känner att hon äntligen kan unna sig något och köpa ett fint hus är ju ändå mycket bättre investering för er syskon än att bjuda på en resa i längden.
Vad har ni för relation annars? Du skriver att ingen besöker henne? Gör inte ni barnen och barnbarnen det? För isf tycker jag det är lite magstarkt att förvänta sig att få en del av kakan om man själv aldrig brytt sig om föräldern. 

Hade mormor velat hade hon ju kunnat testamentera en del till barnbarnen istället, med det gjorde hon inte. 

Konstigt tycker jag. Min mamma delade med sig till oss barn när hon ärvde.

Förstår känslan, men det är ju din mammas arv, inte ditt, och vad hon gör med det är hennes ensak. Om din mormor hade velat att du och dina syskon skulle ärva något från henne så skulle hon skrivit ett testamente. Att du inte ens fått någon minnessak låter dock lite udda. Hade din mamma och din mormor en nära relation? Är du och din mamma nära varandra, umgås ni mycket och har ni träffat mormor mycket tillsammans?

Hade mormor velat att du och systern skulle få pengar, så hade hon kunnat göra annorlunda.
Det är vanligt med att folk låter barn få lite, men tydligen är inte din mamma den typen.

Visst kan man tycka det är konstigt att din mamma inte kan hjälpa er med en slant men du får helt enkelt acceptera att din mormor ville att din mamma skulle ha pengarna.

Lite konstigt tycker jag ändå det är att du inte hjälpte till att rensa efter mormor och då talade om att det fanns saker du ville behålla istället för att kasta dom. 

Ja det är ju knäppt beteende av din mamma. Men det verkar gå i linje med hur hon är annars också så det borde inte komma som en överraskning. men jag förstår att du är besviken för att du har en sopig förälder.