Dela arv med vuxna barn?

Min mamma ärvde nyligen flera miljoner kronor från min mormor.
...
...EN MASSA TEXT...
...
Säger inte att hon behöver bjuda på en resa men kom igen? Något?! En middag? Hon kan väl iallafall fråga om jag vill ha något från mormor istället för att kasta det mesta? :(

Visst kan man tycka det är konstigt att din mamma inte kan hjälpa er med en slant men du får helt enkelt acceptera att din mormor ville att din mamma skulle ha pengarna.

Lite konstigt tycker jag ändå det är att du inte hjälpte till att rensa efter mormor och då talade om att det fanns saker du ville behålla istället för att kasta dom. 

Tack för svar! Känns bra att ni ändå ser lite olika på det. Då får jag lite nyans på det hela.

Relationen till min mamma är lite svår att förklara. Men hon tycker säkert att vår relation är jättebra, och att jag är hennes bästa vän. Och det kan jag nog säga att jag är, hennes ENDA vän. Jag har alltid känt att jag bär ansvar för att se till att hon mår bra. Hon har dock alltid tryckt ner mig för att själv må bra. Sagt att jag varit fet trots anorektisk etc. Jag har varit mer som en mamma åt henne och städat/tagit ansvar för ekonomi osv redan i ung ålder. Hon vill gärna vara med mig men endast då hon själv tjänar något på det. Jag har flyttat några timmar bort från henne pga. studier men vi har daglig kontakt via telefon. Men vi ses när tillfälle ges.

Vid min mormors bortgång släppte jag allt och åkte till henne för att stötta och hjälpa med de för henne svåraste sakerna. Jag började hjälpa henne att rensa då med men efter att jag åkt hem igen har varken ekonomin eller livssituationen gett mig möjlighet att resa igen. När jag var där va allt så nytt och vi alla var i chock över att mormor gått bort så det kändes fel att börja diskutera vilka saker man ville ha med sig.. Men sa där och då att jag mer än gärna tog saker och jag bad henne att fråga först innan hon kastar.

Min mamma vill strunta i begravning osv. Hon har inte heller planerat för någon plats där min mormor kan få vila. Har frågat och försökt påminna henne om att vi kanske ska ha en begravning eller i alla fall någon slags ceremoni, men mamma tycker det är helt onödigt :S

Relationen med min mormor har varit bra och vi har haft en bra kontakt genom åren. Kanske inte så djup som jag önskat men har verkligen inte varit något fel på den.

Mamma har inte levt något snålt liv utan har, trots dålig ekonomi, köpt det mesta skit som hon tyckt sig behövt. Har hon sett en fin väska för 5000 men inte haft råd har hon slängt fram kreditkortet. Sen blir hon arg över att hon inte får en skuldsanering.. men det löser sig ju med mormors arv.. :) Tur hon hade det planerat. Hehe..

Som någon skrev så går det i samma linje som hur hon annars är. Och jag blir irriterad på mig själv över att bli förvånad. Jag borde verkligen varit beredd på detta, men känns lite som att detta va droppen. Det svider lite faktiskt.. trots att det är hennes arv, hennes pengar. Självklart! Men svider lite.

Jag blir lite skrämd av sådana här ts.  Det är mammans arv och ts komemr få del av detta i sinom tid. Precis som mamman fick vänta på sitt arv så får ts också göra det