Gjort slut fast ni är kära och älskar varandra

Älskar hur du tror att alla är exakt likadana. Bara för att de du träffat var så är inte alla det. Behöver inte sitta här och försvara han eller mig. Jag känner han, han känner mig. Han har mått dåligt på senaste och han har inte ens kunnat ta hand om sig själv. Han kunde inte ens göra slut utan det var jag som gjorde det. Han älskar mig, så otroligt mycket. Finns ingen människa som har gjort så mycket för mig som han, in i det sista. Vill inte höra nå mer om sånt där. Jag vet varför vi gjorde slut, inte du. Det är inte det jag frågade om. Tack!

När någon säger sig älska någon väldigt mycket men ändå vill göra slut för att hitta sig själv, om det verkligen stämmer, så tror jag personen gått vilse för att hen inte lyssnat på sina egna behov.

Man kan ha levt den andras liv, engagerat sig och ställt upp så mycket att ens egna behov blivit undantryckta. Inte konstigt man känner sig vilsen då, även om båda "varit med på det". Det är liksom ingen fel. 

Det är viktigt att ta hand om sina egna behov i en relation, kunna kommunicera med sin partner när något skaver. Båda måste kunna vara ärliga med sina behov, och båda måste kunna lyssna och ta in den andra. Tillsammans hittar man lösningar.

Jag tror inte du ska sitta och vänta på honom, utan visar det sig i framtiden att era vägar dras till varandra, ja då är det så. Men om jag vore du skulle jag släppa honom. Önska honom allt gott oavsett om han hittar en ny kärlek eller flyttar  långt bort..
Det bästa du kan göra är att släppa taget, och tänka på honom med kärlek vad som än händer.

Klassisk ursäkt när känslorna inte är rätt. Snart debtar han igen.

Det du ska göra är att bryta och blocka. Du kommer bara bli ledsen av att se hur han lever sitt liv medan du väntar på nåt som inte kommer ske.

*dejtar

Det är ungefär därför vi gjorde slut. Jag bad honom att lyssna på sina egna känslor, inte trycka undan men ändå så gjorde han inte riktigt det. Det var när han själv sa att han kanske inte var redo som jag tog steget att göra slut. Han ville trots det inte göra slut. Jag förstod att han behövde hitta en väg tillbaka på egen hand, han valde till och med att kontakta psykolog. Jag skyller inte på någon i vad som hände. Ingen av oss hade varit i ett förhållande innan och vi båda lärde känna oss själva i relationen. Vi båda blev nog rätt så vilse på vägen. Jag tänker såklart inte vänta på honom, jag förstår att jag behöver gå vidare. Men jag undrar mest vad era tips är, om någon som varit med om liknande har råd eller vill berätta hur det gick för dem. Vill väl finna tröst i andra.

Kan låta en smula brutalt och elakt men att gå vidare och hela sig själv  handlar ju om att faktiskt släppa taget om varandra. Helt enkelt rent konkret sluta messa/ringa/höras. Att ha kvar nån form av kontakt gör bara att såret blöder och att man ständigt är där och petar i det som gör ont.

Av respekt och hänsyn till varandra så får man avsluta all kontakt, ta den sorg det innebär och sen lägga fokus på anledningen till att man gjorde slut och ta lärdom av det och bli redo för nya möjligheter till kärlek. 

Låter otroligt jobbigt detta men förstår er. Jag förstår att du vill att det ska bli Ni i slutänden men tänker om ni båda ska kunna gå vidare och hitta er själva så kan du inte gå runt och vänta på han, du kan inte vänta och ha nått slags uppehåll i ditt liv ifall han känner att han vill ha tillbaka dig. Som han ska göra nu är fokusera på sig själv och du bör göra detsamma och jag rekommenderar att ni är utan kontakt med varandra. Det är svårt med ens första kärlek och det kommer vara jobbigt, men vad jag antar är ni ung och har hela livet framför er. Så det kommer bli bättre 

Ja så är det ju. Vi har ingen kontakt, vi båda är väldigt medvetna om att vi ska gå vidare. Även om han ville att vi skulle höras och jag vill det utan att tänka ett steg längre (såklart) så sa jag att om vi ska kunna gå vidare så ska vi inte ha någon kontakt på iallafall några månader. Jag är ju medveten om allt och jag försöker mitt bästa. Men det är bara så svårt, hade varit skönt att få tips eller liknande historier delade. 

Först och främst ta tag i anledning till att det blev slut. Behöver även du jobba på dig själv på olika punkter och av olika anledningar så börja där. Kanske även du behöver samtala med kurator eller liknande? Ta den möjligheten. Använd sorgen till något konstruktivt. 

Sen gäller det ju att i vardagen hitta nya rutiner och vanor. Nu när landet öppnat igen efter pandemin så passa på att vara mer aktiv. Börja träna, följ med kompisar ut på olika saker, träffa familjen. Kanske finns det något du kan sätta igång med som du behöver ta tag i ? Körkort? Söka skola eller nytt jobb? Titta framåt. Håll dig sysselsatt. 

Och vartefter tiden går så sortera bort honom ur ditt liv. Packa ner minnen från honom, ta ner foton, sluta gör saker som ni gjorde ihop, sluta läs gamla mess och bilder på Facebook etc. Sörj klart bit för bit och sortera undan sak efter sak.

Kanske även regga dig på olika dejtsidor, inte för att hitta nån ny utan för mer tidsfördriv och egoboost och känna dig uppskattad. Dejta och ha sex om du vill men mer på singelnivå och fokus på att det inte ska leda nånstans. Bara njut av att bli uppvaktad och framförallt lär dig att leta efter killar som redan är hela och redo och se skillnaden mellan dom och exet. Se det lite som att lära sig vad du ska leta efter och vad du ska undvika i framtiden. 

Men varför kan man inte hitta sig själv eller arbeta med sig själv när man är i en relation?

man blir väl än mer ensam och vilsen av att stå själv än att ha support?

hmmmm... kan inte ge något tips här för i de fallen där mannen velat ta en paus med mina väninnor för att han inte är redo, behövt satsa på sig själv och inte mår bra så har det ofta involverat att träffa andra kvinnor.

jag tycker du ska fokusera fullt ut på vad du vill ha, vad du behöver för att må bra och fokusera på det. Ta kontakt med vänner och ge det hela tid att läka. 

är han så fin som du skriver (och inte som mina väninnors ex) så kommer ni hitta tillbaka till varandra oavsett.

Ibland är det själva relationen som sådan som gör att man tappar bort sig själv. Oftast kan det bli så när man hela tiden vill vara till lags och göra andra nöjda och därmed sätter sina egna behov sist. Väldigt vanligt när man är väldigt ung och är oerfaren samt när nån har dålig självkänsla . Till slut har man gått vilse och relationen blir i princip dysfunktionell på olika sätt. Då behöver man gå isär och ta sig bort från det giftiga och sätta sig själv först igen.