Hur är era 14/15 åringar?

Har ett barn med adhd och ett utan diagnos. Båda killar.

Kan ju säga att i 15-årsåldern var den med adhd mindre intresserad av aktiviteter med kompisar och mer introvert och framförallt mindre mogen än det andra barnet. Allt tonårsbeteende kom för killen med adhd i 20-årsåldern, först då började han på allvar bry sig om tjejer och utseende,medan det andra barnet brydde sig redan när han var 13-14.

Men man ska nog vara uppmärksam på om det kan bero på depression eller att han helt enkelt inte har så bra vänner också, eller mobbing tex. Vanligare att bli utsatt för sånt om man har adhd.

Både jag och sonen har snarare add än adhd, men det står adhd i journalen.

Vadå ''man''? Du och din man kanske var sådär, men gör det inte till en allmän giltig sanning. 
Jag började inte intressera mig för det motsatta könet, ej festa, och kompisar var verkligen inte hela mitt liv när jag var 14-15. 
Varför måste man festa? Du syftar väl inte på att dricka alkohol? För det ska verkligen inte 14-15 åringar göra. 

Tack för svar.  Vi pratar mycket om han mående och han säger att han trivs i skolan och har vänner osv. Ingen som är elak mm. Men det är väldigt olika intressen på killarna. Så jag misstänker att dom inte är så tighta vänner på fritiden, utan mest bara i skolan. Sonen är inte så drivande och social dom många andra i hans ålder. Han är väldigt snäll och artig, och blir obekväm när grabbarna vill hitta på "hyss" som att tjuvröka vejp, klättra på taket på idrottshallen,  smälla brevlådor mm. Saker jag fått höra i efterhand, och givetvis är jag glad att han inte går med på det men han blir också utanför och "den tråkiga". 

Nej givetvis så önskar jag inte att han ska dricka alkohol. Men i 8-9an var debutålder att gå på första hemmafester, eller bara träffas på ex mc Donalds massa ungdomar en lördagskväll. Intresse för sitt egna utseende och motsatta könet börjar komma, från att tjejer bara är jobbiga till att man vill bli vän och hänga med dem. Dem är i en ålder där moppe och epa är intressant för de flesta killar, men sonen är mer "ja det hade väl vart kul att ha" men inget intresse för att plugga till moppekort eller ens kolla upp vad han skulle vilja ha. 

Så man måste ut och supa varje helg och hänga på mcdonalds hela dagarna annars mår man dåligt? Eeeehhh ok, alla tycker ju inte att det är skit kul att supa skallen av sig varje helg men men då är man tydligen konstigt och sjuk enligt en del. Märklig syn må jag säga 

Vår dotter har egen häst och har liksom inte varken tid eller lust att ut och supa hela tiden , får nog ta ett snack med henne om det,,,,, 

15-åringen (9an) gör saker ibland med kompisar. Mest sportrelaterade såna. Discgolf på sommaren, paddel ibland på vintern. Inte superofta men då och då. Kan bli någon bio ibland också. Har själv en idrott och kan ibland ta sig iväg och se kompisarna spela (annan idrott). Skulle aldrig dra iväg och bara hänga planlöst på stan, det är han för bekväm för. Lite lagomt intresserad av kläder och hur han framstår.

13-åringen (7an). Han gör aldrig något utanför skolan och utanför sin idrott men så tränar han 5 dagar i veckan så hela hans sociala sammanhang finns i idrottshallen eller då på skolan. Eftersom de han umgås med i idrottshallen inte riktigt är i matchande ålder har de inte något större utbyte utanför hallen. Klasskompisarna spelar han mest med online. Han är än så länge synnerligen ointresserad av sitt yttre vad gäller kläder och frisyr. Däremot börjar han tycka det är lite kul att hans idrott lämnar synliga spår i form av muskler :)

Nej absolut inte. När kompisar fråga på lovet om man vill hänga med och käka på dunken och flera i bekantskapen är där och han tackar nej då blir kan bekymrad. För han hade inga andra planer än att ligga i sängen och kolla på tiktok.  Förra helgen frågade en kille i gänget om han ville komma över för hans föräldrar skulle vara på middag hos vänner. Dom hade tänkt ha pizzakväll, film och vänner över för lite "häng". Men han tacka nej för att spela tv spel.  Det oroar mig. Hade han haft en hobby som din dotter så skulle jag vara trygg med att han gör något han brinner för och trivs med. Och troligt träffar mam andra barn med samma intressen. Men att bara ligga inne på sitt rum och tacka nej till allt bekymrar mig. Fasen han säger att han mår bra och trivs. Jag vet inte om jag ska vara till lags med det eller pusha honom mer. 

Jag hade vart väldigt till lags med om sonen hade haft idrottsinteesse och hade den sociala biten. Tyvärr har vi försökt med olika sporter men det är inget för honom. Han går i scouter och spelar golf, men det blir inte samma kamratskap och matcher. 
 

Finns det inget ställe för gamers? Det sysslade mina med i flera år, gick till ställen där man kunde spela ihop etc. 

Det var i alla fall lite mer än att bara sitta hemma.

Å andra sidan tror jag inte du behöver oroa dig, antingen är han en introvert person eller så kommer allt det där lite senare.

Nej tyvärr har vi inget här. Det fanns en ungdomsgård, men dem heller fortfarande stängt pga corona. Ja jag får väl acceptera att han inte har behov av att vara social med vänner på sin fritid.  Jag är väl bara rädd för att han ska känna sig utanför och må psykiskt dåligt.