Leva med en introvert person

Jag är åt det introverta hållet och min man är extremt extrovert. Det funkar bra, med lite kompromisser. 

Han vill ha vänner och bekanta över mest hela tiden och det går bra - bara det är ok för mig att ursäkta mig och dra mig undan så att jag kan ladda batterierna när jag behöver. Jag tar gärna hand om matlagningen, för då kan jag och de andra introverterna hänga mer kravlöst i köket. Och jag säger godnatt vid 9-tiden på vardagar och skrotar runt själv med mina grejer i sovrummet efter att barnen har kommit till ro. 
Han är noga med att planera in tid för bara oss i familjen - en lugn söndagsmorgon eller en skön onsdagskväll bara för oss själva för han vet att det är viktigt för mig. Han drar iväg med alla barnen ibland så att jag kan få vara helt själv hemma och han är den som tar mycket av det sociala med skolan (alltså fester och sociala evenemang, inte föräldramöten och konserter, som vi båda vill gå på). Eftersom jag har ett mycket mindre umgänge så ger han prioritet åt dem och ser alltid till att hjälpa till att fixa och dona för att få mina vänner och familj att känna sig välkomna och viktiga. Det faller sig väl helt naturligt för honom, men det känns viktigt för mig. 

Vi har varit gifta i 11 år och jag skulle aldrig vilja ha någon annan än min extroverta man.