Barn+mat, när blir det lättare?
Det här med mat och småbarn. Har en 16- månaders flicka. Maktsituationerna skapar bara sån ångest i mig. Varenda måltid börjar med att jag knappt kan förbereda maten, gnäll och missnöje över att behöva vänta medan gröten kokas. Får osttärningar, jag skär upp raskt för att förkorta tiden. Missnöjd i stolen trots leksaker att underhålla sig med. Lyckas krypa ur selen i stolen, ställer sig upp, jag hinner få fatt henne med paniken i halsen. Får vara på golvet, river ut alla lådor, kastar innehållet i soporna på golvet. Öppnar kylen, river ut saker från nederhyllan, fortsätter till köksluckorna, river ut kastruller och bankar mot stengolvet. Panikångesten bara växer i mig. Vill komma upp i famnen, jag tar upp henne. Väl där missnöjd, vill ner, sen upp, jag hackar äpplen med en hand och med lillan i andra. Kan inte placera en tallrik med fruktbitar framför henne då hon vänder på tallriken (trots supprop) och slänger maten på golvet. Dagen har inte ens startat och mentalt är jag redan helt slut. Dålig möjlighet till avlastning ska sägas.Hon börjar dagis i augusti.
Har panikångest varje dag. Blivit så fruktansvärt ljuskänslig. Längtar bara efter lite tystnad, att hon ska vara nöjd.
Ja, fattar att föräldraskap är tufft... men ändå. När blir det bättre? Går snart sönder...
