Partner inte bjuden på bröllop

Skulle nog säga att det är nästan mer fräckt att enbart bjuda ena parten av ett etablerat par, går mot all vett och etikett OM man inte samtidigt har en väldigt bra förklaring till det (tänker t.ex. på ett lesbiskt par som ville ha ett 100 % kvinnoseparatistiskt bröllop och därför bara bjöd kvinnan i etablerade heterosexuella par). Har man inte råd - då bjuder man färre PAR helt enkelt.

Va? Om man känner varann, är goda vänner kan man självklart fråga. Vågar man inte det så står man nog inte varann så nära (och då kanske man skiter i bröllopet ändå)

Jag tror att du skojar med detta inlägg faktiskt. 

Enligt vett och etikett så delar man aldrig på ett par vid inbjudan, så i det här fallet har man absolut rätt att fint ifrågasätta varför ens partner inte är bjuden. Jag hade tackat nej oavsett anledning och tycker att har man inte råd får man planera om gästlistan eller vänta med giftemål :) 

Man bjuder etablerade par, det ska mycket till innan man bryter den sociala regeln. Naturligtvis pratar man med sin vän och hör sig för hur de tänkte, det har stor betydelse för hur man sedan ska agera. Om det är ett medvetet val från deras sida att utesluta ens partner skulle jag avstå från att gå på bröllopet, inte bjuda dem till mitt eget och allvarligt fundera på om det där är en "vänskap" värd att behålla.

Varför skriver du partner och inte "man" eller "pojkvän"? Om ni är ett samkönat par och din vän inte vill ha samkönade par på sitt bröllop, så är det hennes ensak. Det får du acceptera. 

Om det inte är som ovan, då. Ja, den normen att man alltid måste bjuda båda i ett etablerat par börjar nu luckras upp, liksom många andra normer som tidigare var självklara. Gäster lär sig t.ex. ibland i svart eller vitt på bröllop, vilket var otänkbart för bara 15 år sedan, eller i färg på begravning. 

Man kan diskutera denna "man ska alltid bjuda båda i paret"-norm hur länge som helst. Jag kan ibland förstå att man gör så, eftersom man då kan bjuda fler av sina släktingar och vänner, som man verkligen vill ha där på sin stora dag - i stället för en främmande människa som man kanske aldrig kommer att träffa igen. De flesta brudpar är ju inte gjorda av pengar, utan måste antingen sovra i gästlistan eller välja ett fattigmansbröllop. 

Personligen tycker jag att det är OK att bjuda bara den ena i paret, om man gör så KONSEKVENT med en hel grupp. T.ex. att alla brudens gamla väninnor från skoltiden eller studietiden, och alla brudgummens lumparkompisar, bjuds utan respektive. Men om det handlar om människor som man har umgåtts med i par, upprepade gånger (t.ex. varit på parmiddagar hos varandra), så är det förstås inte OK att bjuda alla personer i detta par-gäng - utom en. För då blir det ett tydligt uteslutande av en viss person, och DET måste ju uppfattas som väldigt kränkande (och en bra partner till denne kommer inte heller på bröllopet, såklart).  

Fast om vigselceremonin är kyrklig eller borgerlig, behöver inte påverka hur stor eller påkostad festen efteråt är. Det går att låta viga sig i kyrkan med bara två vittnen som kyrkan skakar fram, och ingen mottagning alls efteråt. Brudparet kan också gifta sig borgerligt på stadshuset, och sedan anlända till den stora middagen som ett utsett värdpar dragit igång under tiden. Och allt däremellan.

Jag tycker att det är synd att många har missuppfattat detta, och därför tror att de måste gifta sig i kyrkan - fast de inte är troende, och i värsta fall inte ens respekterar prästen och de troende församlingsmedlemmarna - för att få ha en stor fest. 

Håller med om att man inte ska fråga varför man själv eller någon annan inte blivit bjuden på en fest. Det är hemskt ohyfsat, och kan även uppfattas som att man försöker tigga in sig själv (eller i detta fall sin partner) till festen. 

...fast Fru Ribbing har varit avliden ett antal år nu, och även de sista 15-20 åren hon levde, fick hon mycket ifrågasättanden i kommentarerna till sin spalt (jag var en av de som hängde där regelbundet). Folk skrev typ att "så har vi aldrig gjort, inte ens våra föräldrar gjorde så". Hon hängde inte med sin tid.

Hur många är det t.ex. idag som skriver och tackar för senast, direkt när de kommer hem från en fest, på ett linnepressat korrespondenskort..? Hon fattade aldrig, att t.o.m. bröllopsinbjudingar ofta går över Facebook idag, och att det är utdaterat att tacka annat än med någon rad på Facebook eller ett email. Eller inte alls. 

Detta med parnormen håller på att lösas upp nu, p.g.a. att det finns så många olika typer av förhållanden nu, att förhållanden ofta blir korta, samt att det har blivit så vanligt med singelhushåll. Det är inte som på första halvan av 1900-talet och tidigare, när praktiskt taget alla levde i livslånga äktenskap, och de som inte gjorde det sågs som udda om de levde ensamma och omoraliska om de hade lösare förbindelser. 

Jag tycker inte att det är lämpligt att ifrågasätta brudparets val. Men däremot tycker jag att TS kan prata med dem, berätta att partnern blev ledsen och fråga om partnern gjort brudparet illa på något sätt - att partnern är orolig att ha gjort något dumt utan att inse det själv. Svaret blir förhoppningsvis att det är en kostnads- och utrymmesfråga och att det är fler vänner som blivit inbjudna utan partner. 

Man kan prata om saken utan att ifrågasätta, skuldbelägga etc. Ett bra samtal är ett utmärkt sätt att slippa konflikter. 

Det är jättemärkligt att göra så utan att förklara varför. Jag har blivit bjuden utan respektive men då har jag i samband med inbjudan fått en förklaring. Typ vi kan inte bjuda alla så kollegor har vi bjudit utan respektive. Men att inte bjuda en etablerad partner till sin nära vän är jättemärkligt. Om det inte är så att du själv egentligen vet vad det handlar om?