• Anonym (Hjh)

    Min dotter hatar mig

    Anledningen till att jag skapar denna tråd är för att jag undrar om det finns fler med erfarenhet av detta och känner igen sig eller har nån teori om vad det kan bero på. 


    upplever att det startade för 1,5 år sen. Hon fyller 14 till sommaren. 


    har aldrig sett dessa tendenser innan utan det började då. 


    hennes bror har vissa diagnoser och hon har nog upplevde sin barndom som påfrestande pga detta. Vi har alltid försökt hitta på saker med barnen, rest mycket men det har vart ganska mkt ?kaos? pga sonen som är 3,5 år äldre. 


    min när han snart fyller 18 har han lugnat ner sig och verkar må mycket bättre. Berättar detta för att dwtta kanske kan påverka hur hon mår i dag. 

    men hur som helst, jag kan inte se att jag gjort nåt ?fel? mot dottern sista åren. 


    förutom att pappan har körkort och inte jag. dom har en väldigt nära och fin relation. 


    medan jag och sonen nog vart närmre har sambon och dottern vart närmre. 


    sambon kör dottern till hennes aktiviteter flera dar i veckan så dom Har kommit varann närmre mkt pga det med. 

    dottern vill inte att jag närvarar vid hennes aktiviteter, eller vad vi än gör  
    ska vi till landet vill hon gärna att jag är hemma. Följer jag med på nån aktivitet för att titta, t.ex. hennes Ridning säger hon alltid ?vad ska du med och göra?? 

    allt jag gör är fel. även när jag hjälper henne, det inte så att jag är otrevlig mot henne utan snarare trevlig och vill hjälpa  ALLTID får jag tillbaka fula ord, spelar ingen roll.  På riktigt så känns det som att hon önskade att jag inte ens fanns med i bilden. Sambon säger åt henne ibland men jag anser att han skulle vara hårdare mot henne. Hon kan även vara otrevlig mot honom ibland men inte som mot mig. Men hon kan skrika fula ord med som att han är en gubbjävel osv. 

    varför?? ????

  • Svar på tråden Min dotter hatar mig
  • Anonym (Mamma)

    Jag tycker du ska backa. Lämna henne ifred, tjata inte om att följa med. Var vänlig emot henne men låt henne vara ifred i stort sett.

    Det här behöver inte vara nåt särskilt som hänt, hon kan ha tröttnat på familjedynamiken bara. Hon kanske inte känner att du funnits där för henne, gett henne egentid osv. Om du vill veta så kan ni ta ett samtal där du berättar att det känns som att ni glidit ifrån varandra och fråga om hon vill berätta hur hon känner, och ta det därifrån.

  • Ocdmänniska

    Låter inte helt konstigt att en tonåring är så tycker jag i ärlighetensnamn. Sen tänker jag att kan det vara att hon fått anpassat sig mycket pågrund av bror hennes? Och att hon fått stått åt sidan, sen om du är närmare din son så känner hon nog sig lite sårad kanske och hon kanske behövt dig mer?.

    Men hur som helst tänker jag att fortsätta finnas där för hon även om hon inte vill, och försök kanske hitta på saker ni kan göra tillsammans, gå och ta en fika, promenad eller vad som helst 

  • lövet2

    Det är något normalt tyvärr. Små flickor vill vara som mamma. Mamma är idolen och förebilden. Så kommer puberteten och flickan ska bli kvinna. En självständig kvinna, som inte klamrar sig fast vid mamma. Hon ska komma på vem hon är, vad hon tycker och vad hon vill. Av någon anledning (läs psykologiböcker om du vill veta exakt varför), så börjar hon med att stöta bort mamman. Tittar kritiskt för första gången och ser vad hon ogillar med mamma i stället för vad hon gillar. Kritiserar frisyr, kläder, röst och allt med mamman. Lär sig vad hon inte vill göra likadant som sin mamma.

    Den där kritiken kan komma ut på olika sätt. Flickan testar var mammas gräns går. Det kan vara allt från "Men mamma, så där kan du vill inte se ut!" till "Dra åt helvete, käring!". Du måste sätta en gräns där. Inte börja skrika tillbaka utan lugnt säga att ingen får prata med dig på det sättet. Vänd ryggen till, dra in månadspengen, stäng av Internet eller vad som nu funkar bäst.

    Efter ett år eller två lugnar det sig. Då har hon frigjort sig från dig, och ni kan börja komma närmare igen. Lite mindre som mor/dotter och lite mer som jämlikar. Det blir en balansgång för dig, för hon är trots allt inte vuxen även om hon tror det ....

  • Anonym (Hjh)

    Tack för svar!

  • Anonym (A)
    lövet2 skrev 2022-03-13 15:40:17 följande:
    Det är något normalt tyvärr. Små flickor vill vara som mamma. Mamma är idolen och förebilden. Så kommer puberteten och flickan ska bli kvinna. En självständig kvinna, som inte klamrar sig fast vid mamma. Hon ska komma på vem hon är, vad hon tycker och vad hon vill. Av någon anledning (läs psykologiböcker om du vill veta exakt varför), så börjar hon med att stöta bort mamman. Tittar kritiskt för första gången och ser vad hon ogillar med mamma i stället för vad hon gillar. Kritiserar frisyr, kläder, röst och allt med mamman. Lär sig vad hon inte vill göra likadant som sin mamma.

    Den där kritiken kan komma ut på olika sätt. Flickan testar var mammas gräns går. Det kan vara allt från "Men mamma, så där kan du vill inte se ut!" till "Dra åt helvete, käring!". Du måste sätta en gräns där. Inte börja skrika tillbaka utan lugnt säga att ingen får prata med dig på det sättet. Vänd ryggen till, dra in månadspengen, stäng av Internet eller vad som nu funkar bäst.

    Efter ett år eller två lugnar det sig. Då har hon frigjort sig från dig, och ni kan börja komma närmare igen. Lite mindre som mor/dotter och lite mer som jämlikar. Det blir en balansgång för dig, för hon är trots allt inte vuxen även om hon tror det ....
    Bra skrivet.
Svar på tråden Min dotter hatar mig