Biopsi i bröstet, pga ilningar och smärta

Cystor, förstorade körtlar, förkalkningar, lymfkörtlar, fettknölar är andra saker som brukar märkas vid brösten. Rent allmän är smärta=bra på mammografi då cancerknölar inte brukar ha det symtomet.

Det finns ju en anledning till att du inte ska känna så hårt, finns massor med saker att känna i bröstet som inte är ett dugg farligt.

Tack för ditt svar. Vet inte vad jag vill med tråden knappt...:/ Ventilera mig någonstans. Förstår att jag verkar nojig i onödan kanske, men skräcken jag känner inför att ev vara sjuk är inte att leka med. Haft bc i familjen. Kan inte bolla det här med någon annan än min sambo för vill inte oroa familjen och vänner innan jag vet något.
Tack för ett svar som hjälper mig sprida tankarna iaf.

Att smärta är "bra" har jag också läst mig till, att cancer oftast inte känns. Men helt 100 är det ju inte och då slår oron till.

Hej!

För ungefär ett år sedan hittade jag en liten hård knöl i ena bröstet, hade också stickande smärta i området. Blev också superorolig, fick komma till vårdcentral och läkaren kände igenom noga men tyckte inte att det kändes oroväckande. Fick mammografi och ultraljud som visade helt normalt. Fick inget riktigt svar på vad det var, mer än att det inte var något farligt. Min knöl verkar också minska/öka i storlek genom menscykeln vilket läkaren sa var ett tecken på att det inte är cancer.

Håller tummarna för dig, vet hur jobbigt det är att gå och vänta!

Jag var 28 år.

Tack! Något sånt här behövde jag läsa! Jag har ju läst om fibroadenom och det låter som likt det du ev hade? Jag har tyckt att mitt hänger ihop med cykeln men kan inte svära på det heller, därför har jag inte kunnat "pusta ut" och tänka det är bara det... Men ja, jag hoppas för allt i världen det är något ofarligt. Hade varit så skönt om de kunde se sånt direkt bara... Väntan på biopsins svar är mellan 2-3 v, de kunde inte säga :/ Helt orimligt att gå och oroa sig för hela sin framtid såhär! 

Biopsin ska du inte ta som ett oroande tecken, den har de gissningsvis tagit just för att du är så orolig och de vill kunna säga att de kollat allt för att du ska kunna vara lugn. Majoriteten av biopsierna på mammografi visar sig inte vara något.

Ja, det tror jag också! Håller verkligen tummarna, ja det är jättelång tid att vänta. Jag kunde knappt fungera i vardagen under den tiden, så du är inte ensam om din oro <3 

Tack för dina ord.... Jag har så nära till katastroftänk. Då vill man bara ha positiva möjligheter serverade på ett fat även om det är lite fånigt kanske... Så tack!

Tack ska du ha <3 Precis, förstår verkligen inte hur vissa är så bra på att bara koppla bort under sån här väntan och bara va i nuet. Något jag insett jag måste öva på! Jag önskar för allt i världen att den här tråden får ett bra slut och sen ligger kvar och kan peppa andra som dyker upp med mina problem nån gång, så som jag läst andras trådar om liknande problem som ger mig hopp...

Även innan jag googlade var jag rätt säker på att smärta inte är ett vanligt symptom på bröstcancer. Jag lutar åt nåt av det bröst-signaturen nämnde. Speciellt med tanke på att det gått flera år och du inte utvecklat några andra symptom och att du anar ett samband med menscykeln. Brösten lever ibland ett eget liv. Som gravid fick jag knölar i armhålan! Min b.m sa att det var svullna mjölkkörtlar.

Jag har också haft ilningar och känt konstiga grejer i brösten såsom du beskriver. Gjort mammografi 1 gång som inte visade något, men de kände ngn liten körtel i bröstet som de tog prov på, men allt var bra.

I ditt fall som låter lite som mitt tänker jag att om det vore farligt, så borde det kännas mer och synas på mammografin för nu har det gått något år sen det började kännas konstigt? 

Jag kände knölar i bröstet (var väl si så där 10-15 år sedan) och fick biopsi. det var bara fettknölar. Jag hade även det som barn men det kollades inte upp. Jag fick dock någon salva av mamma som egentligen var till för en fettknöl mitt syskon hade. Den ploppade ut av den krämen till slut. 

Jag förstår att du är orolig. Statistiskt sett så är det större sannolikhet för något ofarligt än något farligt. Även om det är bra att du kollat upp detta och det är bättre att kolla upp en gång för mycket än en gång för lite! 

Jag hoppas du snart får svar och slipper oroa dig! 

Man kan också tänka så här- vad är det värsta som kan hända?
Tänk om det är cancer?

Det är ingen direkt dödsdom idag, 10-årsöverlevnaden är över 80%.

Min väninna har haft bröstcancer, det tog två år att bli klar med operationer och rekonstruktion av brösten med hennes egen vävnad men 7 år senare lever och tränar hon som aldrig förr. Hon hade också otur med sina gener, alltså i princip har hon alla gener som gör det lättare att få bröstcancer och hade flera kvinnliga släktingar som fått det.

Din genetiska risk för att få bc kan du också be att få kollad om du är orolig.

Tack för dina ord och egna erfarenheter! Och jo det är ju iofs lite "betryggande" på ett märkligt vis... Eftersom jag dröjt att kolla upp detta så länge så kan det inte vara något allvarligt och snabbväxande iaf, hoppas jag, det vore väl ologiskt. Usch, så oroande med alla förändringar de kan hitta på! Typiskt att det är i brösten liksom för det är kodat att det kan va nåt livsfarligt. Hade ju inte direkt brytt mig om lite smärta i lillfingret till o från.

Jag hoppas du har rätt!! Guud jag vill bra veta detta nu, så hemskt att bara vänta... Men tack för du delade din erfarenhet, jag hoppas jag får en identisk upplevelse som din!

Tack! Ja jag önskar att man (jag) kunde luta sig mot statistiken och tänka logiskt att det är verkligen liten risk det är nåt elakt, istället hakar jag upp mig på att vissa varje år ändå drabbas i min ålder så varför inte jag..
Tack för din positiva erfarenhet iaf! Den ger mig mer hopp för mig när jag tänker så negativt.

Ja jo... sant på det viset, finns ju mycket värre saker att råka ut för som är mycket högre i dödlighet, det är iofs sant.
Men jag är just nu så rädd bara.. Har sett bröstcancer på alltför nära håll och andra cancrar med, det är så hemskt och något jag verkligen skulle slippa (ja det vill väl alla iofs så dumt skrivet av mig kanske).
Min familj som är mig väldigt nära har det så bra nu. Efter en sorgligare tid med olika grejer är alla på en bättre plats. Lite pga det känns det också extra hemskt att dra in en sorgehistoria i familjen igen, om jag vore sjuk. Sen har jag inga egna barn än, det börjar väl brinna i knutarna med det snart också. Skulle jag bli sjuk kan jag nog se mig som barnlös för livet. Det är nåt som skrämmer mig också.

Så jo, egentligen håller jag med dig och förstår dig. Man klarar mycket tufft och huvudsaken är att få fortsätta leva, vad som än händer. Men jag hoppas in i det sista att få slippa ta avkroken via cancersjukdom en bit i livet.
Tack för dina ord.