Att vara kär i sin bästa vän

Att bli ihop med sin bästa vän är det sämsta tänkbara eftersom det aldrig kan bli samma vänskap igen om det inte skulle fungera. Då skulle du tvingas att sörja både en kärlek och förlorad vän. Det är inte värt det. 

Och rent krasst. Att sitta ihoplimmade gör ju att ingen av er kommer kunna hitta nån partner och värdefull tid går förlorad. Ni har väl båda drömmar om att bo med någon, gifta sig, skaffa barn, resa, hitta på saker etc och det kan ingen få så länge ni inte släpper varandra. 

Ni behöver backa och skaffa en sund vänskap mellan er och hitta andra vänner, nya hobbys och sluta klistra på varandra. Ni blir ju inte särskilt självständiga av att bara ha varandra. 

Barn är redan avklarade, de är stora nu, vi har båda varit singlar i många år och att bo ihop vet jag inte om det ens skulle bli aktuellt. Hobbys har vi båda två och fler vänner har vi också.   Men vi trivs otroligt bra tillsammans och vi skrattar så sanslöst. Det är biten med beröring och sex som saknas, även om det var nära en gång.

Absolut att vi skulle riskera att tappa vänskapen, men jag fixar inte riktigt vänskapen nu heller. Tänker på honom jämt. Önskar jag fick vara nära.

Då är det nog det sista stycket här som du måste ta tag i. Lägg inte mer eld på veden helt enkelt. Du vet att du inte får det du vill ha och att tråna får dig att må dåligt. Backa undan och skapa mer tid utan honom. För din skull. Sätt upp regler för dig själv. Vänta minst 1 timma innan du svarar på hans sms. Svara inte alltid när han ringer, du har ingen skyldighet att svara jämt. Ring max var tredje dag. Bestäm helt enkelt att kontakt mellan er bara ska vara av ren nödvändighet ett tag framöver.

Och även om det känns märkligt skulle jag faktiskt råda dig att engagera dig i andra män och börja dejta. Låt någon annan få chansen att kittla din fantasi och nyfikenhet. Även om det inte leder nånstans är det nyttigt för din hjärna att starta om  och känna dig uppvaktad av andra. Och nej det är inget du överhuvudtaget ska dela med dig av till din vän. Träna på att inte berätta allt för honom. 

SÅ bra tips, tack snälla!!! Jag svarar ju alltid direkt, finns jämt där för honom. Så det kan också vara en del av min fälla, jag är för lättåtkomlig och inte så svårfångad. 

Det är alltid han som ringer i regel, det har förändrats med tiden. Förr var jag mer "på", nu har jag backat och ringer sällan. Han däremot har ringt två gånger redan idag. 

En timmes svar på sms och vart tredje samtal ska jag trycka upptaget. Bra att träna på att inte finnas tillgänglig jämt.

Dejta andra känns sisådär, känns på sätt o vis som att jag redan är i en relation. Men absolut att jag ska vara mer öppen för tanken. Lovar!!!

Bra där

Sen är ju den krassa sanningen också att det finns en anledning till att ni bara är vänner och inte är ihop. Hade han velat ha dig så hade det blivit så. Glöm inte bort det. Så det hjälper dig inte att spela svårfångad eller lättillgänglig. Han kommer inte få rätt känslor bara för det.  Försök att påminna dig själv om det. Det finns inget magiskt abra-kadabra-formel som ändrar faktum. 

Min nuvarande sambo hade ett liknande förhållande med en kvinna. Dom umgicks som "par" och gick på tillställningar, danser, restauranger, parmiddagar etc. Men det fanns inga som helst romantiska känslor där. De hade inte sex och det var enbart platoniskt. Han brydde sig mycket om henne och höll av henne men enbart som en mycket kär vän. Det sista klicket fanns helt enkelt inte där. Och så länge de var nöjda med detta så funkade det ju. Vad jag förstår så ville hon nog gärna ha mer men han ville just då inte ha nåt förhållande utan kände sig färdig med den biten pga två tidigare misslyckande äktenskap. Att ha en vän hjälpte honom att slippa bli kär och slippa ta risker igen. Han behövde liksom inte tänka. Nu pratar vi om en man 60+...  Deras relation började väl lite smått rinna ut i sanden då hon ville mer och så en dag sprang han på mig av en slump. Vi kände inte alls varandra överhuvudtaget utan möttes tack vare ett gemensamt intresse. Han blev kär och vi är nu sambos..

Kanske vår story kan få dig att tänka till lite på din egen situation.. 

Har du sagt hur du känner? Är det inte lika bra att få det överstökat? Kan inte utgå från att han skulle göra något om han har känslor när du själv inte gör något

Jadå, han vet. Absolut. Och han har som sagt själv sagt en gång att han älskade mig och att han blivit kär i mig, men då var han onykter. Ibland finns det flirt i luften, ibland inte. När jag för nån vecka sen sa något om en kille jag träffade en kort stund för inte så länge sen så sa han "Jag vill inte veta, jag blir bara svartsjuk" och det finns mer han sagt. Så han far nog lite fram och tillbaka i sina tankar. 

 Jag är också kär i min vän pch kollega. :(
Det är ganska jobbigt jag vill inte klippa med honom och jag har svårt att ha kontakt när jag är kär.
Snart kommer vi naturligt ha mycket mindre kontakt när han börjar nytt jobb så jag inte behöver träffa honom var dag. Jag hoppas de kommer gå över så vi kan vara vänner utan att de gör ont. 
Jag har inte direkt berättat - jag är kär I dig .
Jag har visat de med flirt och letat efter respons som uteblev. 

Varför inte våga säga det? Vad har du att förlora?

Du har säkert rätt, så är det ju. Hade han velat så hade det varit vi. Men det har funnits annat också, ett ex som spökat osv. Och så nära som vi är nu har vi aldrig varit. Får se om vi träffas nåt snart och vad som händer då.

Jag hoppas för mycket. Vet det.