Älska sin partner men ändå vara otrogen

Nej.
Du kan prata för dig själv, du kan vara övertygad om vad du själv anser och du får självfallet skriva och berätta vad du själv tycker.

Men du kan givetvis inte bestämma att alla måste se det på samma sätt som du!

Självklart är det fullt möjligt att någon person som är otrogen ändå både äkta och djupt kan älska sin partner.
Det finns hur självklart som allra helst massor av omständigheter i olika relationer, och i relationerna mellan olika människor, som du givetvis inte kan ha en aning om.
Ditt påstående kan vara helt rätt för dig och i ditt eget fall men det är lika självklart att du inte kan ha koll på alla olika fall, inte på alla omständigheter och inte ha koll på vad alla andra människor tycker och tänker.

Det är givet och att det spelar jättestor roll om den som är otrogen, likväl som den som utsätts för otrohet, kan skilja på sex och kärlek.
Det är ju en uppenbar självklarhet om du bara tänker lite utanför dig själv.
Återigen, du kan bestämma vad du själv tycker om den saken men du kan inte bestämma över andra.

Jag tänker t ex bara på en sådan självklar situation att ens partner lider av allvarlig sjukdom, fysiskt eller psykiskt, eller tom att ens partner har en dödlig sjukdom som alla vet kommer att leda till döden, det kan vara nu snart eller om flera år.
Sådana omständigheter sätter givetvis allt det normala och vanliga i en helt annan dager.
Utöver detta finns givetvis massor av mer eller mindre dramatiska omständigheter som gör det omöjligt för dig eller mig att döma någon när vi inte känner till omständigheterna.

Självfallet kan man älska en allvarligt sjuk partner som varit långvarigt sjuk i flera år, kanske en partner med vilken man har upplevt och fortfarande upplever livslång äkta och ömsesidig kärlek, men vi båda vet att om några år kommer det tyvärr sluta med döden.
För mig är det då inte alls främmande att någon, med eller utan partnerns medgivande, med eller utan partnerns vetskap, väljer att ha sex med någon annan trots att man efter flera års sjukdom fortfarande älskar sin partner på ett helt äkta sätt.

Om jag var den som led av en långvarig sjukdom som vi visste skulle sluta med döden, så skulle jag acceptera, förmodligen skulle jag tom önska, att min partner hade sex med någon annan.
Men jag skulle inte vilja veta något om det och jag skulle inte vilja bli tillfrågad och tvingas säga ja eller nej till en sådan fråga.
Jag skulle på inget sätt känna mig sviken eller sårad. Jag skulle fortfarande känna vår djupa och ömsesidiga kärlek mellan oss men jag skulle inte behöva känna att kärleken har missbrukats, inte behöva känna mig sviken.
Jag för min del skulle absolut kunna känna att min partner respekterade mig och respekterade vår kärlek även om den hade sex med någon annan. Jag skulle inte döma min partner för en sådan sak och jag skulle aldrig betrakta min djupt älskade partner som feg, bekväm eller falsk.
Och jag är helt övertygad att det finns fler än jag som skulle se ungefär lika på den saken.

Jag accepterar om du ser annorlunda på den saken.
Men du måste också acceptera att jag och andra ser det annorlunda än du.

Det var nog bland det dummaste och mest inskränkta jag någonsin har sett här.

Självfallet krävs det djup och äkta ÖMSESIDIG kärlek om det ska vara möjligt att reparera och gå vidare.

Hur tror du att hon skulle kunna känna kärlek och gå vidare om inte han hade en djup, stark och äkta kärlek till henne? Och som han dessutom uppenbarligen lade sig vinning om att förmedla till henne på ett fullt trovärdigt sätt.
Kan det ens vara möjligt att inte förstå det?

Flera av de dömande och negativa inläggen här ovan verkar inte ha kontakt med vad djup och äkta kärlek kan innebära för många människor och att det för andra kan skilja väsentligt från deras egen bestämda uppfattning.

Vissa verkar inte klara att ta in att andra kan och har rätt att ha en annan åsikt och vissa verkar inte kunna ta in ens en sådan aspekt som jag tydligt beskrev:

Om jag led av en långvarig sjukdom som gjorde att vi inte kunde ha sex och vi båda visste att den skulle sluta med döden, så skulle jag acceptera, förmodligen skulle jag tom önska, att min partner hade sex med någon annan.

Men jag skulle inte vilja veta något om det och jag skulle inte vilja bli tillfrågad och tvingas säga ja eller nej.

Jag skulle fortfarande känna vår djupa och ömsesidiga kärlek mellan oss, utan att känna att kärleken hade missbrukats, utan att känna mig sviken.

Jag för min del skulle ändå kunna känna att min partner respekterade mig och vår kärlek även om den hade sex med någon annan. I den situationen skulle jag inte döma min partner för en sådan sak.

Och jag är helt övertygad att jag inte på något sätt skulle vara unik i hela världen utan det finns självfallet fler än jag som skulle se ungefär lika på den saken.

Varför citerar du mig?

Jag har inte skrivit något överhuvudtaget om vad som är vanligt eller ovanligt.

Jag har inte skrivit något om ifall det är bra eller dåligt, inte skrivit vad jag tycker, gällande att gå bakom ryggen på partnern.

Läs gärna en gång till vad jag egentligen har skrivit om.
Citera gärna, tyck till och resonera gärna om just det som jag har skrivit om.
Men var snäll citera inte mig när du svarar och skriver om helt andra saker än det du citerar. 
Notera gärna att jag har inget emot det du skriver, du får gärna skriva det och du får gärna framföra din åsikt, men gör det då i ett eget inlägg. Det blir obegripligt och förvirrande när det du skriver inte alls har något samband med det du citerade.

Är det vad du skulle säga till dina bästa vän, eller till vilka människor som helst som går igenom en så svår sak i livet, som t ex en dödlig sjukdom,
du skulle säga till dem att det bara är ett hypotetiskt scenario?

Jag har både nära vänner och släktingar som har gått igenom både sjukdom och nära död.
Exemplet är verkligt och ligger mycket nära mig.
Uppenbarligen ligger empati och förståelse för andra människors svårigheter mycket långt från dig.
Jag tycker att ditt sätt att uttrycka dig är nedlåtande mot andra och särskilt mot alla de människor som genomgår extremt svåra prövningar i livet.

Du får försöka hitta på vilka lögner du vill men jag har aldrig trivialiserat otrohet och aldrig poängterat att man lättvindigt ska gå bakom ryggen på sin partner. Det är bara dina egna fantasier och dina egna försök att rättfärdiga att din syn på saken är den enda rätta och att alla andra har fel.

Jag har aldrig någonsin tagit ställning för otrohet. Tvärtom har jag flera gånger tagit ställning mot och avrått från att vara otrogen.
Men för den sakens skull har jag absolut ingen skyldighet att rätta in mig i ditt led och att hålla med dig om att ditt enda perspektiv och att just din åsikt alltid skulle vara rätt för alla människor i alla situationer och under alla omständigheter.
Därför har jag belyst saken ur ett annat perspektiv och jag har givit ett helt trovärdigt exempel som visar att du faktiskt och uppenbart inte alltid har rätt. 

Självfallet är inte mitt exempel ett vanligt scenario.
Det förstår alla som har åtminstone en normal fattningsförmåga.
Jag har aldrig heller påstått att mitt exempel skulle vara vanligt. 
Men det är ett tydligt exempel ganska långt ut på skalan, medan du själv verkar inbilla dig att allt bara befinner sig längst ut i den andra änden, i din egen ände av skalan.
Jag belyser bara att det finns massor av olika scenarier och omständigheter mellan dessa ytterligheter och att du inte alltid kan veta vad som är rätt för alla människor i alla olika omständigheter.
Dina påståenden är bara ett sätt att försöka smutskasta mig och försöka göra mig mindre trovärdig bara för att jag för fram ett annan perspektiv än just ditt eget  perspektiv.
Det är anmärkningsvärt att du själv tror, och att du försöker inbilla andra, att du alltid skulle kunna veta exakt vad som är rätt för alla människor i hela världen och i alla de situationer och omständigheter som kan uppstå vid olika tillfällen i alla olika människors liv.

Du har givetvis rätt till din åsikt.
Men du har ingen som helst rätt att döma andra människor bara för att de inte fullt ut håller med dig om din åsikt.