Vill ha barn, mamma vill inte

Så länge du har en sgi så att du får en vettig inkomst som föräldraledig Så ser jag inte problemet.
Att studera samtidigt som barn anser inte jag är jobbigare än att arbeta. 
om du arbetar nu så se till att spara ordenligt med pengar som du sedan kan använda under studietiden. så att du inte hamnar i läget där ekonomin inte tillåter studier 

Din mamma fick bestämma när hon skulle skaffa barn. Du bestämmer när du vill skaffa barn. Hon har öht inte med det att göra. Om folk försöker skaffa barn eller inte, vill ha ett barn eller 10 angår helt enkelt ingen annan. Dessutom vet man ju aldrig hur lång tid det tar. Eller om det ens går. Av det skälet är jag lite emot att man pratar så mycket med andra om det där med barn. Då vill folk gärna lägga sig i. Som nu din mamma gör.

F.ö finns det ju massor med kvinnor som pluggat fast de har barn. Det är ju inget hinder. Ska alla vänta på det perfekta läget att skaffa barn skulle väldigt få barn födas.

Självklart är valet att skaffa barn ditt och den tilltänkta pappans. Ni är vuxna och självförsörjande, eller hur?
Din mammas inställning ger dock en indikation på hur mycket hjälp ni kan tänkas få från hennes håll, så det kan vara bra att ta med i beräkningen.

Sluta prata med din mamma om dina framtidsplaner, om hon är sådär destruktiv och elak.
Självklart kan du plugga medan du har barn, varför skulle man inte kunna göra det? Man kan ju också jobba när man har barn, det är därför det finns förskolor.

Så tänker jag också, räkna inte med en massa hjälp om ni skaffar en unge redan. Ts är 22!!!

Så länge du har jobb och SGI och ni har ett eget boende så är det såklart upp till er. Varför är hon alls med i sådana diskussioner..? Och det är väl lika jobbigt (eller värre.....) att jobba och ha småbarn än att plugga och ha småbarn. Kan förstås vara värt redan nu att plugga upp några betyg om du har svårt att komma in på utbildningen, så ökar du chansen för det i alla fall. Men det har ju inte med barnfrågan att göra däremot.

Om du lägger så stor vikt vid vad din mamma tycker kanske du inte är vuxen nog för att skaffa barn? Hon har ju absolut ingenting att säga till om vad du och din kille väljer att göra. Vill ni skaffa barn nu ska ni ju göra det.

Sen är det också värt att nämna att bara för att många klarar av att plugga med barn är det inte så för alla. Var en tjej jag pluggade med som hade barn. Hon hade egentligen börjat året innan mig, men hoppat av för att hon halkat efter pga så mycket vabb och att barnet tog tid. Sen hände exakt samma sak igen året jag började. Hörde att hon skulle försöka igen året efter. Hon hann alltså bara ett par månader in på en treårig utbildning, men inte mer än så. Så skaffar ni barn nu och du sedan väljer att plugga, gör upp en plan innan hur ni ska fördela tiden mellan er så att du faktiskt kan gå utbildningen också.

Jag som förmodligen är i din mammas ålder förstår henne ändå. Du är bara 22 år. Barnen blir precis lika fina och gulliga om 5-7 år som de skulle bli idag. Skaffa din utbildning först så att dina barn har en trygg situation att födas in i. Det är mitt lite tråkiga råd. 

Min mamma fick mig när hon var 22. Tror inte det är där skon klämmer. Jag klarar mig fint utan en högskoleutbildning så länge om jag inte kommer in för andra året i rad. Då kan jag skaffa barn först och sedan ta upp plugget:) 

Självklart är ju valet ditt och inte din mammas, men man får tänka över beslutet ordentligt om man tänkt att plugga i x antal år och ha småbarn samtidigt. 

Har du ett jobb idag och en SGI? Kan din kille vara föräldraledig medan du pluggar?
Småbarn innebär mycket VAB och ibland även vakna nätter. 

Du är bara 22, du har gott om tid på dig. Att plugga färdigt och skaffa ett bra jobb hade jag prioriterat, för att kunna ge ett barn de bästa förutsättningarna och själv inte behöva slita ihjäl mig. Det går självklart att plugga samtidigt som man har småbarn men det är inte för alla. Har man inte jobbat så mycket innan och sedan ska plugga heltid med barn och sedan försöka skaffa jobb, det är mycket! 

Med tanke på din mammas inställning kanske ni inte kommer att få så mycket hjälp därifrån heller. Hur är relationen med din killes föräldrar?

Om jag var du skulle jag börja plugga och komma in i det ordentligt och sedan ta en ny funderare på barnfrågan.