Vill ha barn, mamma vill inte

vad hade ni gjort om er mamma tyckte såhär? 

jag och min kille vill ha barn om max 2 år. Jag har sökt två utbildningar på 1,5 år och hoppas jag kommer in i år då jag inte kom in förra året. Väldigt nervös för det då jag verkligen vill ha barn om 2 år max. Känns som vågar jag chansa att vänta med barn sedan inte komma in för tredje året i rad? Eller ett år till? 

mamma tycker jag är sjukt dum, att jag ska sluta ha bråttom och stressa. Och vänta tills jag kommer in på skolan. men hon verkar inte förstå att det är ingen garanti oavsett år. Då jag redan sökt en gång inte kommit in, söker nu ett till år och väntar på svar. Jag har berättat för henne att jag isåfall om jag inte kommer in i år vill jobba och skaffa ett barn istället. Men sedan söka in igen efter barnet börjat på förskolan/mammaledigheten är över. Men hon menar att jag aldrig kommer orka det. Att jag kommer bli en vanlig arbetare som mamma och pappa utan utbildning. att det aldrig kommer funka om jag skaffar barn först att jag ALDRIG kommer lyckas plugga samtidigt eller orka . Känner mig förnedrad att hon ska bestämma vad som är bäst för mig. Jag vet många som pluggar trots ett barn. ser inga hinder. Vad hade ni gjort om er mamma haft såna här åsikter? Det är ingen garanti att man kommer in på skolan. känns hemskt att fördriva tiden år för år och inte veta om jag kommer in.  Vi är 22 och 27 år.

vi valde den turordningen. Vi jobbade och så skaffade vi barn unga (23). Vi fick två barn och jag ville ta upp pluggandet vid 27. Men vi hade inte ekonomi till det. Att jag skulle sluta jobba för att ta studielån till en 2,5 år utbildning sa min man tvärnej till. Då hade han fått dra ett alldeles för tungt lass. Vi behövde dessutom se över vårt boende och alla de saker som följer med att en familj växer. Min karriär fick stryka på foten.

nu vid 36 så har jag börjat studera till mitt drömyrke. Och det är jättekul, MEN jag har ingen sammanhållning med personerna i min klass. De flesta är yngre men även de som är vid 30 lever studentlivets glada dagar med hårt plugg varvar ned roliga fester (som kommit igång nu efter covid). Jag är inte del av detta. När de rusar ut olika partyn och sammanhang så rusar jag hem till mina barn.

Det finns många bra saker med att skaffa barn tidigt, såsom ork. OCH din ålder är den mest optimala att skaffa barn i ur ett fysiskt perspektiv.

men jag hade önskat att jag tog min examen först, festade loss och levde livets glada dagar och sedan skaffade barn med all den uppoffrings det kräver. Det kan vara skönt att få vara egoistisk och köra sitt race innan man bli helt självuppoffrande och livet kretsar kring ens små och inte längre ensjälv.

vad hade ni gjort om er mamma tyckte såhär? 

jag och min kille vill ha barn om max 2 år. Jag har sökt två utbildningar på 1,5 år och hoppas jag kommer in i år då jag inte kom in förra året. Väldigt nervös för det då jag verkligen vill ha barn om 2 år max. Känns som vågar jag chansa att vänta med barn sedan inte komma in för tredje året i rad? Eller ett år till? 

mamma tycker jag är sjukt dum, att jag ska sluta ha bråttom och stressa. Och vänta tills jag kommer in på skolan. men hon verkar inte förstå att det är ingen garanti oavsett år. Då jag redan sökt en gång inte kommit in, söker nu ett till år och väntar på svar. Jag har berättat för henne att jag isåfall om jag inte kommer in i år vill jobba och skaffa ett barn istället. Men sedan söka in igen efter barnet börjat på förskolan/mammaledigheten är över. Men hon menar att jag aldrig kommer orka det. Att jag kommer bli en vanlig arbetare som mamma och pappa utan utbildning. att det aldrig kommer funka om jag skaffar barn först att jag ALDRIG kommer lyckas plugga samtidigt eller orka . Känner mig förnedrad att hon ska bestämma vad som är bäst för mig. Jag vet många som pluggar trots ett barn. ser inga hinder. Vad hade ni gjort om er mamma haft såna här åsikter? Det är ingen garanti att man kommer in på skolan. känns hemskt att fördriva tiden år för år och inte veta om jag kommer in.  Vi är 22 och 27 år.

Jag som förmodligen är i din mammas ålder förstår henne ändå. Du är bara 22 år. Barnen blir precis lika fina och gulliga om 5-7 år som de skulle bli idag. Skaffa din utbildning först så att dina barn har en trygg situation att födas in i. Det är mitt lite tråkiga råd.