Min make vill att jag gör abort..v 19
Om jag vore du TS hade jag satt igång att planera för ett liv som ensamstående. Jag förstår att det känns överväldigande, men iallafall för mig skulle detta vara mycket svårt att rädda.
Jag kan absolut förstå att han blir överrumplad och chockad. Men att under veckor vägra att prata med dig. Att ställa ultimatum om att du ska genomgå en mycket sen abort. Att vägra ta sin del med barnen för att straffa dig.
Även om han som genom ett mirakel tvärvänder imorgon och blir glad och vill behålla så är det svårt att glömma hur han varit. Det handlar inte om att han var konstig under ett dygn utan det har pågått en tid och han har haft alla chanser att tänka om.
Jag tänker också på hur du beskriver tiden när din pappa låg på sjukhus och sen gick bort. Var fanns han då? Varför fick du ta med barnen till sjukhuset och mecka med släktingar som skulle passa barnen?
Ta hjälp av din familj. Planera för ett liv utan honom.