Jag känner att man inte kan bli kär i mig - Man

DET värld som jag lever, består av att det inte finns någon mittemellan när det kommer till kvinnor. Antingen tycker dessa kvinnor om mig och då är det enbart sex som gäller eller så vill dem inte ha sex med mig = Jag är inte omtyckt av dem.

Det finns ingen mittemellan.
Jag tror inte heller att man kan bli kär i mig.

Jag har stött på kvinnor som velat binda sig, men dessa kvinnor har då haft inre problem. Så som enorm osäkerhet, svårigheter inom det sociala, skaffar inget jobb (inte ambitiösa) bryr sig inte om någonting och lever livet så som de fortfarande är 15 år. Det vill säga, låter sina föräldrar sköta allt, trots att de är 25+.

Men även det handlar inte om kärlek i sig. Utan jag får känslan av att de tar den personen, de kan. Tills det kommer en annan man i deras värld, som skall bli deras make. Jag är alltså enbart en sexdocka och en person som de kan roa sig och umgås med, tills de helt enkelt finner någonting annat.

Min bakgrund: Jag vet att mina tankegångar beror på min bakgrund. Men samtidigt, tycker jag att jag ändå lever i verkligheten. Jag tror helt enkelt att ingen någonsin varit kär i mig.

Min bakgrund har bestått av att jag varit uppväxt i en mycket trasig familj, med en frånvarande pappa och blivit rejält misshandlad både psykiskt och fysiskt. Det fanns inga riktig kärlek i hemmet. Min mamma ville bara mysa med mig, när det passade henne. mEN hon har aldrig någonsin varit där för mig, varken pedagogiskt, emotionellt eller något annat.

Vad skall diskuteras?
Jag ville bara mest skriva av mig. Jag börjar må dåligt, just av denna anledningen av av att man helt enkelt inte kan bli kär i mig.