• Fre 25 mar 13:10
    6673 visningar
    25 svar
    Inlägg från Sunset boulevard Visa alla inlägg
    25
    6673

    Missfall vecka 10

    Efter 5 års kamp med infertilitet blev jag äntligen gravid via IVF. I onsdags var jag i vecka 10 och skulle på kontroll för ultraljud. Läkaren konstaterar att fostrets hjärta inte slår och har dött i vecka 8. Det var den värsta sorgen jag har har någonsin känt och jag har sedan dess inte kunnat sluta gråta. 
     
    Jag är 38 år och känner att detta var min sista chans.

    Hur kommer man vidare? Har någon upplevt något liknande?  Varför var jag en av de 5% som fick missfall? Ändå känns det väldigt vanligt att få missfall innan vecka 12. 
     
    Känner mig vilsen i detta och vet inte vad jag ska ta mig till. Uppskattar era svar och inputs.
  • Svar på tråden Missfall vecka 10
  • Lör 26 mar 13:28
    #3
    svansmamman skrev 2022-03-25 13:41:27 följande:
    Jag beklagar verkligen ditt missfall! Jag har själv gått igenom tre stycken, så jag kan iallafall delvis relatera till de känslor du förmodligen känner nu. Däremot vill jag trycka på att missfall är bra mycket vanligare än att det bara drabbar 5%. Nu vet jag inte om du syftar på missfallsstatistik efter någon viss vecka eller så, men likväl får du försöka tänka på hur många graviditeter som påbörjas men som faktiskt tyvärr slutar i missfall. Jag förstår att smällen blir desto större när ni försökt så pass länge, och jag förstår också att det inte känns bättre av att höra ord som "nästa gång går det förhoppningsvis bättre". 

    Det finns flera på sociala medier som delar med sig av sina tankar kring ofrivillig barnlöshet, kanske kan du hitta ett stöd där? Hanna Theorin är ett exempel, hon var med i programmet "var fan är storken" och är väldigt ärlig och utelämnande kring deras resa på sitt instagramkonto. 

    Kring just missfallet kan jag bara säga att det som hjälpte för mig var att tillåta mig att vara ledsen och tänka och känna allt jag faktiskt gjorde. Sen att unna dig något lite extra nu. Det behöver inte vara stora grejer, utan bara något som kan få dig att må lite bättre. Jag drog med mig sambon och hundarna till stugan och hade en riktig mys-helg efter mitt senaste missfall. Vi badade bastu, gick promenader i skogen, åt god mat och snacks jag gillar.

    Jag hoppas verkligen att du snart mår bättre i allt det hemska och att du snart får det där magiska pluset på stickan igen! Hjärta
    Tack snälla för ditt svar Hjärta Jag menar att jag har läst typ överallt att är man hört och sett hjärtslagen i vecka 8 brukar missfallet risken vara typ 5%. Jag är fortfarande i en obeskrivlig sorg och kommer att läsa Hannas inlägg om infertilitet.

    Jag vet bara inte om jag kommer någonsin att komma så här långt i och med att jag aldrig varit gravid tidigare. 

    Jag försöker att hitta på saker jag tycker är kul men just nu tror jag att jag hamnat i en depression. Inte ens en resa till Maldiverna skulle få mig på bättre humör. Jag tror jag behöver få ut fostret och ta hand om min kropp först...
  • Sön 27 mar 09:07
    #6
    Tino skrev 2022-03-26 16:20:30 följande:
    Jag var med om det för två år sedan. Upptäcktes på kub att embryot avstannat i vecka 9. I v 8 såg jag hjärtslag på ultraljud. Har också problem med infertilitet. Vi lyckades få ett barn genom IVF. Missfallet skedde på andra insättningen vid försök att få syskon. Därefter följde fem nya insättningar. Nu är jag gravid efter två år. Vårt sista embryo. Gravid i vecka 22 nu. 

    Det var helt fruktansvärt att vara med om. Kan väl säga att det blir lite lättare med tiden. Men jag har fortfarande en stor sorg för det som hände. 

    Jag beklagar. Kram!
    Beklagar det du varit med om.
    Det som oroar mig är att jag har bara en i frysen och ett sista försök. Klart jag är tacksam för det men fortfarande har inte så många försök eller insättningar kvar.  Det som äter upp mig inombords är att jag tänker, vad har jag ätit som orsakat detta? Är det för mina migrän mediciner som fostret dog, mediciner var godkända av 3 oberoende specialister att de kunde tas under graviditeten, imigran nässpray och Citodon. Var det för att jag hostade eller nös ofta i början? Jag drack inte kaffe på 3 månader, jag åt bra och tog både Trombyl och progesteron dagligen för att förebygga  missfall så jag fattar fortfarande inte vad som skett. 
    Jag vill inte ge upp men är 38 år och har världens panikRynkar på näsan
  • Sön 27 mar 11:22
    #8
    Tino skrev 2022-03-27 09:35:08 följande:
    Jag förstår de tankarna också. Missfallet jag fick var sista embryot den omgången så fick sen göra en ny IVF. Är det sista försöket för regionfinanserad behandling du har kvar? Har du möjligheter att finansiera behandlingen själv? Åldern är ju också en ytterligare stressfaktor och jag förstår dig! 

    Gällande om du gjort något fel så kände jag så också, länge. Jag bad om att få återbesöket efter missfallet på fertilitetsenheten. Jag har gjort syskonförsök på sjukhuset men betalat själv. Jag tog då med mig en lista med säkert 20 frågor av karaktären kan det ha varit jag som stressade innan? Åt något? Gjorde något? Vad mina chanser är att lyckas vid en ny IVF? Osv. Och läkaren tog sig tid och sa i princip att man inte kan veta orsaken helt och hållet men att oftast beror missfall i den veckan på genetisk avvikelse hos embryot. Alltså att den aldrig kunnat bli en bebis. Vi pratade också framåt, vad mina chanser att lyckas vid nytt försök är,  hur mycket ett nytt försök skulle kosta och innebära osv. 

    Du är i chock nu. Chocken kommer att lägga sig med tiden och tids nog kommer du till någon form av nyorientering. Känner du om några veckor, när hela behandlingen för att fullborda missfallet är klart att det är svårt att hantera kan jag rekommendera att tala med en kurator eller psykolog. Jag tycker att man brukar få snabb hjälp via vårdcentralen. 
    Ja det är det sista finansierad via landstinget. Jag har sparad för att genomgå IVF privat. Min fråga är nu, om jag ska satsa i Sverige eller utomlands. Just nu handlar det främst att jag ska hitta den bästa kliniken i Europa kosta vad det kostar. Jag är redo att även i värsta fall ta lån för att finansiera det men jag har sparat just för fler IVF behandlingar. I Sverige så hörs inga tester alls. Inget pgta vilket visar kromosom avvikelser. Tyvärr har jag noll tilltro till vården här särskilt vad gäller fertilitet. Man gör inte tillräckligt och känna mycket åt ödet eller naturens gång. Vi är i 2022 och fler länder gör mer. Jag skulle påbörja nu hos Olga kliniken men pga kriget har jag nu ändrar mina planer.

    Jag behöver definitivt en psykolog för jag ser livet med dystra ögon och känner mig värdelös.
  • Sön 27 mar 17:22
    #12
    Jag är bara jag skrev 2022-03-27 14:50:27 följande:

    Känner igen många av dina tankar. Att man anklagar sig själv, undrar vad man gjorde fel, inte vet hur det ska gå. Ett m.f beror oftast på fel på fostret. Därmed inte sagt att det inte skadar att ta mediciner som kan motverka m.f. Trombyl och progesteron är liksom det minsta. Ha koll på TSH- det bör absolut ligga under 2,0. Vården här tycker dock att 3,5 är normalt! 
    Jag fick barn efter 10 år och 4 m.f med 5 barn. Via ED i Tjeckien och mycket mediciner. Tjeckien är mycket duktiga på IVF och m.f. Fördelen f.ö är avståndet, priset och enkelheten.
    Du behöver inget bestämma idag. Sörj, ta hand om dig, repa dig kroppsligt. Och känn dig absolut inte värdelös! {#emotions_dlg.flower}


    Jag har försökt svara på ditt tidigare inlägg i denna tråd men av någon märklig anledning har det inte gått. Nu gick det.

    Du ska veta att du har varit ett stöd för mig sen början av min graviditet. Känns som att jag känner dig. Du har verkligen varit ett stöd med dina tröstande och fina svar på alla mina frågor. Så tusen tack för att du finns och bryr dig.
    Får jag fråga vilken klinik i Tjeckien? Mitt enda sätt att gå vidare är att jag känner att jag gör framsteg i form av att jag hittar en annan klinik i Europa som kan hjälpa mig.
    Jag har hört mycket om kliniken Bernabeu i Spanien så funderar på att påbörja min behandling där. Just nu så bryr jag mig inte om kostnader jag vill bara bli behandlad på den absolut bästa IVF kliniken som finns i Europa. Har googlat men det finns olika svar...
  • Sön 27 mar 21:25
    #14
    Jag är bara jag skrev 2022-03-27 19:06:38 följande:

    Kan jag på minsta lilla vis bistå med tröst eller råd är min dag gjord. Jag tror faktiskt ingen som inte drabbats öht kan förstå. Jag har själv fått så mycket stöd och hjälp genom åren här och hade nog inte ens haft barn utan all hjälp. Vi gick på Unica i Brno. Mycket duktiga! Och tillmötesgående på alla sätt och vis. Egentligen tror jag inte kunskapen och resultaten skiljer så väldigt mycket mellan kliniker runt om i Europa, men allt runt om kring skiljer. Vi ville ha ett trevligt och snabbt bemötande ( vi fick svar på mejl samma dag), enkel behandling (samarbete med min fertilitetsläkare här i Sverige), läkare som lyssnade och var beredda ändra saker som inte funkade och ett land det inte krävdes visum eller avstånd att åka till. dessutom var det ingen kötid och kostnaden skiljde sig markant mot tex de där ryska klinikerna. 
    Jag är med i en ED-grupp på F.b och där finns kvinnor som fått barn via alla möjliga kliniker, men även kvinnor som inte lyckats och inte fått bra bemötande. Jag tror det bästa är att prata med folk som varit på de olika klinikerna. Och mejla för att kolla läget.

    Ta en dag i taget! Låt allt falla på plats. Kropp och själ först just nu. Jag finns här. 


    Jag ska kika på unica, låter bra och lättare än Olga i st Petersburg eller Spanien. Jag hoppas att de utför pgta test och andra kondom avvikelser tester. 

    Jag tog ett urinprov bara för att, och det jobbigare är att den visar lika starkt som för 14 dagar sen. Enligt läkaren tog mitt barn 16 dagar sen, jag vet att grav test kan visa positivt flera veckor efter men att den är lika stark som när den var som starkast tycker jag är helt galet. Lägger upp en bild här..
  • Mån 28 mar 12:39
    #16
    Jag är bara jag skrev 2022-03-27 21:37:28 följande:

    Unica finns numer även i Prag och dit är det ju väldigt lätt och snabbt att åka.
    Tyvärr sitter hcg i ganska länge och speciellt så länge som fostret och resterna inte kommit ut. Tycker inte du ska plåga dig mer fler test. Det blir bara en sorglig påminnelse.


    Pratade med barnmorskan idag och hon sa att det var ytterst ovanligt att fostret dör när man hört gjorts i vecka 8. Det gjorde mig inte lugnare utan snarare mer hysterisk Gråter
  • Tis 29 mar 15:03
    #18
    Jag är bara jag skrev 2022-03-28 14:15:40 följande:
    Ja, det är väldigt ovanligt, men det händer tyvärr ändå. Nån "ska" drabbas och det blev tyvärr du. Det behöver dock absolut inte betyda att samma sak händer igen! Se på mig- missfall med 3 eller rent av 4 foster som var syskon och likväl fick jag barn av det enda kvarvarande embryot av samma äggomgång! Jag skulle kunna ge många fler exempel på kvinnor som varit infertila, fått m.f eller dödfödda barn och sen lyckats.
    Jag brukar konstant skriva "ge inte upp" när tråkiga saker hänt. Det finns alltid lösningar, alltid en utväg och de allra flesta som varit gravida innan kan få barn. Även om det inte känns så just idag är det ändå ett faktum.
    Du kanske skulle behöva prata av dig mer professionellt? Även om vi finns här också förstås.
    Försök göra nåt roligt idag även om allt känns svart. Köp en bakelse, ta en vårpromenad, sträckse en serie på tv- vad som helst.
    Imorron är en annan dag!  {#emotions_dlg.flower}
    Jag ska träffa kurator och gå hjälp.
    Torsdag ska jag läggas in för abort en dag.
    Så glad att du fick ditt barn, du har verkligen fått lida du med. Det värsta är att jag aldrig kommer att reda på ifall imigran nässpray och Citodon som jag tog mot mina migrän anfall vände som orsakade missfall. Även om 3 specialister gav mig ok att använda och Janusinfon säger samma men kan inte låta bli att tänka att de var en faktor. Jag lider av extrema migrän anfall sånsa som håller i flera dagar och som gör att man åker in till akuten eller ringer en ambulans. Så jag kan omöjligen inte ta medicin vid anfall och blir jag gravid igen vet jag inte vad jag ska ta mig till.
  • Tor 31 mar 06:39
    #22
    Jag är bara jag skrev 2022-03-29 18:38:18 följande:
    3% efter VUL v.9. Så fortfarande mycket ovanligt även om det självklart händer.
    Ska snart till sjukhuset för medicinsk missfall. Stannar hela dagen, hoppas att jag inte behöver skrapning. Är så rädd att det gör jätte ont...
  • Tor 31 mar 11:19
    #24

    Värsta dagen i

     Mitt liv, jag hoppas och ber till Gud att jag aldrig ska uppleva detta igen eller att någon annan kvinna ska uppleva en sådan sorg..

Svar på tråden Missfall vecka 10
Logga in
Bli medlem