Det är nog dags för separation... Jag behöver pepp!

Jag sitter i samma situation som du men det som verkligen fick mig över gränsen till acceptans av läget är just hur ens barn mår. Hur tror du att de har det? Hur "lycklig" är deras uppväxt egentligen när ni vuxna har det så där? Vad vi vuxna behöver gå igenom senare spelar ingen roll, det enda som spelar roll är hur de har det. Och det kommer bli bättre än du tror, och en dag kommer du också vara redo att träffa någon ny, någon gång efter att du hittat tillbaka till dig själv igen :)