Bf December 2022 ????

just plussat och om allt går som det ska så blir det en liten december-bebis. 

Jag mår som fina fisken(än så länge) 
Vill bara snabbspola tiden så man vet att allt är bra där inne. Har två barn sedan innan men haft några missfall efter andra barnet. Så väntan är det som tar på mig rent psykiskt men än graviditeten påverkar mig fysiskt. 

Citerade fel person. 

Det skulle ju vara till : 

Rätt så lugnt här i tråden. Hur går det för alla? Har någon ringt för att skriva in sig på mvc ? Funderar på att göra det nästa vecka. eller kanske slutet av denna. Haft en helt otrolig barnmorska i mina två andra graviditeter så tänkte önska henne till denna gång också. Hoppas att det går. 

Här går det rätt så bra, lite ömma bröst. Det som stör mig är att det inte molar tillräckligt. Blir rädd att det stannat upp där inne, men samtidigt så går det ju inte göra något åt saken. Vill bara veta hur allt är exakt nu. Fy för ens kontrollbehov. Är i vecka 5,går in i vecka 6 imorgon(cirka). Har pcos och dålig koll på ägglossningen så litar inte helt på apparna  

CelineL skrev 2022-04-05 10:33:24 följande:

Jag var på inskrivning igår, blev framflyttad ett par dagar med bf 26/11 men jag tror ändå starkt på att det kommer bli en decemberbebbe så jag stannar nog kvar i denna gruppen ändå 

Vissa dagar har jag också lite mindre molvärk och oroar mig för att något är fel, men det känns ju faktiskt logiskt att det kommer och går lite grann så jag tror inte att vi behöver oroa oss! Hur känns din molvärk? Min kan kännas på så många olika ställen/sätt.. ibland på sidan, ibland mitt på, ibland hugg och ibland molande.

Det är ett svagt molande som skiftat plats. Det har också huggit till några gånger för mig med, typ i slidväggarna? Märkligt. 

Förra graviditeten så var molvärken mycket tydligare. Kändes som en mensvärk då, vilket också skapade oro pga för mycket smärta. Jag är ju uppenbarligen aldrig nöjd. Aja, ingen graviditet är väl den andre lik. 

Testoman här också. Tog också ett test idag för att se om det går åt rätt håll. Och den lyckan när jag såg att det stod 3+, även om det inte kanske garanterar något. Aja, ska försöka njuta av den lilla lyckan iallafall. 

jag har haft ett utomkved och jag hade inte ont någonstans. Visste inte att jag var gravid och fick min ?mens? som vanligt. Men mensen pågick i 18 dagar och då sökte jag mig till gyn där jag först fick testa för graviditet som då visade ett plus. Så det kan vara lite olika för alla. 

men är du orolig så hör av dig till gyn så kanske du får ett vul för att säkerställa att graviditeten sitter på rätt ställe. 

En liten nyfiken fråga, men hur gamla är ni? Är det första, tredje, femte, elfte barnet som ni har i magen ? Var bor ni ? 

Är själv 31, är gravid med tredje med bf någonstans mellan 1/12-5/12. Ja eller mitt tredje barn, men min mans första. Mina två pojkar födda 2015 och 2019 är från ett tidigare förhållande och de bor hos oss varannan vecka. Vi bor i Västernorrland. 

Igår var det inskrivning på mvc. Enligt Bm är fröet beräknat 27 november, men det tror jag inte ett dugg på. Har alltid blivit flyttad bakåt sen har ju bebisarna ändå behagat att titta fram bra mycket tidigare. Så jag låser inte fast mig alltför mycket på själva Bf-datumet. 

Kub är också bokat :)! Trodde dock att jag skulle få det gratis pga blir 32 i höst men här i länet ska man tydligen vara minst 35 för att få det gratis.  Kostar strax över 2000kr. Känns dock 110% värt det. Om allt är ok efter kub tänkte jag berätta för min chef om lilla nyheten. 

Det som kom fram mer under mvc inskrivningen är att pga tidigare havandeskapsförgiftning ska jag få trombyl utskrivet. Det verkade hjälpa sist. Första barnet kom hf i kring vecka 33-34 och sen kom bebis spontant i vecka 35, kroppen förstod att det var något galet och satte väl igång förlossningen. Andra gången fick jag hf mycket senare? i vecka 37 och blev igångsatt kort efter då proteinet i urinet snabbt gick upp till +3 och hade dessutom högt blodtryck. 
Är det någon fler här som ska äta trombyl ? Eftersom jag har men ny man sa bm att risken med havandeskapsförgiftning dessutom kan höjas. Men också att jag och nya mannen kanske är mer kompatibla så det kanske inte alls blir någon hf. 

Hej alla! har inte varit så aktiv pga mått sämst. Och då menar jag inte fysiskt utan psykiskt. Har en depression i bagaget och den har börjat blossat upp lite. Jag tvivlade på att det ens var en bebis i magen pga inga symtom(vilket är sanning med modifikation då jag har nästan helt uttömda järndepåer och lågt blodvärde = konstant trött) . Väntade på blödning varje gång det molade. Grät konstant för jag trodde verkligen att det var helt dött i magen. Sprang på toa flera gånger om dagen på jobbet för att kolla om det kommit blod. Allt detta har tagit så mycket energi som jag inte har. 

Så kom gårdagen, dagen vi skulle göra kub. I mitt huvud var det bara ett sätt att bekräfta att det avstannat i magen.  När läkaren började och det dök upp en skuttande liten groda nästan genast på skärmen var jag i chock. Min man höll min hand hårt och den stunden vi hade i rummet under kuben var helt fantastisk, att vi fick se en första glimt på vårat gemensamma barn. Allt såg bra ut där inne och resultat av kuben var bättre än vi kunnat förväntat. Jag var också i exakt den veckan och dagen jag själv räknat ut så min bf är en så länge oförändrad. 

Nu börjar jag ta in att detta kanske går. Att bra saker kan hända oss också. 

Jag har absolut börjat få mage. Är min tredje graviditet. Med första kom magen där kring vecka 22-23 och med andra i vecka 16-17.. och nu med tredje i vecka 10. Inga byxor är bekväma. Längtar till sommaren, ska bo i klänningar och kjolar. 

Jag har två pojkar och har en stark känsla av att jag kommer triss i pojkar, vilket känns kul! Vi ska inte ta reda på könet men jag har haft stark känsla av pojkar i de andra graviditeterna + att denna graviditet är väldigt lik deras. Har noll kanske också sett en stående nubbe på en kub-bild men är för amatör för att det ska gilla.

Är egentligen noll brydd om kön, varit en lite lång resa hit så allt vi vill är att få upp en bebis på bröstet. Men det som är oerhört jobbigt är att utomstående ska ha så mycket att säga till om när det kommer till könet ?Nu hoppas du på en flicka va?? ? åh tänk om bröderna får en liten syster? ?skulle det inte vara roligt med en liten mini me?? osv osv? Som om jag ens skulle kunnat styra över könet. Håll truten vill jag bara skrika ut till alla som lägger över sin könshets på mig (kanske pga hormonell ) men svarar tillbaka att det blir bra oavsett vem som tittar ut.