Rörigt

Jag har precis (2månader sedan) blivit lämnad av min sambo sedan 14år tillbaka. Vi har tvillingar på 4 år och bor i villa. Han har som han säger förlorat känslorna. Men attraktionen finns där och vi har fortsatt haft sex. Dessutom grymt mycket bättre sex än innan (innan låg vi 1ggr/v halvtrist sex) nu varje eller varannan dag där vi utforskar, provar nya saker osv. Grymt med andra ord. Vi har också enligt honom roligt i hop och är som bästa vänner. För mig som blir lämnad tycker jag det känns märkligt att han ska splittra vår familj trots att vi har grymt sex, han är attraherad av mig och vi har kul ihop.. Han säger att han inte har någon annan men det har framkommit att han snapar med nån annan brud lite random (mer än så får jag inte veta) det har han börjat med efter han gjorde slut (enligt han). Han har ingen brådska att skilja oss åt utan enligt han skulle han kunna leva så här. Att vi inte är tillsammans med fortsatt bor ihop. Enligt mig lite som att äta kakan och ha kakan kvar ???? men slipper kraven och uppoffringarna som medför i ett förhållande.. Han vill även ha friheten att göra lite som han vill då han inte har barnen. Han känner sig med andra ord lite låst just nu. Jag har påtalat att jag verkligen inte hoppas att han splittrar vår familj och ett 14 års förhållande för att få mer egentid. Grejen är att vi blev tillsammans när vi var 18 år. Han hade haft ett kort förhållande innan på någon månad (där han oxå förlorat oskulden) därefter är det jag. Han har alltså aldrig legat runt och hela den biten vilket jag hann med??????? är det en ålderskris?? (fyller 33 iår). Han säger också att han mått jättedåligt psykiskt en längre tid och känt att det här är enda utvägen då han känner att han inte har dom rätta känslorna för mig och att en stor sten lossnade när han berättade det här.. Sån soppa alltihop.. På ett vis verkar han inte riktigt veta vad han vill, som sagt äta kakan men också ha den kvar trots att han gång på gång säger att det är rätt beslut.

Vi bor fortfarande ihop. Han verkar inte direkt driven i att komma fram till en lösning utan som sagt tycker att det är bra såhär vilket bara gör mig förvirrad och har ett hopp om ändring hela tiden. Det har blivit att jag som absolut inte vill det här blivit den drivande i det. Har nu bokat tid hos familjerådgivningen, mest för att få hjälp i att göra det bästa för barnen men från min sida hade jag gärna fått hjälp att reda ut allt kring hans känslor och tankar (han är kass på att prata).

Alltså, vad tror ni? Tror ni han kommer få en kris när båset är tomt och kon är borta? Kan jag ha något slags hopp om ändring?

I trådskaparens fall så förstår jag kvinnan då hon blivit sviken och lämnad och rädd att bli det igen ifall ni inleder något seriöst.. Så ta det lugnt och se vart det leder är väll bara najs att kunna dejta istället för efter så lång tid direkt slängas in i samma gamla mönster.  Förstår henne till fullo. Hade det gått lång tid för mig innan min sambo (ex) började ångra sig så hade jag inte tagit tillbaka honom direkt utan verkligen varit vaksam och rädd för att återigen bli lämnad och riva upp alla sår med en splittrad familj.. 

Sry för långt inlägg.