Min lilla unge blir 4 månader imorgon. Jag tycker också det oftast är sjukt tråkiga dagar. Jag har inget behov av att komma hemifrån direkt, eller socialisera, men jag har många hobbyer som jag saknar. När vi är hemma ensamma så går dagarna ut på att amma (som tur är korta stunder, hon är inte direkt någon snuttare), att få henne att somna, sen smyga runt i huset när hon sover och typ hinna plocka ur diskmaskinen och sitta vid datorn. Sen leka lite i babygymmet och öva magläge när hon vaknar. Sen nån timme senare börjar det om med sövning, matning, lek. Upprepa.
Hon är för tung för att bäras runt på. Sjal/sele blir bara skrik men jag hoppas hon kommer gilla det när hon kan sitta framåtvänd. Promenader tar vi också men det finns ju en gräns där, jag orkar inte baxa iväg oss vareviga dag, särskilt inte nu när det blivit kallt igen. Jag längtar tills hon kan sitta och vi kan vara ute i trädgården.
Dagarna går mest ut på att räkna ner tiden tills pappa kommer hem. Skäms inte för att säga det (och jag tycker ändå hon är det bästa som finns förstås men jag blir galen av det här bebis-stadiet). :p