Vi kompletterade med ersättning. Ammade, pumpade. Flaskade.
6 mån in har vi en go och rund kille som ammar till del, med fin anknytning till både mig och pappan pga att han också matat. Har lika mkt mjölk som jag haft hela tiden.
Jag ville amma men också att barnet skulle få i sig nog.
Amningshjälpens råd hjälpte inte oss till skillnad från många andra men det blev bra ändå så långt vi ser.
Dock tror jag det ibland är tvärtom med numer, att en del kvinnor skammar varann om man slutat amma för att man helt enkelt är påväg att gå sönder.
Amning är bra, men mamman ska hålla ihop också.
Jag blev det när jag höll på att gå sönder helt i början.
Kvinnor som sa att jag bara ammade fel, ammade för lite, misstolkade mitt barn. Att visst, etsättning kunde jag ju ta men då missunnade jag mitt barn mycket gott och nyttigt och jag skulle få ett flaskberoende barn och mjölken skulle sina. Inget av det senare har hänt trots att vi struntade i det och körde både flaska och amning det vi kunde och ersättning när det krävdes.
Jag vet också att detta med att ju mer du ammar desto mer mjölk får man inte är en 100% sanning. Har fler kvinnor i min närhet där det faktiskt inte hänt. Det i sig blev en enorm stress för dem och för mig, eftersom vi ju uppenbart bara gjorde fel. Eller så var nåt fel på barnet. De kommentarerna saboterade en hel del i början.
För mig vände det mentalt när jag började lita på mig själv mer och vad jag ville och inte ville. Och vi har nu kört på med en härlig mix av allt i 6 månader, och det blev bra nog för oss.
Sen är det såklart inte bra när BVC inte är inlyssnande heller.