Bjuda väninna på kryssning? Behöver input

Saken är den, att jag alltid har velat åka på en "riktig" kryssning. (8-10 dagar, på varmare breddgrader, lyxigt, Captain's ball, dancing hosts, shuffleboard, uppklätt till middagen, utflykter i land...). Jag har aldrig tidigare haft råd, men nu skulle jag ha det p.g.a. ett arv. Problemet är att jag tyvärr inte har någon att resa med. Jag lever ensam, och mina barn har plötsligt blivit väldigt vuxna och vill ha annat semestersällskap... och jag vågar inte riktigt resa ensam. Känns som att man blir väldigt utsatt om något skulle hända, t.ex. om man skulle bli sjuk, skada sig... Dessutom skulle man kanske känna sig uttittad och avvikande som - troligen enda - ensamresenär. 

...så jag funderar på att fråga en väninna, som skulle vara ett roligt resesällskap. Hon har absolut inte råd med sådana äventyr, så i så fall skulle jag få bjuda på hela kostnaden. Alltså kryssningen inklusive måltider, flygresan dit och hem, transfer... c:a 70 000 kronor per person.

Hur skulle ni känna, om ni skulle få ett sådant erbjudande? Det fanns en tid då jag skulle ha kunnat prata helt öppet med min väninna om sådant här, men de senaste åren har vi glidit ifrån varandra lite p.g.a. stort geografiskt avstånd och olika familjesituationer. 

Skulle ni känna er som något slags betald sällskapsdam? Skulle ni känna att ni måste vara till lags, eftersom det är den andra som betalar allting? Göra allt som hon vill, t.ex. när det gäller beslut om att gå iland på utflykter eller stanna ombord på fartyget? Blir det bättre, om jag lägger fram det så, att jag skänker henne resan som en födelsedagspresent? 

Jag är även rädd för, att jag själv kanske skulle få tråkiga tankar om att jag köper sällskap, att väninnan kanske egentligen hellre hade velat resa med någon annan än mig, om hon hade haft råd att betala för en sådan resa själv..? Känns som att ett moras av trista tankar har kommit upp i medvetandet, och den här resan är once in a lifetime - den får inte bli förstörd.

Input?