Hitta tillbaka till henne.

Om det ska finnas en chans att börja om måste det finnas känslor kvar hos båda parter redan när mna skiljs åt. 

Har kärleken dött ut pga bråk, tappad tillit, man har sårat varandra på olika sätt osv så är det i princip omöjligt att få tillbaka känslor igen. Dom har ju liksom dött av en anledning. Då har mna gått för långt över gränsen helt enkelt.

Och om det går väldigt lång tid mellan separation och ett eventuellt nytt försök kommer ju nya aspekter att behöva tas hänsyn till också. Exet eller en själv kan ju ha ändrat sig på olika sätt att mna inte längre är kompatibel med varandra längre. Man kan ha bytt inriktning i livet och vill olika saker. 

Och går det för kort tid mellan separation och nytt försök riskerar man ju att inte ha reparerat det som havererade och gick fel. 

Hej på er. Tänker att jag främst vänder mig till alla er som hittat tillbaka till era ex. Förstår att andra tycker och tänker också men i första hand ni som ville tillbaka och gärna om ni som sagt lyckades.

Jag och hon som jag älskar har precis genomgått en separation, vi har varit ett par i 3 år och har sista halvåret varit sambos i hus. Hon ska försöka behålla huset för hon vill inte tillbaka till lägenhet, själv kan jag inte tänka mig att bo där utan henne eftersom det är och har varit vårat, så jag skulle ju bara se henne överallt.

Vi skiljs åt på någorlunda god mark men jag vill inte att det ska vara så.mins känslor för henne är lika starka idag som den dagen jag föll för henne. Pga dålig kommunikation och att jag inte märkt att jag varit i en depression (och då varit grinig) så har hon tappat många av sina känslor för mig och vill inte längre försöka.

Om inte båda vill är det ju lönlöst. En person kan inte ensam få ett förhållande att fungera. 

Jag sa en dag till min man att jag ville skiljas, jag orkade inte längre med hans depression och oförstånd till att en förändring var TVUNGET annars skulle det inte fungera. 

Jag ångrade mig dock genast eftersom jag älskar honom. Så vi blev särbos. Jag köpte en bok som heter 'Du förstör vårt förhållande' och den var verkligen jättebra! 

Men inte som jag hade tänkt, jag tänkte att jag kanske kunde förstå honom mer och få råd kring det, men istället lärde jag mig en massa om mig själv! 

Jag insåg redan innan att jag så klart också hade del i våra problem, men boken fick mig att se att min del var något HELT annat än det jag hade trott. 

Idag är vi fortfarande särbos och kärare än någonsin. Han har lärt sig en hel del om sig själv och har börjat ta hand om sig vilket resulterar i bättre mående för honom. Ja å min sida har slutat möjliggöra för honom att strunta i allt. 

Men, hade jag inte haft några känslor kvar för honom alls hade jag upplevt det som JÄTTEJOBBIGT om han försökt få mig tillbaka. Den som lämnar har ju oftast tänkt på det en längre tid och redan 'sörjt' det som inte fungerar, den som blir lämnad påbörjar ju sitt sorgearbete vid uppbrottet. 

Hon är kanske redan redo att gå vidare och om du ständigt finns där och påpekar att du vill igen blir hon nog bara till slut irriterad och bryter kontakten helt. 

Ingen vill bli påmind om sitt dåliga samvete, för de flesta har nog dåligt samvete vid uppbrott även om de själva är den som vill. 

Ja, jag rekommenderar varmt den boken, helst då innan man går isär men efteråt är också bra. 

Jag läser den då och då för att påminna mig. Den tar upp många olika relationsproblem, alla är inte relevanta för mig, men de lär mig något iaf. 

Det är nog bra att ni efter att ha ordnat upp allt ta en paus från varandra och ser vart ni landar. 

OM ni sedan inleder något bör ni, tycker jag, ta ett snack med tredje part inblandat för att inte hamna i samma sits igen. Ni gemensamt men även enskilda samtal. 

Du säger att ni sårat varandra - hur har du sårat henne? Och din depression; har du sökt hjälp för den? Det är viktiga bitar för att veta om det alls finns något att jobba med.