Han har visst blivit änkeman. Hur gör jag nu?
Träffade killen jag var tillsammans med i högstadiet igen. 25 år sedan sist. Vi träffades i 8:an. Enda gången i mitt liv jag blivit blixtförälskad vid första ögonkastet. Min första tanke var att här är han ju. Han som ska bli min man. Har aldrig sedan dess känt en sån magnetisk dragningskraft till någon.
Nåja, jag var 15 och minns antagligen fel. Tänker att jag var en tonåring med svallande känslor?
Vi var tillsammans knappt ett år. Vi bodde i olika städer 12 mil emellan med i princip inga kommunala färdmedel alls. Nästan omöjligt att träffas. Olika kommuner, olika län. När det sen var dags för gymnasiet började jag i ett ännu längre bort. Han gjorde slut. Jag var förkrossad.
Han fortsatte hålla kontakten. Ringde då och då. Mina känslor fanns kvar, hans också. Vi träffades vid några få tillfällen när vi kunde. Tre år senare berättade han att han dejtade en annan. Jag bröt helt efter det. Han blev helt förstörd och sa att den enda han ville ha var mej. Om jag bara ville skulle det bli vi. Hade han gjort slut med henne där och då hade jag inte tvekat, men han fegade och hade kvar henne i bakgrunden.
Jag började högskola 30 mil bort och blev sen kvar där. Hittade en trevlig man. Gifte mej och skaffade så småningom barn. Han gjorde detsamma med henne (vi kan kalla henne K). Under åren har det dimpit ner brev adresserade till mitt föräldrahem adresserade till mej med mitt flicknamn. Lite luddiga antydningar om att han tänker på mej och undrar vad jag gör. Har kommit kanske vart annat år. Jag har inte svarat på något. Nog har det känts i hjärtat lite men vi var båda gifta och det skulle aldrig falla mej in att gå bakom ryggen på våra äkta hälfter. Inte ens för en kaffe. Så jag kastade breven.
Mitt äktenskap tog slut för 5 år sedan. Det gamla vanliga. Maken var otrogen med en kollega. Och hans K dog för lite mindre än ett år sedan. Så han är änkeman nu. Kände att det där pirret fortfarande finns. Han ville vi skulle ses igen. Vi bytte kontaktuppgifter. Det här var för två dagar sedan. Jag vet ärligt talat inte. Mindre än ett år sedan frun dog. Han kan väl knappast vara över henne än. Och hans barn som nu visserligen är nästan utflugna vet om att jag var hans första kärlek. Har förstått av hans brev att han berättat om mej och dom blev inte glada. Gissar att dom kommer se mej som en kaninkokerska som bara stått och väntat på att mamman ska dö så att jag kan träda in.?
Ni som har erfarenhet. Är det dumt att träffa honom igen.? Jag vet att det kommer bli något mer om vi ses, men ska man inte akta sej för att rota i det förgångna? Hjälp, vad ska jag göra? Jag både vill och inte vill..,
