Regler för 11-åring?

Mitt äldsta är lite äldre nu. Men vi brukar ha att man ska lägga bort telefon och stänga av tv (om man har det på rummet) senast 45 min innan läggdags. Man behöver en stund att varva ner innan läggning. Mobiltelefoner förvaras i hallen, även vi vuxna har dem där när de inte används så att säga. 
När min son var 11 hade de nästan uteslutande digitala läromedel i skolan så han behövde verkligen en paus när han kom hem, det fanns inte utrymme för så mycket mer skärm på vardagarna. Men han hade i och för sig fullt upp med fritidsaktiviteter (fotboll) då så det fanns inte alltid så mycket tid eller ork. 
En tid hade vi block, om det var 12 st a 30 min som han hade att lägga ut under veckan. Han kunde samla till helgen och sitta några timmar i sträck eller så kunde han sprida ut dem.

Det viktigaste för mig är det som Anders Hansen, Katarina Gospic mfl försöker föra fram, att skärmar tar tid från annat som är viktigt. Biologiskt sett så mår människan bra av fysisk aktivitet, nära relationer med andra samt att sömnen är väldigt viktig. Särskilt för en hjärna som växer. Skärm och spel behöver inte vara dåligt i sig men man måste skapa balans och se vad de tar tid ifrån! Unga anger själva ofta att de ligger och har telefonen i sängen och inte kan sova eller "väljer" att sova mindre till förmån för mobiler. Inte bra. 
Vilken vuxen som helst som någonsin varit på en föreläsning i stresshantering vet också att man mår bra av att minska ner på intryck (medier, tv etc) den sista stunden före läggdags för att kunna sova gott. Varför applicerar man inte det på sitt eget mobilanvändande och framför allt på sina barn?

Sunt förnuft behöver inte vara så svårt. 

Jag tycker att, istället för att se det som regler, se det utifrån barnets behov.

Hur mycket behöver min 11-åring sova för att orka med nästa dag, och så anpassa läggtid utifrån det.

Samma med skärm: hur mycket skärm är lagom för mitt barn, vad gör mitt barn med skärmen, är det sociala saker, viktigt för mitt barn eller bara slötittande? När och hur ska det begränsas för att mitt barn ska må bra och få med alla delar i livet? Och därefter utforma nåt slags rutin som blir lagom.

Regler för reglernas skull är jag inte så förtjust i. 

Vi hade inga regler alls. Sonen var duktig på att reglera detta själv, både sömnen (jag tror vi behövde väcka honom 4-5 ggr under hela hans gymnasietid och än mer sällan tidigare) och datorn. Han kände själv när det hade blivit för länge och tog en paus och då gärna en promenad. Något han tog med sig till sina högskolestudier (men nu är det löpning som gäller).
Jag tittar alltid på mobilen innan jag lägger mig och sover bra

Så det är nog att titta på barnet och hur det fungerar. Håller med reg, inga regler för reglers skull. 

Vår elvaåring kollar på telefonen för mycket på kvällarna. Men vi som föräldrar orkar i dagsläget inte lägga energi på det. Vi har fullt upp med syskon som mår dåligt att vi har gjort bedömningen att det får vara så nu. Elvaåringen sportar mycket så fysisk aktivitet är inga problem, men absolut att han skulle må bra av mindre skärmtid. Men just nu får det vara nerprioriterat en period. För vi vet att det krävs mycket av oss föräldrar att få honom att låta bli telefonen. Det är inte bara att säga åt honom att lägga bort telefonen (han har själv adhd) 

Ja visst, jag håller med dig. Jag är inte heller alls inställd på att ha några regler för reglernas skull och såklart är det bästa om det anpassas efter barnets behov. Men jag tycker ändå det finns ett värde i att veta hur det ser ut för andra.

Så vad behöver din 11-åring? När går hen och lägger sig om kvällarna? Hur mycket skärmtid tycker du är lämpligt?

Tack för att du delar. Ett problem som jag upplever att min 11-åring har större delen av sitt sociala liv på nätet och att begränsa skärmtid är att begränsa hennes sociala kontakter. Svårt!

Min 11-åring behöver ungefär 9 timmars sömn, så på vardagar när hon ska gå upp omkring kl 06 så behöver hon lägga sig omkring kl 21. Men jag har ingen regel om det, utan påminner om tiden och att det är dags. Om hon lägger sig senare än så, så blir hon kanske tröttare dagen efter och lär sig förhoppningsvis att lägga sig så att hon får tillräckligt med sömn. 

Skärmtid är aldrig något problem, hon avgränsar själv på ett bra sätt och gör varierande saker under dagen.

Så kan det vara, det är inte ovanligt idag. Men ändå större anledning att vara den i kompiskretsen "jobbiga föräldern" som ser till att barnen umgås mer face to face. Man behöver läsa av ansiktsuttryck, man behöver få stunder av lugn tillsammans där inte så mycket blir sagt. Många behöver vänja av sig vid den ständiga återkopplingen. Om jag sitter och fikar med en vän på ett cafe så är det inte så att vi har en ständigt pågående dialog fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi pratar, lyssnar, tar en bit kaka, pratar, lyssnar, ser något roligt utanför fönstret som tar vår attention en stund osv. Men med mobilerna så scrollar man snabbt förbi om något inte ger instant reward eller upplevs långsamt. 

Min äldsta son är 16 nu och vi har en väldigt bra dialog om det här, dels för att jag har tvingat honom mer eller mindre att lyssna på vissa delar av de böcker som jag nämnde ovan. Men också för att han själv har uppmärksammat rena skräckexempel i sin klass på vänner som är väldigt starkt knutna till sina mobiler och sociala medier och som inte har några fritidsintressen eller andra aktiviteter alls utanför skoltid. Och som det kan visa sig på morgonen, har lagt ut inlägg eller skickat snap'ar verkligen mitt i natten! Så där finns uppenbarligen ingen som bryr sig. Och även om han också är aktiv mellan varven så är det på en mer sund nivå.  Men även han plockar alltid fram sin telefon när det blir reklam på tv till exempel (om vi inte lagt bort dem för kvällen). Och jag kan se hur han blir nästan som stressad om karaktärerna i filmen gör något mer lugnt eller långsamt, typ sitter i en bil. Det känns inte sunt men det fiffiga är att det går att vänja av. 

Mobilen är som en godispåse. Man mår inte bra av för mycket godis och man mår inte bra av för mycket sociala medier. Man behöver hela tallriksmodellen för att ha en grund för bra hälsa.

Så jag ser det inte som att du begränsar hennes sociala kontakter, du hjälper henne att skapa sunda vanor. Man kan sitta med sin telefon en stund. Men sen kan man gå en promenad på 45 min och prata om livet. Man kan plantera blommor, baka eller laga mat tillsammans. När sonen var lite yngre kunde vi sitta och lyssna på musik eller prata och färglägga mandalas tillsammans. Eller göra pärlplattor i form av Super Mario-figurer. Kanske har din dotter en kompis vars mamma kan bli din vän så att ni fyra kan fika ihop, gå och bowla, gå en promenad eller något sådant? Jag tror helt ärligt att många idag hamnar i ett limbo där det på ett sätt känns skönt att barnen hålls för sig själva och känslan av att inte kunna styra. Lösningen stavas tid. Det är svårt för det är få saker man kan locka med som förälder som upplevs lika kul och belönande för barnet som skärmen. Men det kan vara så att man som förälder faktiskt får ta av sin tid och ge till barnet för att stötta sundare vanor.

Kan också starkt tipsa om Maria Dufvas böcker. Mitt barn på nätet, Värsta bästa nätet och Värsta bästa hälsan är suveränt bra. Och senare i år kommer Värsta bästa tonåren. 

Jag uppskattar att du tar dig tid för att skriva och jag är säker på att du menar väl, men jag måste erkänna att jag blir lite provocerad av vad jag uppfattar som en något mästrande ton i det du skriver, när du ger mig goda råd som jag varken behöver eller har frågat efter. Du vet inte särskilt mycket om hur situationen ser ut för mig och oss (vilket ju inte är så konstigt eftersom jag inte har berättat några detaljer), så många av dina råd och synpunkter landar inte rätt här.

Men jag är ändå tacksam för att du skriver, och särskilt för boktipsen. Jag beställde Världens bästa hälsan nu!

Nej sömn är inga problem här heller, jag är mest nyfiken på vad som gäller för andra. Här finns det dock ingen självbegränsning vad gäller skärmen, utan om hon fick välja skulle hon sitta med den dygnet runt. Det får hon förstås inte göra, men det vore ändå intressant att veta vad de föräldrar som behöver sätta gränser sätter för gränser. :)

Det är inte min mening, jag försöker bara bidra med tydlighet. Men ledsen om det uppfattades så. Du beskrev att ditt barn har svårt med gränsdragning och att du tycker det är svårt. Då vill jag dela vad forskning säger samt vad man kan behöva göra för förändringar som förälder. Varken mer eller mindre.
Men kul att du beställt hennes bok!
Det finns också många poddar som pratar om barn, skärmar, lärande och våra hjärnor. 
Vetenskapsradion på djupet har ett avsnitt från den 2/4 som heter 
"Ändlöst scrollande" påverkar ungas sömn och välmående.

Sen finns ett gäng som jag har laddat ner men inte hunnit lyssna på än, bl.a. 
Kidsologi
Jobbiga föräldrar från Utbildningsradion
Fatta Familjen från Utbildningsradion
Barnpsykologerna
Jag håller på att lyssna mig igenom dem lite ämne för ämne eftersom jag läser beteendevetenskap (och har barn) . Det finns massor av intressant där ute. 

Tack. Jag förstår ju att du menade väl men det landade ändå fel. Alla de där mer generella sakerna har jag förstås provat utan större framgång inklusive att erbjuda väldigt mycket av min tid. För mig blir dina råd därför lite som att säga till en person som är deprimerad att den ska rycka upp sig eller ta en promenad. Vore det så enkelt så fanns det ju ingen anledning att lyfta frågan.. :)

Men tack för fler tips. Jag är ganska införstådd med hur skärmandet har negativ inverkan på barn, både på generell nivå och för mitt barn specifikt. Jag märker ju hur dåligt hon mår av att använda mobilen mycket men tycker det är svårt att begränsa det, och jag föreställer mig väl att kunskap om vad som är det "normala" kan vara till visst stöd.

Jag förstår!
Jag är dock rädd att det som är det " normala" idag inte är det som nödvändigtvis är bra. Biologiskt sett är vi samma människor idag som för tusentals år sedan. Med samma behov och inbyggda reaktioner på saker i vår omvärld.
Men jag vet inte, man kan bara göra så gott man kan. 
Anders Hansens bok Skärmhjärnan och även Hjärnbalans av Katarina Gospic är böcker som är lätta att ta till sig och det räcker med att lyssna en stund då och då. Gärna välja kapitel som är lätta att ta till sig och lyssna med barnen.
Depression är ett sjukdomstillstånd där förstås inte går att rycka upp sig. Men att hjälpa barn att hitta en sundare relation till skärmar och sociala medier är för mig något annat och då handlar det som du själv också skriver om tid. Att vara envis och tydlig med varför man sätter de regler som man gör samt förstås också att föregå med gott exempel. Barn är ju inte korkade och gör som man själv gör..

Jag har nu vuxna barn men det har varit mycket så som du beskriver, att man har stor del av sitt sociala liv på nätet. Det är idag en så vital del av livet att man inte kan/ska/bör ta bort det för ungdomarna. Då hamnar de utanför. Att reglera ja, beroende på personen i fråga. Viktigt att de är med och formar reglerna (annars kommer de inte följa dem när de blivit tillräckligt gamla för att våga gå emot), oftast när puberteten inträtt). 

För mitt ena barn som hamnade i depression under högstadiet, hade begränsningarna kunnat bidra till att hen tagit livet av sig (nej jag överdriver inte, situationen var så pass allvarlig). Senare, efter att hen kommit ur det där och mår bra igen, har hen sagt till mig ungefär så här: "Det var tur att ni inte tog bort datorn för mig (vilket vi diskuterade en hel del), det var det enda som fick mig att korta stunder må bra. När jag spelade något onlinespel var jag tvungen att vara så fokuserad så alla andra tankar försvann för en stund. Det var också där jag hittade vänner när IRL-vännerna svek". 

Så med så allvarliga lägen så får man inte fastna i "oj det är så illa med att ungdomarna hänger online". Nu är det väl inte så för ditt barn TS, men jag vill med min berättelse visa att det inte alltid är av ondo att vara online. För vissa, mer introverta personer kan det periodvis vara enda stället man har vänner. Givetvis ska man inte ge upp IRL, men man måste lyssna in sina barn/ungdomar. 

Men som andra redan skrivit så är det väl utmärkt att utgå från att sömn och skola ska fungera. 

 

Tack för ditt svar! Den situation du beskriver låter väldigt lik vår situation även om det inte är riktigt så allvarligt. Inte än åtminstone. Kanske kan man tänka sig att vara lite mer generös med sociala onlineaktiviteter och med restriktiv med sådant som tiktok (som hon inte använder socialt på det sättet utan bara kollar klipp) och YouTube.

Skulle precis skriva samma sak, tiktok är det jag forsoker begränsa hos oss pga det kan vara skadligt.

Tycker väl generellt med regler att man dels ska följa dom själv, men också att det ska ges ett alternativ.
Så om man är tydlig med att kidsen INTE ska göra något, så behöver man tillsammans med dom diskutera fram vad man ska göra i stället.

Yngsta barnet är 11 med ADHD

Dator (oftast fortnite) får spelas mellan 15-17 på vardagar, han kommer hem 15 och vi föräldrar kl. 17 så när vi kommer hem stängs datorn av och läxor görs i köket medan jag eller pappan lagar mat, tidigare skulle läxor göras innan datorn men det sköttes inte så vi ändrade om så vi kan ha bättre koll :)

Efter läxor ska skolväska och kläder förberedas för morgondagen, eventuellt lite plock i rummet och så brukar vi titta på tv tillsammans efter maten.

Läggdags kl. 20 förutom då han har aktiviteter och kommer hem 20.45. Vi har försökt att släppa på detta och senarelagt läggningen till 21 men det fungerar inte på morgonen efter, ska göra ett nytt försök efter sommarlovet.

Dator på helgen styrs lite av hur kompisarna ringer och vill spela, telefon används så lite som möjligt då det mest består av hjärndött youtube tittande, tiktok fick avinstalleras då han blev som besatt och inte kunde låta bli appen, kunde även smyga upp mitt i natten för det.

Storebror hade i samma ålder 2 timmar datortid att själv lägga upp hur han ville på vardagar, brukade ta någon halvtimme-timme när han kom hem och resterande Efter maten beroende på hur kompisar spelade eller om det var aktiviteter, läxor skötte han alltid och läggningen var kl. 21 för honom.

Det går inte att ha samma regler för olika barn, man måste anpassa sig efter deras behov

Tack! Värdefullt!