Inlägg från: Anonym (Olyckligt kär) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Olyckligt kär)

    Hur kommer man över en annan man?

    Hej! Jag undrar om det finns någon annan därute med samma erfarenhet som jag och som vill dela sin historia, för jag är så ledsen och jag vill gärna höra att det kan ordna sig på ett eller annat sätt.

    Jag är lyckligt gift med man och barn, och är det väl fortfarande, förutom att jag blev handlöst förälskad i en man på mitt jobb (också han gift med familj) för två år sen. Vi jobbade nära tillsammans och jag blev så kär som jag aldrig varit förut. Förmodligen var det för att min man och jag hade kommunikationsproblem då, men också för att jag just hade förlorat en nära anhörig och var väl i livskris.

    Numera jobbar jag och den andre mannen inte längre tillsammans, men vi har setts privat, bara vi två, varit ute och ätit middag och druckit drinkar flera gånger under det senaste året. Inget fysiskt har hänt förutom någon liten förstulen smekning då och då, men däremot pratar vi om allt möjligt och har verkligen kommit nära varandra som vänner.

    Vi har aldrig pratat om att jag har oerhört starka känslor för honom och jag vet egentligen inte vad han känner för mig.

    Jag har hela tiden känt att jag inte vill splittra någon familj och därför har jag inte agerat på mina känslor. Problemet är att jag plågas så. Jag längtar efter honom som en vansinnig när vi inte ses, vilket vi inte kan göra så ofta pga jobb och barn. Jag försöker att låtsas som ingentimg men jag förgås! 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Är det någon som kan ge ett råd eller varit med om samma sak och där det löste sig till slut? Kram!

  • Svar på tråden Hur kommer man över en annan man?
  • Anonym (Olyckligt kär)

    Hej igen! Jag tänkte att jag, lite sent typ ett halvår, skulle tacka för svaren i tråden och uppdatera lite om hur det gått. Kanske kan det hjälpa någon annan i samma sits.

    Mina känslor för den här andre mannen har nu pågått i två och ett halvt år, och precis som någon skrev i tråden så gödde jag förälskelsen, för att jag ville det. Det är så lätt att säga att det bara händer en, men det pågår något annat under som man kanske inte vet. Jag har gått i terapi i hela den här tiden och nystat i mina underliggande issues.

    Hur som helst. Kort efter att jag startade den här tråden så vände det. Jag började sakta tröttna på den skruvade situationen, jag löste några knutar som fanns i relationen till min man. Känslorna för den andre har svalnat och vi ses mer och mer sällan. Det gör ont, men jag tuggar i mig det. Det har varit en erfarenhet som jag lärt mig av och jag har blivit starkare i mina andra relationer pga det. 

    Jag och min man har det nu bättre än på många år och jag är lycklig i mitt liv. Det är mycket som jag fortfarande inte förstår om det som hände, men det är ok. Jag kan vila i det och der ger mig inte ångest längre.

  • Anonym (Olyckligt kär)
    Anonym (jury) skrev 2022-10-25 17:23:13 följande:
    Med tanke på att du har haft en mångårig känslomässig affär där den enda anledningen till att den inte gick vidare var att mannen du varit förälskad i inte ville driva den längre, borde du kanske sluta att se honom alls när ni nu inte längre har ursäkten att ni arbetar tillsammans. Att bara nöjas med att läget är lugnt och att det går bättre nu efter terapin kanske inte är tillräckligt när det när som helst kan gå åt andra hållet igen om mannen skulle börja skicka nya signaler.
    Det här har du förmodligen helt rätt i. Jag har inte gett alla detaljer i omständigheterna, men det finns aspekter som gör det svårt att helt bryta kontakten.

    Men det jag kan göra är att jag inte föreslår att vi ska ses själva, och att tacka artigt nej om han skulle föreslå att ses. Jag kan också i samband med att jag tackar nej berätta om varför. Det kändes alldeles omöjligt för ett halvår sedan för jag var då så förälskad och ville inte riskera bli avvisad. Men det känns så överspelat och utan risk nu.

    Varmt tack att du tog dig tid att svara!
  • Anonym (Olyckligt kär)
    Anonym (tyvärr) skrev 2022-10-26 17:17:38 följande:
    Du har ju inte gått i terapi så länge och iom att din man är oventandes om situationen (antar jag?) så är ditt samvete den enda "spärren". Det finns ju ingen annan än du själv som ställer krav på dig och din relation med den andra snubben. Så är det verkligen så riskfritt som du tror?

    Om man ska jämföra med andra slags missbruk så är det väl mer än en "alkis"  som trott att det var safe att ta en liten drink nu efter alla AA möten bara för att upptäcka hur snabbt man kan falla tillbaka. Om man ska jämföra din nuvarande situation med en sån situation skulle det innebära att du inte slutat dricka helt utan bara dragit ner det från 2 flaskor vin om dan till ett glas, typ så jag skulle ta det väldigt försiktigt om jag vore du.
    Hmmmm.... jag tror inte att det är riskfritt, och jag har gått i terapi i två och ett halvt år, lika länge som jag haft känslorna, och med stöd av min psykolog så tror jag att jag har en ganska bra plan framöver. Jag är inte på något sätt blind för situationen.

    Men som du säger - den enda som sätter några krav är jag själv. Min man vet inte. Den andra killen verkar ärligt talat inte bry sig så mycket. Med det sagt tror jag inte att så mycket mer kommer att hända, så det enda som skulle kunna ske är att mina känslor far upp och ner, men jag känner mig mycket starkare i att hantera detta nu än för ett halvår sedan. 

    Eller hur menar du? Kanske jag helt missuppfattade ditt inlägg?
  • Anonym (Olyckligt kär)

    Hej alla,

    Och speciellt till Anonym (Tack) ovan.

    Det hjälper också mig att läsa om andras berättelser.

    Jag kan också tipsa om detta TEDTalk med Esther Perel som förklarar varför vi blir förälskade i andra även om vi är lyckliga i våra förhållanden (och detta är samma slutsatser som min psykolog har lärt mig). I korthet: Vi använder förälskelsen för att läka oss själva. För de allra flesta av oss händer der här efter en kris eller förlust.

    Mycket intressant!





  • Anonym (Olyckligt kär)

    Jag tycker att ni ska titta på TED Talk ovan om vad som ligger bakom ett sådant här beteende. Det är ofta komplexa psykologiska processer.

    Jag tror på riktigt inte att jag kommer att se honom igen, och jag har inga planer på att försöka träffa honom. Jag gör bedömningen att det här blir bra i mitt liv, och jag är inte otrogen.

    Men det är onekligen intressant att läsa era teorier och det hjälper faktiskt! Endast tiden lär utvisa hur det går. Jag kan uppdatera om ett halvår igen. 😊

Svar på tråden Hur kommer man över en annan man?