Barn som kan men inte vill

Jag tänker så här, att jag kan borsta tänderna med vänster hand. Jag kan, men det är lättare och mer naturligt med höger hand. Att använda "fel" hand kommer alltid att kräva en större ansträngning och eftertanke hos mig. På samma sätt är det kanske för din 11-åring att säga R. En vacker dag - om 1 år eller 10 - kanske hon känner att det är värt den extra ansträngningen, men just nu är det inte det.

Mitt barn kan gå som alla andra, men för henne är det naturligt att gå på tårna. Fast hon vet hur alla andra gör och hur hon borde göra, så fortsätter hon att gå på tå ...

Om hon inte vill så handlar det om motivation. Nu tränar vi vårt barn (tonåring idag med flera diagnoser och en utvecklingsstörning) i TBA och varje gång vi jobbar med saker vi vill lära eller lära om så sätter vi upp en riggad situation där vi vet att vi kan jobba med en säker och positiv förstärkning kopplat till ett lågt krav. Vi har tränat upp alla ljud som vår son kan idag på så sätt. Om hjälpen från logopeden inte är tillräcklig kan ni behöva se er om efter någon handledare som har kunskap om just motivation, om det så att säga är viktigt för hennes livskvalitet att lära henne säga r:et på det sätt som ni vill. Just för att språk kommer från personens vilja att göra ett ljud så skulle jag inte försöka laborera med detta på egen hand innan man fått tydlig hjälp från någon som vet hur man gör. Man kan ju öka stressen kring problemet och göra det hela mycket värre. Det vill man inte. Det enda jag kan råda så här i tråden är att om ni hör henne göra det spontant så slå på med att ge henne något hon verkligen tycker om.

Alltså om ni hör henne göra r:et spontant, ska det stå, så ge henne en stark förstärkare. Fick inte till sista meningen...