Dejta långsamt, ge han tid?
Matchade med en kille på tinder för 2 månader sedan. Vi klickade direkt och började prata massor. Vi bor också väldigt nära varann, 20 min gångavstånd. Vi bestämde oss ganska snabbt för att ses på en dejt och tog en promenad och en middag på stan. Vi klickade väldigt bra och vi pratade hela tiden på snapchat. Vi låg på 4e dejten och vi pratade om framtid och han sa du är verkligen allt jag söker hos en tjej. Vi har samma mål med familj, barn, jobb osv. Båda är självständiga och har våra liv i ordning är bara den rätta som fattas. Han sa att han söker något seriöst och vill inte slösa sin tid utan vill träffa en likasinnad.
I början träffas vi ganska intensivt 3-4 ggr i veckan och det är oftast jag som tar initiativet till att ses. Man märker att han börjar dra sig lite undan och han skriver mindre. Han blir lättirriterad över småsaker. Han skriver sen att han känner sig osäker då jag är så framåt och han vill ta de mer lugnt. Han vill inte ses lika ofta som jag utan vill ses 1-2 ggr i veckan så man hinner känna efter. Han tycker man dejtar i flera månader och att känslor är något som växer fram, inte som finns direkt.
Han säger han tycker om mig som person men att han tycker jag ibland kan vara lite för intensiv och jobbig för han är lugn och han kan tycka det kan bli stressande jobbigt att ses för det ibland känns som ett tvång.
Han har även nämnt att han ibland inte vill ha sex varje gång vi ses för att han inte vill de ska handla om sex. Men jag tycker om man dejtar så ska man ju göra de man känner för. Vill man ha sex så har man de liksom.
Ibland kan de ta ett dygn innan han skriver och han är mer off. Han har tagit initiativ en gång att ses och sen har de varit jag som frågat och då blir de alltid, ja vi får se, ja de kan vi kanske. Vi ses typ en gång varannan vecka eller en gång i veckan. De känns som de börjar rinna ut i sanden. Jag försöker vara mer off men samtidigt jag är inte mig själv för jag vill ha någon man kan skriva med och planera saker med. Han vill inte planera något framåt i tiden. Vi har aldrig pratat om att träffa varandras vänner osv. Han har inte sagt att han känner något. Jag får typ ingen bekräftelse. Håller han kvar i mig bara för att ha någon tills han hittat något bättre? Han säger han är rak och ärlig och vi dejtar exlusivt. Men jag får panik av att han är så osäker och ibland när vi ses dså är han lite småsur när jag vill ha närhet och tycker att jag är "needy".
Känns som hans känslor har svalnat men endå avslutar han inte de? Som nu i påsk så frågade jag honom om han hade planer då jag inte firar påsk. Först hade han inga men sen skulle han träffa grabbarna och kanske sin familj. Han skulle höra av sig om han fick tid över typ. Känns som jag alltid är prio sist på hans lista. Tar jag upp detta så blir han alltid lite stött och säger de känns som du tror vi är i ett förhållande nu medans han fortfarande dejtar.
Är de såhär man är när man dejtar någon?
Samtidigt tycker jag de är bra att man inte kastar sig in i ett förhållande och tar saker och ting sakta men så här sakta känns jobbigt. Sen har han börjat ta upp att han mår dåligt över jobbet, familj, framtiden osv, lägenheten att han inte trivs osv att det kan va därför han är som han är just nu.
Ska jag bara låta han va och låta han komma till mig? Nu har vi inte hörts sen igår morse, vi brukar höras minst en gång om dagen. Han skriver aldrig godmorgon längre eller skickar puss smilies osv som han alltid gjorde innan. Samt de kan ta timmar för han att svara när de förut tog en minut.
Vet att man kan vara väldigt intensiv i början när man gillar någon. Men man får försöka ta det lite lugnt och låta han oxå höra av sig. Men samtidigt om han börjar bli för off så känns det som att hans intresse svalnat och han kanske försöker få det att rinna ut i sanden, han vill nog bara inte säga det rakt till dig tyvärr.
Har oxå varit med om liknande. Jag tyckte det var jobbigt att dejta när det blev att killen tillslut slutade höra av sig och inte längre hade något intresse, jag tänkte att jag aldrig kommer att träffa någon. Tills jag hittade en kille som var likadan som jag och som hörde av sig. Jag behövde aldrig ens tänka tanken - undra varför han inte hör av sig osv. Jag behövde aldrig komma till den tanken för han var som jag och passade mig perfekt. Nu har vi varit tillsammans i 3 år snart. Jag tänker att när den rätta dyker upp så blir det oftast inga frågetecken.