• Achilles22

    Familjebalken om vårdnad är Utdaterad & Diskriminerende

    Vad säger lagen om vårdnad idag och är den i direkt konflikt med diskrimineringslagen och barnkonventionen?


     


    Vad säger lagen:


     


    Föräldrabalken (1949:381)


     


    6 Kap3 § -  Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam.


     


    Diskrimineringslag (2008:567)


     


    4 § stycke 2 - Indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,


     


    Barnkonventionen (som numera är Svensk lag sedan 1 januari 2020)


     


    7 § - Barn har rätt till ett eget namn och ett medborgarskap. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad.


     


    9 § - Barn ska inte skiljas från sina föräldrar, utom när det är nödvändigt för barnets bästa.


     


    Sammanfattning: Svensk lag har bestämt att när ogifta får barn ges per automatik ensam vårdnad vid födsel till mamman oavkortat utan prövning eller att den andra förälderns åsikt hörs. Man tvingar istället fram konflikt genom att det blir den andra förälderns ansvar att stämma mamman om gemensam eller ensam vårdnad som måste prövas i domstol. Detta har oftast negativa påföljder för barnet och kan knappast anses vara det bästa utifrån barnets bästa i min åsikt. Det är samtidigt otroligt diskriminerande mot den andra föräldern där jag inte kan anser lagen vara rättvis eller opartisk då den redan från början valt en sida. Man utsätter även barn för stor risk av att få sina rättigheter kränkta om rätt till båda sina föräldrar och deras omvårdnad då en förälder med ensam vårdnad har all laglig rätt att besluta om flytt utan den andra förälderns samtycke. Många vill då hävda att lagen om umgängesrätt gäller, och ja det gör den, men den är luddig och extremt odefinierad där det kan räcka med telefonkontakt i princip och inte specifikt hur ofta. Igen, det är alltid den andra föräldern som måste ta juridiska handlingar för att något ska göras, socialnämnden kommer oftast aldrig gå in för att hjälpa barnet i ett sådant fall utan hänvisar till ombud och stämningsansökan.


     


    Det verkar tyvärr ha undgått det svenska rättssystemet att införa/ändra vår grundlag för att anpassa sig till det nya samhället och följa diskrimineringslag samt barnkonventionen, vilket har resulterat till att barn tappar sina rättigheter om att få en relation till båda sina föräldrar.


     


    Politiken och domstolar är ofta väldigt partisk i flesta fall och går emot sin egna officiella uppfattning om att gemensam vårdnad är vad som anses vara bäst för barnet:


     


    När den stora statliga utredningen Se Barnet! (SOU 2017:6) undersökte ett antal vårdnadsdomar i landets tingsrätter visade det sig att antalet fall när en förälder tillerkänns ensam vårdnad gått upp från 45 procent till 67 procent samt att vårdnaden tillerkänts mamman i 77 procent av fallen och pappan i 8 procent av fallen.


     


    Det finns en ovilja inom svensk politik att föra statistik om vårdnadstvister och det har gjorts avslag på motioner som frågat om detta där man menat på att det kan råda osäkerhet och obalans i rättssystemet och sådan statistik skulle kunna hjälpa att utreda. Men man säger nej till detta tyvärr.


     


    Men i en uppsatts från Uppsala Universitet 2013 har man faktiskt tagit fram en sådan statistik över vårdnadstvister från tingsrätter i landet som visar följande:


    Väckt talan ? 62% Mamma / 38% Pappa
    Yrkar Ensam vårdnad ? 88% Mamma / 45% Pappa
    Yrkar Gemensam vårdnad ? 5% Mamma / 25% Pappa


    Yrkar växelvis boende ? 6% Mamma / 13% Pappa


    Grundyrkande, ensam vårdnad - samarbetssvårigheter ? 64% Mamma / 24% Pappa


    Grundyrkande, gemensam vårdnad - Barnets behov av båda föräldrarna ? 12% Mamma / 40% Pappa


    Beslut, om ensam vårdnad - 73% Mamma / 27% Pappa


     


    Sammanfattning: Det framgår tydligt att vi ser en klar skillnad i värdering mellan mamma och pappa när det gäller vad som anses vara bäst för barnet, där mamma helt klart anser att barnet inte alls har något behov av sin pappa och att boende samt ensam vårdnad ska vara hos mamma. Domstolen har även valt att gå i samma riktning. Det framgår även att pappa oftast har den uppfattning att gemensam vårdnad och delat boende är vad som är bäst för barnet och anser inte att samarbetssvårigheter ligger till grund. Statistiken ifrån Uppsala blir även bekräftat i den statliga utredningen och visar även på en trend om ökad polarisering där man går mer mot ensam vårdnad till mamma än gemensam vårdnad för båda föräldrar, vilket inte kan ses som annat än ren diskriminering, osäkerhet i rättssamhället och dålig politik.


    Slutsats: Det råder ingen tvekan om att vi har ett rättssamhälle som är förlegat och i stort behov av reform när det gällen familjerätt och då främst föräldrabalken i detta fall. Men det tycks även råda en politisk ovilja att utreda och ändra den syn man har på föräldraskapet och främst pappans roll i barnets liv. Man pratar gärna om barnets bästa och barnens rätt i samhället, men man blundar för den verklighet som råder tack vare dåliga och diskriminerande lagar samt myndigheter vars partiska inställning skapat en obalans, vilket i slutändan leder till att barnens rättigheter blir kränkta och riskerar deras välmående. Så många barn som tvingas växa upp utan sina pappor pga beslut tagna av mammor, domstolar och politiker där man envisas om att oftast utgå ifrån att mamma är offer och pappa är förövare. Detta måste få ett slut och lagändring måste ske.


    Jag anser att lagen om att ensam vårdnad tilldelas mamma vid födsel när ogift måste bort, och istället ska det alltid tilldelas gemensam vårdnad för båda föräldrar vid födsel oavsett civiltillstånd (där faderskap kan fastställas). En sådan enkel lagändring hade kunnat rädda många barns situation och vi hade sluppit många vårdnadstvister. Att ansöka/stämma om ensam vårdnad borde endast föreligga om staten anser den andra föräldern ej lämplig vårdnadshavare utifrån bestämmelser om fara för barnets välmående går att bevisa sakligt.


     


    Men till dess att fler klagar hos ledamöter och faktiskt trycker på om att ändra detta så kommer inte mycket att ske, så jag uppmanar alla er som håller med om att något måste ske att ta kontakt med er lokala ledamot och begär att detta förs fram till regeringsnivå.


     


    En öppen diskussion om ämnet är välkommet och allas åsikter är värdefulla.

  • Svar på tråden Familjebalken om vårdnad är Utdaterad & Diskriminerende
  • EnAnonumius

    Trevligt att man får tillskrivet utlåtande och åsikter man inte har  skrivit/sagt, och få stå till svars för dem också uppe på detta (igen). Rynkar på näsan

    Med det sagt..


    Achilles22 skrev 2022-04-16 14:39:41 följande:
    Om föräldrarna inte är gifta, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom (Föräldrabalk 1 kap. 3 § ). En bekräftelse av faderskap göras generellt skriftligen och bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska då skriftligen godkännas av både socialnämnden och mamman. En faderskapsbekräftelse får göras även före barnets födelse (1 kap. 4 § FB). Dock är det rekommenderat av socialnämnden att vänta med att godkänna en faderskapsbekräftelse tills barnets fötts, eftersom möjligheten av att vid bedömning av faderskapsfrågan beakta graviditetstid och barnets utvecklingsgrad vid födseln minskar risken för felbedömning.
    Varför tar du upp om hur faderskapserkännandet fungerar för ogifta par till mig?
    Jag har aldrig påstått att ogifta par har faderskapspresumtion.
    Hade jag påstått detta så hade inledningen i detta stycket varit relevant till det jag skrev. Men nu är det ju inte det då jag har aldrig hävdat att ogifta par har faderskapspresumtion.

    Det enda som faktisk var relevant till det jag skrev var just detta om att socialnämnden rekommenderar att man väntar tills barnet är fött.
    Det ju som sagt just detta en rekommendation. En rekommendation är inget "krav" eller ett "måste".

    Jag lade ett förlag på hur ogifta par kunde gå till väga för att få detta fixat innan födseln, så att pappan kunde vara vårdnadshavare redan när barnet är fött..
    Achilles22 skrev 2022-04-16 14:39:41 följande:

    Faderskapsbekräftelse är inte direkt kopplat till vårdnaden, så bara för att man har bekräftat fadern innan eller vid/efter födsel så tillämpas fortfarande Föräldrabalk 6 Kap 3 § där ogift mamma får ensam vårdnad och man måste tillsammans ansöka om gemensam vårdnad med mammans samtycke eller via domstol. Vårdnad, boende och umgänge kan alltså ingås först efter att barnet är fött och då endast med mammans samtycke och/eller domstolsbeslut för ogifta.


     


     



    Jag har aldrig hävdat att faderskapet skulle vara kopplad till vårdnaden. Vad får du det ifrån?
    Jag sitter och lusläser min egna text och ärligt jag hittar ingen stans där jag har skrivit i klartext och/eller insinuerat att faderskapserkännandet skulle vara kopplad till att få gemensam vårdnad.

    Det du skriver här är så långt ifrån det jag har skrivit
    så man kan ju undra om du har citerat fel  person och skulle svara någon annan egentligen.
    Achilles22 skrev 2022-04-16 14:39:41 följande:

    Sammanfattning: även om man fastställt vem som är barnets fader innan/vid/efter födsel så ges inte automatisk gemensam vårdnad till båda föräldrar som är ogifta, utan man ger ensam vårdnad till mamman och tvingar pappan, i det fall mamman vägrar samtycka gemensam vårdnad, att väcka talan i domstol med stämningsansökan. Detta menar jag är diskriminering och inte vad som kan anses vara bäst för barnet.


     


     



    Sammanfattningsvis:

    Trevligt om du slutade med att tillskriva folk utlåtanden och åsikter de aldrig har haft och sedan så ställer dem till svars för något de aldrig skrivit eller eller aldrig ens insinuerat. Som ditt svar här har ju inget samröre med det jag faktiskt har skrivit. Det är rätt frustrerande att man försöker bemöta innehåll och bli tillskriven åsikter och utlåtande man inte har haft och sedan så skall man få det slängt i ansiktet också.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Achilles22 skrev 2022-04-16 14:53:22 följande:

    Hur kan vi anse att lagen är neutral och inte diskriminerande när den från utgångsläge valt att den förälder som inte fött barnet är olämplig som vårdnadshavare och därmed inte tilldelas gemensam vårdnad utan istället anser att den föräldern som fött barnet är alltid är lämplig för ensam vårdnad? Man ställer den andra föräldern utan vårdnad i en situation där skyldig tills bevisat motsatsen, vilket inte är det rättssamhälle vi borde ha i Sverige.


     


    Det är just detta du har svårt att förstå. Det är inte diskriminerande faktiskt. 
    Mamman vet man vem hon är då hon bär ju barnet, då det är kvinnor som är gravida.
    (Jag har inte sett en endaste gravid man ännu.
    Har du?).

    Faderskapserkännandet är ju till för att få rätt man som pappa till barnet. Hur kan det vara diskriminerande för mannen, när det gagnar barnet?

    Jag skall gör en jämförelse i hopp om att du förstår.

    Gift par:

    Mannen hos det gifta paret så har de faderskapspresumtion. Mannen blir automatiskt utpekad som fader genom sitt giftermål med kvinnan.
    Det sker alltså ingen faderskapsutredning.
    Ponera att kvinnan hos det gifta paret är otrogen och blir gravid och väljer att vara tyst om det till sin make.
    Det resulterar i att mannen, via faderskapspresumtionen, blir skriven som barnets far  och vårdnadshavare åt en annans mans barn.
    Hur rättvist är det för barnet och mannen, att mannen bara "antas (faderskapspresumtionen) ", via lagen att han är fadern? 

    Om mannen har misstanke att barnet inte är hans utan en annas man då han misstänker att frun varit otrogen, så har han mycket små chanser att protestera och det kan bli en långdragen jobbig processa, tack vare faderskapspresumtionen, att avsäga sig faderskapet.

    (Tillägger i parentes. Nej jag säger INTE att det är vanligt att kvinnor är otrogna och blir då gravida, men det KAN förekomma och då blir ju fel man antagen att vara pappan till barnet. Och barnet drabbas ju då av att inte få veta vem den biologiska pappan är.)

    Ogift par (sambo/särbo, ej ihop):

    Där vet man ju vem mamman är då det är ju kvinnor som bär barnet..
    Då det inte kan råda faderskapspresumtion i detta läge, så måste ju barnet ha en vårdnadshavare till en början. Då blir det ju mamman.
    Sedan så skall ju mamman peka ut fadern..
    Mannen här kan då protestera (om han blir felaktigt utpekad).

    (Jag tillägger här  i parentes som jag skrivit förut (#12): Har mannen [pappan] erkänt sitt faderskap så skall det automatiskt bli gemensam vårdnad också, absolut ingen snack där.)

    Nu har jag lagt med två jämförelser.

    Fundera nu en smula vilket som egentligen är mest diskriminerande för mannen, men mest av allt för barnet.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Achilles22
    Anonym (S) skrev 2022-04-16 16:00:54 följande:
    Kan du visa på att det är fel att kvinnan vinner 9 av10 gånger? Om det är så att kvinnan ansöker om enskild vårdnad pga pappan är våldsam, knarkar eller liknande, så är det ju rimligt att hon får det. De flesta drar inte igång en tvist om det inte finns skäl till det. 
    Det visar att man i 90% av fallen vårdnadstvister i svenska domstolar dömer vinst för mamman. Varför du genast tror att detta har med att just pappan är våldsam eller missbrukar etc får du gärna förklara hur du tänker.

    För att en pappa ska få gemensam vårdnad där föräldrar inte är gifta och mamman vägrar samtycka så måste pappan väcka åtal i domstol. Det betyder inte att det förekommer något våld eller missbruk.

    En mamma kan väcka talan om ensam vårdnad där det råder gemensam vårdnad pga av en rad olika orsaker, men statistiken visar att det oftast har handlat om samarbetssvårigheter och det visar även att det oftast är mamman som just yrkar på ensam vårdnad.

    Att det i 90% av fallen skulle handla om våld och missbruk på pappans sida skulle jag gärna vilja se statistik för, om du har, men det går inte ihop med den statistik som Brås har gällande brott i nära relation t ex.

     

  • Achilles22
    EnAnonumius skrev 2022-04-16 17:30:27 följande:
    Det är just detta du har svårt att förstå. Det är inte diskriminerande faktiskt. 
    Mamman vet man vem hon är då hon bär ju barnet, då det är kvinnor som är gravida.
    (Jag har inte sett en endaste gravid man ännu.
    Har du?).

    Faderskapserkännandet är ju till för att få rätt man som pappa till barnet. Hur kan det vara diskriminerande för mannen, när det gagnar barnet?

    Jag skall gör en jämförelse i hopp om att du förstår.

    Gift par:
    Mannen hos det gifta paret så har de faderskapspresumtion. Mannen blir automatiskt utpekad som fader genom sitt giftermål med kvinnan.
    Det sker alltså ingen faderskapsutredning.
    Ponera att kvinnan hos det gifta paret är otrogen och blir gravid och väljer att vara tyst om det till sin make.
    Det resulterar i att mannen, via faderskapspresumtionen, blir skriven som barnets far  och vårdnadshavare åt en annans mans barn.
    Hur rättvist är det för barnet och mannen, att mannen bara "antas (faderskapspresumtionen) ", via lagen att han är fadern? 

    Om mannen har misstanke att barnet inte är hans utan en annas man då han misstänker att frun varit otrogen, så har han mycket små chanser att protestera och det kan bli en långdragen jobbig processa, tack vare faderskapspresumtionen, att avsäga sig faderskapet.

    (Tillägger i parentes. Nej jag säger INTE att det är vanligt att kvinnor är otrogna och blir då gravida, men det KAN förekomma och då blir ju fel man antagen att vara pappan till barnet. Och barnet drabbas ju då av att inte få veta vem den biologiska pappan är.)

    Ogift par (sambo/särbo, ej ihop):

    Där vet man ju vem mamman är då det är ju kvinnor som bär barnet..
    Då det inte kan råda faderskapspresumtion i detta läge, så måste ju barnet ha en vårdnadshavare till en början. Då blir det ju mamman.
    Sedan så skall ju mamman peka ut fadern..
    Mannen här kan då protestera (om han blir felaktigt utpekad).

    (Jag tillägger här  i parentes som jag skrivit förut (#12): Har mannen [pappan] erkänt sitt faderskap så skall det automatiskt bli gemensam vårdnad också, absolut ingen snack där.)

    Nu har jag lagt med två jämförelser.

    Fundera nu en smula vilket som egentligen är mest diskriminerande för mannen, men mest av allt för barnet.
    Faderskapsbekräftelse och vårdnad är inte samma sak och inte direkt kopplat ihop i lagen.

    Föräldrabalken 1 Kap 1 §   Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far, om inte annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att barnet kan vara avlat dessförinnan.


    Lag (2009:254).


    Faderskapspresumtion kommer från en väldigt gammal lag där man utgick från att den mannen som var gift med modern vid födseln var barnets fader (man anser även en annan man som fader om kvinnan blivit änka och gifter om sig innan födsel). Samma för mamman när man kan fastställa moderskap kallas moderskapspresumtion. Det kan finnas fall där man inte kan fastställa modern för ett barn om barnet t ex är fött utomlands, då måste en utredning göras av domstol för att fastställa moderskap.

    Man kan argumentera att faderskapspresumtion är extremt utdaterat och fördomsfullt, och rent ologisk, då man uppenbarligen kan förklara en ny man som fader utan utredning bara på grunder av äktenskap, men tydligen kan man inte göra detta om man är ogifta(??)

    Från den 1 januari 2022 så infördes ny regel för föräldraskapspresumtion där föräldraskap automatiskt ska registreras för alla gifta par, oavsett kön. 

    När det gäller vårdnad så behöver vårdnadshavare inte vara en biologisk förälder, t ex vid adoption eller forsterfamilj etc. Även en biologisk mamma kan bli fråntagen vårdnad om socialnämnden via domstol anser olämplig som vårdnadshavare.

    Lagen om vårdnad i föräldrabalken säger att som gifta par tilldelas föräldrar gemensam vårdnad över barnet, och ogift tilldelas ensam vårdnad till mamman oavsett om faderskapsbekräftelse finns och mamman inte samtycker gemensam vårdnad.

    Så även om ett ogift par fastställer faderskap för barnet innan eller vid/efter födsel, betyder det inte automatiskt gemensam vårdnad utan det blir mamman som får ensam vårdnad om hon inte samtycker och skriver på ansökan om gemensam vårdnad.
  • Achilles22
    EnAnonumius skrev 2022-04-16 17:30:27 följande:
    Det är just detta du har svårt att förstå. Det är inte diskriminerande faktiskt. 
    Mamman vet man vem hon är då hon bär ju barnet, då det är kvinnor som är gravida.
    (Jag har inte sett en endaste gravid man ännu.
    Har du?).

    Faderskapserkännandet är ju till för att få rätt man som pappa till barnet. Hur kan det vara diskriminerande för mannen, när det gagnar barnet?

    Jag skall gör en jämförelse i hopp om att du förstår.

    Gift par:
    Mannen hos det gifta paret så har de faderskapspresumtion. Mannen blir automatiskt utpekad som fader genom sitt giftermål med kvinnan.
    Det sker alltså ingen faderskapsutredning.
    Ponera att kvinnan hos det gifta paret är otrogen och blir gravid och väljer att vara tyst om det till sin make.
    Det resulterar i att mannen, via faderskapspresumtionen, blir skriven som barnets far  och vårdnadshavare åt en annans mans barn.
    Hur rättvist är det för barnet och mannen, att mannen bara "antas (faderskapspresumtionen) ", via lagen att han är fadern? 

    Om mannen har misstanke att barnet inte är hans utan en annas man då han misstänker att frun varit otrogen, så har han mycket små chanser att protestera och det kan bli en långdragen jobbig processa, tack vare faderskapspresumtionen, att avsäga sig faderskapet.

    (Tillägger i parentes. Nej jag säger INTE att det är vanligt att kvinnor är otrogna och blir då gravida, men det KAN förekomma och då blir ju fel man antagen att vara pappan till barnet. Och barnet drabbas ju då av att inte få veta vem den biologiska pappan är.)

    Ogift par (sambo/särbo, ej ihop):

    Där vet man ju vem mamman är då det är ju kvinnor som bär barnet..
    Då det inte kan råda faderskapspresumtion i detta läge, så måste ju barnet ha en vårdnadshavare till en början. Då blir det ju mamman.
    Sedan så skall ju mamman peka ut fadern..
    Mannen här kan då protestera (om han blir felaktigt utpekad).

    (Jag tillägger här  i parentes som jag skrivit förut (#12): Har mannen [pappan] erkänt sitt faderskap så skall det automatiskt bli gemensam vårdnad också, absolut ingen snack där.)

    Nu har jag lagt med två jämförelser.

    Fundera nu en smula vilket som egentligen är mest diskriminerande för mannen, men mest av allt för barnet.
    Glömde tillägga din kommentar:

    "Jag tillägger här  i parentes som jag skrivit förut (#12): Har mannen [pappan] erkänt sitt faderskap så skall det automatiskt bli gemensam vårdnad också, absolut ingen snack där.)"

    Det är precis det jag vill komma till och glad att vi är överens om detta, för det är där vi måste ha lagändring om vi ska kunna lösa problemet.

    Man borde oavsett familjekonstellation där föräldraskap kan fastställas, automatiskt tilldela gemensam vårdnad över barnet från födsel. Det är också viktigt att föräldraskap inte är beroende av den andra förälderns samtycke utan istället baserat på en opartisk utredning av t ex socialnämnden om så nödvändigt.
    Och motsätter sig någon förälder gemensam vårdnad så är det den föräldern som måste väcka talan och har bevisbördan att kunna visa för en domstol varför, och det ska då vara upp till socialnämnden att utreda om det föreligger rimliga skäl för att det inte ska vara gemensam vårdnad och det måste då finnas sakliga bevis och inte baseras på lösa påståenden.

    Men för barnets bästa måste det alltid vara utgångspunkt att få gemensam vårdnad av båda sina föräldrar, med förbehåll att det inte finns rimliga skäl att barnet far illa av någon av föräldrarna.
  • Achilles22
    EnAnonumius skrev 2022-04-16 16:42:54 följande:

    Trevligt att man får tillskrivet utlåtande och åsikter man inte har  skrivit/sagt, och få stå till svars för dem också uppe på detta (igen). Rynkar på näsan

    Med det sagt..


    Varför tar du upp om hur faderskapserkännandet fungerar för ogifta par till mig?
    Jag har aldrig påstått att ogifta par har faderskapspresumtion.
    Hade jag påstått detta så hade inledningen i detta stycket varit relevant till det jag skrev. Men nu är det ju inte det då jag har aldrig hävdat att ogifta par har faderskapspresumtion.

    Det enda som faktisk var relevant till det jag skrev var just detta om att socialnämnden rekommenderar att man väntar tills barnet är fött.
    Det ju som sagt just detta en rekommendation. En rekommendation är inget "krav" eller ett "måste".

    Jag lade ett förlag på hur ogifta par kunde gå till väga för att få detta fixat innan födseln, så att pappan kunde vara vårdnadshavare redan när barnet är fött..
    Achilles22 skrev 2022-04-16 14:39:41 följande:

    Faderskapsbekräftelse är inte direkt kopplat till vårdnaden, så bara för att man har bekräftat fadern innan eller vid/efter födsel så tillämpas fortfarande Föräldrabalk 6 Kap 3 § där ogift mamma får ensam vårdnad och man måste tillsammans ansöka om gemensam vårdnad med mammans samtycke eller via domstol. Vårdnad, boende och umgänge kan alltså ingås först efter att barnet är fött och då endast med mammans samtycke och/eller domstolsbeslut för ogifta.


     


     



    Jag har aldrig hävdat att faderskapet skulle vara kopplad till vårdnaden. Vad får du det ifrån?
    Jag sitter och lusläser min egna text och ärligt jag hittar ingen stans där jag har skrivit i klartext och/eller insinuerat att faderskapserkännandet skulle vara kopplad till att få gemensam vårdnad.

    Det du skriver här är så långt ifrån det jag har skrivit
    så man kan ju undra om du har citerat fel  person och skulle svara någon annan egentligen.
    Sammanfattningsvis:

    Trevligt om du slutade med att tillskriva folk utlåtanden och åsikter de aldrig har haft och sedan så ställer dem till svars för något de aldrig skrivit eller eller aldrig ens insinuerat. Som ditt svar här har ju inget samröre med det jag faktiskt har skrivit. Det är rätt frustrerande att man försöker bemöta innehåll och bli tillskriven åsikter och utlåtande man inte har haft och sedan så skall man få det slängt i ansiktet också.
    Det var absolut inte meningen att låta tillrättavisande och om du känner så ber jag om ursäkt, jag försöker så gott som möjligt via skrift att hålla en så saklig diskussion som möjligt. Inget illa menat.

    Det jag försökte framhäva var att just när det gäller vårdnad så finns det inga verktyg i svensk lag idag som gör det möjligt att säkerställa gemensam vårdnad innan födsel som ogifta par. Det enda sättet att som ogifta par att registrera båda föräldrar med gemensam vårdnad är om mamman samtycker vid/efter födsel och skriver på en sådan ansökan till skatteverket, annars måste den andra föräldern väcka talan i domstol via stämningsansökan.

    För om vi kan vara överens om att gemensam vårdnad är vad som är bäst för barnet så borde det vara så i lagen om vårdnad redan vid födsel där föräldraskap kan fastställas. Istället borde lagen säga att om man finner rimliga skäl till att det inte ska vara gemensam vårdnad kan detta komma att ändras efterhand efter noggrann utredning av båda föräldrarna.

    Vad tycker du?
  • Anonym (M)

    Fast din statistik säger ju bara att det ser ut på ett visst sätt, inte varför. Finns inga belägg för att domarna i sig är felaktiga. Kan lika gärna vara så att de kvinnor som fått ensam vårdnad fått det på riktiga grunder, kanske är det snarare så att män inte i lika stor utsträckning begär ensam vårdnad när de egentligen borde det?

    Att en ogift kvinna får vårdnaden direkt är ju inte särskillt konstigt då det är hon som föder barnet och det finns inget frågetecken kring vem mamman är, och någon måste ju ha vårdanden för barnet. Att faderskapet måste bekräftas är ju fullt rimligt, hur ska man annars fastställa vem fadern är? Sedan bör såklart pappan få gemensam vårdnad samtidigt som faderskapet fastställts oavsett vad mamman tycker. 

  • Achilles22
    Anonym (M) skrev 2022-04-16 19:23:31 följande:

    Fast din statistik säger ju bara att det ser ut på ett visst sätt, inte varför. Finns inga belägg för att domarna i sig är felaktiga. Kan lika gärna vara så att de kvinnor som fått ensam vårdnad fått det på riktiga grunder, kanske är det snarare så att män inte i lika stor utsträckning begär ensam vårdnad när de egentligen borde det?

    Att en ogift kvinna får vårdnaden direkt är ju inte särskillt konstigt då det är hon som föder barnet och det finns inget frågetecken kring vem mamman är, och någon måste ju ha vårdanden för barnet. Att faderskapet måste bekräftas är ju fullt rimligt, hur ska man annars fastställa vem fadern är? Sedan bör såklart pappan få gemensam vårdnad samtidigt som faderskapet fastställts oavsett vad mamman tycker. 


    Nä det stämmer, och det är därför vi behöver en statlig utredning som t ex Margareta Gunsdotter gav förslag på i en motion inskickad 2017, men som regeringen tyvärr gav avslag på


    Källa: www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/_H5021525

    Att en ogift men även gift kvinna får vårdnaden för att man förutsätter att det är hon som faktiskt fött barnet behöver inte alltid vara fallet, det kan t ex handla om utlandsfödda oregistrerade barn eller ren kidnappning i extrema fall där en domstol i så fall måste göra en utredning om moderskapet, vilket kan förekomma.


    Men vår föräldrabalk bygger på två gamla lagar (en för ogifta och en för gifta par) från 100 år sedan som man slog samman till en på 50 talet och ansåg det var tillräckligt.


    T ex, varför kan faderskap fastställas genom faderskapspresumtion endast vid äktenskap, och då även för en ny man om den första dör och kvinnan gifter om sig innan födseln. Men man kan inte fastställa samma sak om paret är ogifta? Det är en gammal lag från bondesamhället tyvärr.


    Lagen idag är tyvärr så att även om man fastställer föräldraskap (ogifta par) för båda föräldrar så tilldelas endast modern ensam vårdnad. Modern måste samtycka och skriva på en ansökan om gemensam vårdnad annars måste den andra föräldern väcka talan i domstol genom en stämningsansökan. Dvs lagen tvingar fram konflikt.

  • Anonym (M)
    Achilles22 skrev 2022-04-16 19:49:13 följande:

    Nä det stämmer, och det är därför vi behöver en statlig utredning som t ex Margareta Gunsdotter gav förslag på i en motion inskickad 2017, men som regeringen tyvärr gav avslag på


    Källa: www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/_H5021525

    Att en ogift men även gift kvinna får vårdnaden för att man förutsätter att det är hon som faktiskt fött barnet behöver inte alltid vara fallet, det kan t ex handla om utlandsfödda oregistrerade barn eller ren kidnappning i extrema fall där en domstol i så fall måste göra en utredning om moderskapet, vilket kan förekomma.


    Men vår föräldrabalk bygger på två gamla lagar (en för ogifta och en för gifta par) från 100 år sedan som man slog samman till en på 50 talet och ansåg det var tillräckligt.


    T ex, varför kan faderskap fastställas genom faderskapspresumtion endast vid äktenskap, och då även för en ny man om den första dör och kvinnan gifter om sig innan födseln. Men man kan inte fastställa samma sak om paret är ogifta? Det är en gammal lag från bondesamhället tyvärr.


    Lagen idag är tyvärr så att även om man fastställer föräldraskap (ogifta par) för båda föräldrar så tilldelas endast modern ensam vårdnad. Modern måste samtycka och skriva på en ansökan om gemensam vårdnad annars måste den andra föräldern väcka talan i domstol genom en stämningsansökan. Dvs lagen tvingar fram konflikt.


    Absolut bör en utredning göras om varför det är så skevt, det håller jag med om.

    Och för övrigt skrev jag att det såklart är rimligt att vad fastställt faderskap bör fadern också få vårdnaden, inte att det redan är så. Jag vet att modern måste samtycka och håller med om att det är skevt. 
Svar på tråden Familjebalken om vårdnad är Utdaterad & Diskriminerende