Hur separerar man som mammaledig?

Vad man gör ? Se till att kämpa med förhållandet så länge det inte handlar om droger eller misshandel!

Samma som om man är sjukskriven tänker jag. 
Kan han flytta och du behålla bostaden? 

Pappa kan vara pappaledig.

1) Är det verkligen kört eller är det bara svajigt just nu och du är full av hormoner och överreagerar? Eller tänker du tanken och vill ta reda på mer även om du inte bestämt dig för att separera? 

2) Ställ dig i bostadskö om du inte redan står där. Kanske blir det så att pappan flyttar och du bor kvar? Många värdar vill veta att man har en stadig inkomst under sex månader iaf och du har ju föräldrapengen. 

Är det en ägd bostad har du rätt till hälften av värdet på allt som är inköpt under er tid tillsammans som är tänkt att användas ihop. Oavsett vem som betalt sakerna. 

3) Spara det du kan redan nu. 

4) Kolla upp bostadsbidrag utifrån en tänkt hyra (kolla vad en trea eller vad du tänker dig kostar ungefär där du bor och använd dig av de uppgifterna och lägg in på försäkringskassans hemsida. 

5) Fundera på hur umgänget kan tänkas läggas upp. Bebisen lär det ju inte bli varannan v än på ett tag.
(RIktlinje: Dagumgänge tills bra anknytning finns, helst varannan dag eller så, ett år = en övernattning i taget, två år två nätter och vid 3 år kan de flesta klara av varannan v. Kanske hellre att man byter var tredje dag tills barnet är äldre) 

Om du får barnbidragen plus underhåll och så bostadsbidrag så ja, troligen klarar du dig, annars får du söka försörjningsstöd.Man kan dock sällan göra några större utsvävningar och får anpassa mun efter matsäck. 

Försök jobba på relationen i första hand är mitt tips

Men har du inget sparkapital alls? Det var vågat att skaffa två barn utan att ha ett riktigt jobb. Det låter som att du behöver fokusera på ekonomin. Sök fast jobb och fokusera på det. Planera för att pappan tar över föräldraledigheten tidigt så fort du får jobb, du behöver ju uppenbarligen jobba.

Sen får du räkna på ekonomin så att du har koll. Har ni gemensamt boende som ska säljas, vad kostar nytt boende för dig osv. Sätt upp en budget.

Du kan få en hyresrätt om du är föräldraledig, föräldrapenningen räknas som en inkomst. Du kan ju tex söka korttidskontrakt som är enklare att få men man bor kortare tid. Om du separerar så kommer du att få barnbidrag, bostadsbidrag, flerbarnstillägg och underhåll för det minsta barnet från Försäkringskassan. Det blir några tusenlappar. Du kan också prova att hyra i andra hand ett tag. Det kan vara lättare att komma in på andrahandsmarknaden. Att köpa en bostadsrätt kan vara svårt om du bara har föräldrapenning. Men om ni redan har lån på er bostad nu så kan ni ju fråga om ni bara kan flytta över ert gemensamma lån och göra det till två nya lån (om ni båda köper varsin bostad). Då kanske banken har överseende med att du har en låg inkomst. Har du något sparande eller pengar i huset som frigörs vid en flytt? Har du något socialt nätverk som kan hjälpa till? Jag går själv i liknande tankar och bollar gärna. 

Det bästa och mest ansvarsfulla vore nog att från början inte sätta sig i denna situation alls? Men det är ju lite sent nu?

Det som gäller nu blir väl att härda ut tills nya ungen är stor nog att sluta amma, då får fadern ta föräldraledigt och du ser till att skaffa ett jobb?

Man kanske inte kan separera under de här omständigheterna. Då får man vänta tills man har börjat jobba igen och skaffat en fast inkomst och sparat lite pengar. Så kan det vara, lite trist, men så är det. 

Konkret så förväntas man nog som vuxen kunna reda sig själv. Jag förstår verkligen att det kan vara extra svårt när man har små barn och lever på föräldrapenning. Men det kan bli en läxa i att se till att man har en plan B. Hur trist det än låter när man lever i en relation för man hoppas väl att den ska hålla men man vet aldrig. Jag och min man tex står i alla kostnadsfria bostadsköer som finns häromkring för att förhoppningsvis kunna få lägenheter om det värsta skulle hända. Men precis lika viktigt om vi tex bestämmer oss att sälja vår nuvarande bostad och köpa en annan så att det blir ett glapp där vi saknar boende. Eller om vi bestämmer oss för att vi vill bo i hyresrätt i framtiden. Så det är inte bara för vår individuella skull (om en vill separera) utan lika mycket för oss. Tänker vi det som.

Jag blev lämnad när min äldsta son som nu är tonåring, var ca ett halvår. Det var ingen bra relation men ändå var det snöpligt att inte kunna lösa problemen och att det kom så snabbt på. Vi gick i terapi tillsammans för att kunna kommunicera vilket var toppen. Det rekommenderar jag oavsett man vill kämpa för att vara tillsammans eller för att man önskar "ett bra avslut". Sen ville han (just då) inte föra över några föräldradagar till mig så jag fick snabbt ordna en annan ekonomisk plan så sökte studier på deltid så jag kunde få CSN. Jobb var inte aktuellt då men senare började jag jobba lite smått så fick barnets far-och morföräldrar hjälpa till. Bostadsbidrag sökte jag också. Det blev en snål budget men det funkade. Boendet löste sig genom att jag bodde kvar och han först hyrde ett hus några mil bort och sen köpte en lägenhet.