Förlorat min dotter

Jag blir ledsen av att höra vad du varit med om.
Jag tycker du ska ta möjligheten till samtal med kuratorn eller psykologen. Du kan inte veta om du blir hjälpt av det innan du har provat.
De flesta tycker det känns bättre att få dela sina tankar med någon, få sätta ord på vad du tänker och känner. Det är en viktig del i att bearbeta den sorg man går igenom. 

På natten kan man nå jourhavande präst / kurator / psykolog via 112

Det är något djupt mänskligt behov hos oss människor att få berätta det vi tänker för någon. Det händer något med oss när vi sätter ord på vår sorg och när någon stannar kvar och lyssnar på oss. Det är någon som delar det svåra med oss. Vi känner oss inte lika ensamma när vi får berätta våra innersta tankar hos någon.
En utomstående avlastar på ett annat sätt än om jag bara pratar med familjemedlemmar.

Tråkigt att du har dåliga erfarenheter med kuratorn. Men låt inte det hindra dig från att pröva med någon annan
Det brukar vara så att stolarna står vinklade lite bort från varandra, just för att man ska undvika känslan av känna sig utstirrad.
Du behöver inte vara duktig på att prata. Om du vill kan du ju berätta just detta för den du samtalar med, typ att du tycker det är en lite konstig situation att sitta och prata om detta och att du känner dig ovan. Du behöver inte prestera något

Det låter fint.
Det är dina samtal, så du tar allt i den takt du vill